Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ordning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Charlottenlund och Skovshoved (redan 1876 fick det egen
kyrka). 1872 byggdes där en katolsk kyrka med
tillhörande Andreaskollegium (d. v. s. munkkloster och
högre skola).
E. Ebg.
Ordskrift. Se Bokstafsskrift och
Kinesiska språket, sp. 102.
Ordspråk, korta, kärnfulla och åskådligt målande
tänkespråk, som lefva på folkets läppar och
uttrycka en iakttagelse ur det praktiska lifvet,
en allmängiltig erfarenhet, en klokhetsregel eller
sedlig lefnadsregel. Ett folks ordspråk bilda en icke
oviktig källa för kännedomen om dess nationalkaraktär
och seder, som i dem rätt troget afspeglas. De erbjuda
därjämte stort intresse i språkligt afseende. Många
ordspråk återfinnas hos nästan alla civiliserade
folk, men ha då vanligen på olika håll en nationellt
afvikande lydelse. En stor mängd ordspråk kan spåras
tillbaka till äldsta tider och till Österlandet
(Indien o. s. v.). I ordspråken äro nedlagda skatter
af sundt förstånd, praktisk visdom, rättvis, sympatisk
och ofta poetisk uppfattning samt kvick satir. I
många finner man dock motsatta egenskaper. – Hos de
gamle grekerna hette ordspråk paroimi’a (af para’,
bredvid, och oi’mos, väg), ty man inristade sådana
på vägstolpar, hermer och monument. Antika ordspråk
utgåfvos af alexandrinska grammatiker (Diogenianos
m. fl.). I hebreiska litteraturen finnes en mängd
ordspråk upptecknad i "Salomos ordspråk", "Salomos
predikare", "Talmud" och "Midrasch". Genom araberna
inkommo under medeltiden förträffliga ordspråk
till Europa, och spanjorerna torde ha dem att tacka
för sin öfverlägsna rikedom på sådana. (Bl. a. har
Freytag utgett "Arabum proverbia", 1838–43.) Under
1500-talet härskade hos de lärde en verklig vurm
för att samla ordspråk från olika tider och folk,
sedan Erasmus utgett "Adagia". Det gängse begäret
att späcka sitt tal med ordspråk led svårt afbräck
genom Cervantes, som låter Sancho på ett befängdt
sätt lysa med sin folkliga visdom. – Bland nyare
ordspråkssamlingar utmärka sig bl. a. Leroux de
Lincys "Le livre des proverbes français" (1841; 2:a
uppl. 1859), W. C. Hazlitts "English proverbs and
proverbial phrases" (1869), Harrebomées holländska
"Spreekwoordenboek" (3 bd, 1858–66) och Wanders
unika arbete "Deutsches sprichwörter-lexikon" (5
bd, 1863–80), innehållande i hvarje bd omkr. 45,000
tyska och 15,000 utländska parallellordspråk, ordnade
under hufvudbegrepp. "Safn af íslenzkum orðskvidum"
etc. utgafs 1830 af Gudmund Jónsson, "Danske ordsprog"
1850 af Kr. Molbech, "Dansk ordsprogskat" 1879 af
E. Mau och "Norske ordsprog" 1856 af I. Aasen (2:a
uppl. 1881). Om ryska ordspråkssamlingar se Ryska
litteraturen. 1842 utgaf E. Lönnrot finska ordspråk
("Sananlaskut"), af hvilka en liten samling på svenska
("Finska ordspråk och gåtor") utkom 1887. Bland
svenska samlingar märkas "Svenske ordsedher, eller
ordsaghor" (1604), på hvilken följde dylika 1621, 1631
och 1636, "Penu proverbiale" (1665; ny uppl. 1678)
af Chr. Grubb (se Grubbe 1), "Samling af svenska
ordspråk (1807) af Lars Rhodin, "Gamla ordspråk på
latin och swenska" (1840) af H. Reuterdahl och "Den
svenska ordspråksboken" (1865; inneh. 3,160 st.). En
textkritisk upplaga af gamla svenska ordspråk
utgafs 1889–94 af Ax. Kock och K. af Petersens under
titeln "Östnordiska och latinska medeltidsordspråk"
(text och kommentar). Kyrkoherden K. Strömbäck i
Öregrund utarbetade 1857–86 ett "Svenskt-nordiskt
ordspråks-lexikon", omfattande svenska ordspråk i
rent alfabetisk följd, jämförda med danska, norska,
isländska, färöiska, tyska, engelska, franska,
italienska, latinska och grekiska; detta arbete
förvaras tills vidare i manuskript (5 folioband) i
K. biblioteket, Stockholm. Jfr V. Granlund, "Svenska
folket i sina ordspråk" (i "Sv. fornminnesfören:s
tidskr.", I, 1871).
