Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Organistrum ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
867
Orgel
868
pipan. Redan f. Kr. funnos verkliga små orglar med
pipor, pustar och ett slags klaviatur, där tangenterna
likväl skötos in i st. f. att tryckas ned. Ktesibios
säges (omkr. 140 f. Kr.) ha uppfunnit den hydrauliska
1. vattenorgeln, hvari vattnet blott tjänade till att
reglera och sammanpressa luften. Den pneumatiska
1. luftorgeln lär ha uppfunnits på 300-talet
e. Kr. (Vida äldre är det kinesiska blåsinstrument
tscheng, se d. o., hvars beståndsdelar erinra om de
flesta inrättningarna på senare tiders orgel.) Den
segrande kristendomen tog snart orgeln i bruk för sina
gudstjänster. På 300-talet uppfanns trampbälgen. Flera
gamla be-skrifningar och afbildningar visa, att
orgeln var känd i Västerlandet, redan innan kejsar
Konstan-tinos Kopronymos 757 skänkte en sådan åt
konung Pippin. Karl den store erhöll omkr. 800
en orgel som gåfva från en österländsk furste. På
800-talet gick Bajern i spetsen för orgelbyggeriet. I
kyrkor använde man helst luftorglar, i hemmen rätt
länge vattenorglar. Pipornas antal var 8-15; orglarna
hade l-2 oktavers omfång (idel diatoniska toner,
hvartill snart lades en kromatisk, b) och tjänade
mest till föredrag af korta, långsamma melodier; om
harmoniskt spel kunde ännu icke bli tal. Klaviaturen
bestod af med tonernas namn försedda träplattor,
som skötos in, när pipan skulle öppnas, och ut,
när den skulle stoppas (således lika med våra
andrag, men i motsatt riktning). Emellertid växte
instrumentets storlek snabbt, så att redan omkr. 950
fanns i Winchester en orgel med 400 pipor, af dem
10 pipor för hvarje tangentplatta, således 40 sådana
plattor, fördelade på flera klaviaturer, som sköttes
af 2 organister. Instrumentet drefs af 26 bälgar,
trampade af 70 man.
Fig. 2. Angelsaxisk orgel på 900-talet. (Efter en
psaltar-handskrift i Cambridge.)
Under 300-1000-talet hade orgeln haft en lätt
spelart. Men då på 1100-talet skjutsystemet med
plattor börjat ersättas af nedtryckningssystemet med
verkliga tangenter, blef spelarten under 1200-och
1300-talen genom en klumpig mekanik - enär de
kolossala tangenterna direkt fästes med tåg vid
spelventilerna och hade att öfvervinna det dubbla
motståndet af dessas fjädrar och lufttrycket - så
tung, att hela handen eller armbågen med möda kunde
nedtrycka en tangent. Först efter midten af 1300-talet
började spelsättet lättas. (Se t. ex. den bild af en
dåtida spelad orgel, som synes t. h. å planschen med
partier af bröderna van Eycks Gent-altare, i bd VII,
vid sp. 1196.) Som material för piporna begagnades
trä, koppar, brons m. m.,
tills man omkr. 1250 började använda
tenn. Pipverkets fördelning i olika register
1. stämmor synes ha införts på 1100-talet, tungpipor
på 1400-talet. Pedalens uppfinning skedde omkr. 1325
i Tyskland. På 1300-talet tillades de kromatiska
tonerna ciss, diss, fiss och giss. Emedan det i
orglarna ej fanns någon mekanism för att afstänga
eller öppna luftens tillträde till vissa pipor,
tonade vid spelet alltid fullt verk, och musiken blef
skrikig. På 1200-talet vardt därför orgeln för en tid
ansedd profan samt bannlystes af både latinska och
grekiska prästerskapet; den grekiska kyrkan tolererar
ännu i dag icke dess bruk. Allteftersom under 1400-
och 1500-talen den sångliga polyfoniens utveckling
och den instrumentala tonkonstens frigörelse
från den vokala tillförde musiken ny rörlighet
och liflighet, tvungos orgelbyggarna att utfundera
förbättringar, som slutligen gjorde orgeln till det
mest storartade af alla för polyfoni tillgängliga
soloinstrument. Klaviaturen fick sitt moderna
snitt och utseende, manualerna vidgades till öfver 2
oktaver, tuschen gjordes lätt, rörverket och de mjukt
tonande gedackterna infördes, intona-tionskonsten
utbildades; slejflådan, spannbälgen och spärrventilen
uti luftkanalerna uppfunnos, och koppel voro redan
i bruk. Orgelfasaderna hade under medeltiden formats
med konstnärlig smak, hvaremot 1600-talets barockstil
fann lämpligt att dekorera dem med rörliga solar och
månar, djurskepnader m. m., hvarjämte sådant lekverk
frodades som orgelstämmor med fågelsång, tondallring,
åskdunder, regnplask o. d. Omkr. 1700 infördes den
liksväfvande temperaturen. Under 1700-talet tillkommo
nya viktiga stämmor; Vogler uppfann svällaren
och utrotade med sitt "simplifika-tionssystem"
allt öfverflödigt i orgelns konstruktion. Under
1800-talet uppfann Cavaillé-Coll maga-sinsbälgen,
Barker pneumatiska maskinen och praktiserade tidigast
elektropneumatiken, Walcker uppfann kägellådan,
Roosevelt sin pneumatiska luftlåda, Willis igångsatte
rörpneumatiken, Marcussen konstruerade kubbälgen
och stämslitsar å öppna labialpipor. - Bland de
största nuvarande orglarna må nämnas de i Libaus
Trefaldigtietskyrka med 131 stämmor, Rigas domkyrka
med 124 stämmor, Berlins domkyrka med 113 stämmor,
Albert Hall i London med 120 stämmor, Saint-Sulpice
i Paris med 5 manualer, 100 stämmor och 7,000 pipor
samt den i S:t Louis 1904 utställda konsertorgeln
(nu i Kansas city) med 140 stämmor, 5 manualer och
nya möjligheter till orkestrala verkningar. Denna
har dock distanserats af orglarna i Hamburgs
nya S:t Mikaelskyrka (163 stämmor) och Breslaus
Jahrhunderthalle (200 stämmor; 15,120 pipor). De
största orglarna i Sverige äro de i Lunds domkyrka
(med 4 manualer och 61 stämmor), Uppsala domkyrka
(3 manualer och 50 stämmor; dess fasad är afbildad
i fig. 3) och Stockholms Storkyrka. Den senare har
3 manualer med omfång af 54 toner, en pedal med
27 toner, 5 pneumatiska maskiner, 13 koppel jämte
svällare, 18 väderlådor, 12 kubbälgar, 7 regulatorer
samt 50 stämmor (14 i första manualen, 12 i andra,
12 i tredje och 12 i pedalen). - De viktigaste verken
öfver orgelns historia äro af Wangemann, Ritter,
Williams, öfver dess struktur och behandling af
Prätorius, Bedos de Celles, Hopkins,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
