Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Orale ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
orange. Guld-, koppar- och silfvergrufvor, stora
kvarnar, yrkesskola och fruktodling.
1–4. J. F. N.
Orangeade [årãʃa’d], fr., en svalkande dryck, som
göres af vatten och citron- eller apelsinsaft med
socker, på hvilket man rifvit fruktens skal. Jfr
Limonad.
Orange belton [å’rindʃ be’ltn], eng., zool. Se Hunden,
sp. 1312.
Orangeblommor [åra’ŋʃ-], bot. Se Citrus.
Orangeburg [å’rindʃbəg], stad i nordamerikanska
staten Syd-Carolina, vid North Edisto river,
82 km. s. ö. om Columbia. 5,906 inv. (1910),
mer än hälften negrer. Säte för det 1869
grundlagda Claflin university för negrer,
en statens normalskola samt landtbruks- och
teknisk skola för negrer. Platsen bebyggdes 1735
af tyskar och schweizare och blef stad 1883.
Wbg.
Orangeloger [åra’ŋʃlåʃer]. Se Orangister.
Orangemän [åra’ŋʃ-]. Se Orangister.
Oranger de Portugal [åraʃe də pårtyga’l]. Se
Apelsinolja.
Orangeri [åranʃeri]. Se Växthus.
Orangesköldlusen [åra’ŋʃ-], zool. Se Sköldlöss.
Orange society [å’rindʃ səsa’iti], i dagligt tal
använd benämning för den sammanslutning af orangister
(se d. o.) på Irland, hvars officiella namn var The
loyal Orange institution.
Orangetown [å’rindʃtaun], Oranje, hufvudort på
den nederländska ön S:t Eustache.
Orangeträd [åra’ŋʃ-], bot. Se Apelsin.
Orangister [åraŋʃi’ster] l. Orangemän, eng. orangemen
[å’rindʃmen], kallas medlemmarna af de politiska
föreningar, orangeloger, som 1795 började bilda
sig på Irland till skyddande och främjande af det
engelsk-protestantiska elementet därstädes (under
andra benämningar funnos där redan tidigare liknande
sammanslutningar). Associationens officiella namn
var The loyal Orange institution och valdes till
åminnelse af det protestantiska Englands räddare
vid 1600-talets slut, Vilhelm III af Oranien
(Orange). Bekämpande föreningen United irishmen, voro
orangisterna ifriga befordrare af 1800 års "union"
mellan Irland och Storbritannien, stiftade sedan 1808
loger äfven i England och kolonierna samt upptogo
snart med förnyad häftighet striden med den af Daniel
O’Connell skickligt ledda Katolska associationen. 1835
blefvo de som ytterligt verksamma tories föremål för
angrepp från statsmakternas och pressens sida, och
konung Vilhelm IV:s broder hertigen af Cumberland
fann det säkrast att nedlägga den värdighet han
innehade som deras "imperiale stormästare" samt att
uppmana logerna att upplösa sig. De gjorde också
småningom detta, men partiet gaf fortfarande bevis
på sin tillvaro genom möten och demonstrationer samt
råkade flera gånger i våldsamma sammandrabbningar
med det parti, som arbetade för upplösningen af den
engelsk-irländska unionen (repeal-agitationen). På
1880-talet blefvo, särskildt i norra delen af Irland,
loger åter upprättade, med ändamål att motarbeta
landligan och parnelliterna samt särskildt dessas
bojkottningsmetoder. Under de senaste årtiondenas
strider om "home rule" ha orangisterna, särskildt
i Ulster, ytterst lifligt deltagit i kampen för
upprätthållandet af den nuvarande statsrättsliga
unionen mellan Storbritannien och Irland. Årsdagarna
af slagen vid Boyne och Aghrim (1 och 12 juli
g. st.; vanligen gemensamt firade 12 juli) samt af
Vilhelm III:s landstigning vid Torbay (5 nov.) pläga
alltjämt ge anledning till stundom rätt våldsamma
orangistdemonstrationer. – Orangister kallades
i den forna republiken Förenta Nederländerna
arfståthållarens, prinsens af Oranien, parti. I
Belgien nyttjades denna benämning om det parti, som
efter 1830 års revolution arbetade för det oraniska
husets tronföljd.
(V. S-g.)
Orangit [-ʃit], miner. Se Torit.
Orang-laut. Se Malajer, sp. 601.
Orang malaja. Se Malajer, sp. 601.
Orango [ωrã’gω], ö. Se Bissagosöarna.
Orang-utansläktet (malaj. órang-útan,
vildman, skogsmänniska), ofta skrifvet
orangutangsläktet, Simia s. Pithecus, zool., hör
till fam. Anthropomorpha (se d o.) inom gruppen
Catarrhina och ordn. Primates bland däggdjuren. Bålen
är klumpig med starkt framträdande buk; armarna uppnå
betydande längd och räcka vid upprätt kroppsställning
ned till fotvristen, medan benen äro mycket korta
(armarna förhålla sig till ryggraden som 122 : 100,
benen som 89 : 100). När djuret klättrar i träd,
använder det såväl fram- som baklemmar; den satta
kroppsbyggnaden förbjuder det att göra några som helst
språng. På marken rör det sig med en viss svårighet:
det stöder sig ej på hela fotsulan, utan endast på
dess ytterkant och dessutom på knogarna. Stortån är
mycket kort och saknar vanligtvis nagel. Kraniet är
högt och smalt (brakycefalt, se Människan), med lång
ansiktsdel hos det gamla djuret. Liksom människan
eger orangutanen 12 par refben. Den fullväxta hannen
skiljer sig från honan ej blott genom betydligare
storlek – den uppnår en längd af nära 1½ m. –,
utan ock genom hufvudets form, större hörntänder,
rikare skäggväxt och oftast genom förekomsten af
valkar å kinderna af blåaktig färg och bestående af
 |
| Orang-utan, gammal hanne. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