(R. G.)
Ordspråksboken (hebr. Mischlé, lat. Proverbia)
l. Salomos ordspråk, en af de tre större poetiska
böckerna i gamla testamentet (en af "de tre stora
hagiograferna" enl. Talmud), är en i rytmisk
form affattad och till största delen af korta
sentenser bestående vishetsbok med praktiskt,
intellektuellt och moraliskt syfte. Bokens röda
tråd är angifven i inledningens "Jehovahs (Jahves)
fruktan är all kunskaps begynnelse" (1: 7). Namnet
Jehovah (Jahve) och möjligen också i viss grad
ordet "lagen" äro de enda häntydningarna på den
israelitiska ståndpunkten; f. ö. äro stilen
och åskådningen fjärran från all israelitisk
partikularism. Den religiösa ståndpunkten är en
allmän-monoteistisk, den moraliska en allmän-etisk
på de tio budordens grund. Enl. F. Delitzsch
sönderfaller Ordspråksboken i följande delar: 1)
boktiteln, 1: 1–6; 2) inledningstalet, 1: 7–9; 3)
den första stora samlingen salomonska ordspråk,
10–22: 16; 4) det första bihanget till denna samling,
"de vises ord", 22: 17–24: 22; 5) det andra bihanget
till denna samling, "också ord af de vise", 24: 23 ff.;
6) den andra stora samlingen salomonska ordspråk,
"samlade af konung Hiskias män", 25–29; 7) det första
bihanget till denna samling, "Agurs ord", 30; 8) det
andra bihanget till denna samling, "Lemuels ord",
31: 1–9; 9) det tredje bihanget till denna samling,
"en rätt husmoders lof", 31: 10–31. – Ordspråksbokens
kärna förskrifver sig utan tvifvel från Salomo,
ehuru, enligt bokens egen uppgift, en mängd andra
"ordspråk" från senare tid är fogad till samlingen
af utgifvaren. Hvem denne är och när han lefvat, vet
man icke. Troligen tillhör han Juda rikes senare tid.
J. P.
Ordu, turk. (eg. läger), turkisk armékår.
Ordu, stad på norra kusten af Mindre Asien,
vilajetet Trabezon. Omkr. 6,000 inv., öfver
hälften kristna (greker). Staden drifver handel
med filbertsnötter. Den hette i forntiden
Kotyora, och det var därifrån, som "de 10,000"
under Xenofon inskeppade sig till hemorten.
J. C.
Ordubad, stad i rysk-kaukasiska guv. Erivan,
vid ett tillflöde till Aras, 3 km. från denna
flod. 4,929 inv. (1897). Silkes- och fruktodling,
kopparindustri. I närheten koppargrufvor.
J. F. N.
Ordyn-Nastjokin. Se Nastjokin.
Ore, socken i Kopparbergs län, Rättviks
tingslag. 96,717 har. 3,195 inv. (1912). O. utgör
ett pastorat i Västerås’ stift, Rättviks kontrakt. –
Se Folkdräkt, pl. II.
Ore’a canna, zool. Se A n t i l o p e r, sp. 1145.
Oreader (grek. oreia’des, lat. oreades),
bergs-nymfer. Se Nymfer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
