- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
871-872

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Orgetorix ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

871

Orgetorix-Orientaliska frågan

872

skan och var ett år anställd där, hvarefter hon gaf
gästspel i England, Tyskland, Italien och Paris. Hon
gjorde stor lycka först i koloraturpartier, sedermera
ock i sådana dramatiska operarol-ler som W agners
Senta och Elsa, Mozarts Donna Anna, Meyerbeers
Valentine och Alice. 1886 blef hon lärarinna vid
konservatoriet i Dresden och fick 1908 professors
titel. A. L.*

Orgetorix, en höfding bland helvetierna (se
d. o.), då de bodde på Schweiz’ högslätt, i l:a
årh. f. Kr. 0. förespeglade sina landsmän, huru mycket
bättre de skulle ha det i sydvästra Frankrikes milda
klimat, och började underhandlingar om förflyttningen
med sekvanernas öfverhufvud, Caticus, och seduernas
chef, Dumnorix, som han lofvade göra till konung öfver
sitt folk. För dessa mot folkfriheten riktade planer
blef han kallad inför domstol, dit han kom, åtföljd
af sina vänner och släktingar, till ett antal af
omkr. 10,000. Som i sådana fall plägade ske, kallade
domarna folket till vapen, men innan det kom till
strid, dog 0. i fängelset år 62 f. Kr., som man antog,
af gift, som han själf intagit. J- c-

Orgiastisk. Se Orgier.

Orgier (grek. o’rgia, hemliga religionsbruk,
i synnerhet de vid Dionysos’ dyrkan iakttagna),
alltför yppiga gästabud, öfverdådiga och sedeslösa
nattliga dryckesgillen. – Orgiastisk, som
påminner om de antika Dionysosfesterna; präglad af
vild hänförelse.

Orgjéjev, kretsstad i ryska guv. Bessarabien vid Reut,
ett tillflöde till Dnjestr. 14,156 inv. (1900). Handel
med spannmål, tobak och vin; flera kvarnar.
J- F- N-

Orgue (Tärt [arg där], fr., mus. Se Konst-harmonium.

Orgue expressFf [arg-], fr. SeHarmonium.

Orgyia, zool. Se Fjädertofsspinnare.

Oria [å’ria], stad i italienska prov. Lecce
(Apu-lien), vid järnvägen Brindisi-Taranto,
med en omfattande utsikt från Kalabriens berg
öfver Ta-rantoviken och Otrantosundet ända till
Albanien. 8,731 inv. (1901). Biskopssäte, gymnasium,
bibliotek. Olivodling. 0. är enligt Strabon det af
kre-tenserna anlagda Uria, Japygiens gamla hufvudstad.
<J- F- N.)

Oria’nda, lustslott. Se Krim (fig.).

Oriäni [å-], Barnabé, grefve, italiensk astronom,
f. 1752, d. 1832, var från 1786 föreståndare för
observatoriet i Milano. Han beräknade bl. a. TJranus’
bana och utgaf Elementi di trigo-nometria sjeroidica
(1806-10) m. m. (B-d.)

Oriba’sius, lat. Se Oreibasios.

Orichövius. Se Orzechowski.

Orielwindow [å^ielo^ndåli], eng. Se Erker.

Oriensulänus, Jonas, superintendent, f. (födelseåret
okändt) å Bolmsö, Småland, d. 1646, blef efter i
Wittenberg afslutade studier rektor vid Nyköpings
skola och 1612 superintendent i Mariestad. 0. inlade
stor förtjänst om sitt stift, fulländade Mariestads
kyrkobyggnad samt förbättrade skolorna där och i
Karlstad o. s. v. -rn.*

Oriental (se Orienten), österlänning, inbyggare
i Orienten.

Orientalisk (se Orienten), österländsk, som alstras
i eller är egendomlig för Orienten; som påminner
om Österlandet.

Orientaliska frågan kallas de mångahanda politiska
problem, som framkallats och framkallas af Osmanska
rikets maktnedgång och upplösning. Sedan med
det stora turkkriget i slutet af 1600-talet den
osmanska utvidgningsrörelsen i Europa definitivt
afvisats och i stället Ryssland och Österrike
började göra eröfringar på inkräktarens bekostnad,
kom förhållandet till Turkiet att på ett helt
annat sätt än förut sysselsätta det europeiska
statssystemet. Redan från början af 1700-talet
kan man också spåra ryska försök att uppvigla
Balkanhalföns kristna folkslag mot turkarna, men
först med 1800-talet har den orientaliska frågan,
framför allt genom nationalitetsidéns framträdande
bland dessa kufvade och splittrade stammar, fått
den prägel, som den alltjämt eger. De många olika
underkufvade kristna folkens frigörelsekamp och, i
den mån denna lyckats, deras utvidgningssträfvanden
under inbördes rivalitet, de till synes obotliga
missförhållandena i Turkiska riket samt de våldsamma
inre omkastningarna såväl där som i de nyskapade
småstaterna, de religiösa motsatserna ej blott
mellan kristna och muhammedaner, utan också mellan
de olika kristna kyrkosamfunden, och i växelverkan
med dessa lokala konfliktämnen stormakternas motsatta
politiska och ekonomiska syften och intressen, allt
detta har under hela det sista århundradet gjort
orientaliska frågan till ett af den internationella
politikens farligaste och mest invecklade problem och
gör fortfarande Balkanhalfön till "Europas oroliga
hörn". – Vid 1800-talets början var Montenegro den
enda del af halfön, som egde faktiskt oberoende,
medan "Donaufurstendömena", Moldau och
Valakiet, voro turkiska vasallstater, där Ryssland
redan börjat utöfva betydande inflytande som
skyddsmakt. Befrielsekrigens rad började med
den serbiska resningen fr o. m. 1804, hvilken
emellertid icke omedelbart ledde till annat än en viss
själfstyrelse för Serbien, liksom den ej heller, ehuru
delvis sammanfallande med det rysk-turkiska kriget
1806–12, utöfvade några vidtgående inverkningar på
stormaktspolitiken. Så mycket kraftigare påverkades
denna af det grekiska frihetskriget (1821–29), som
satte sinnena i liflig svallning öfver hela Europa och
slutligen framkallade en flottexpedition af de (genom
trippelalliansen i London 6 juli 1827) förbundna
England, Frankrike och Ryssland, resulterande i
turkiska flottans tillintetgörelse (slaget vid
Navarino 20 okt. 1827), samt en fransk militär
intervention på Morea (1828). Ryssland tillvaratog
under tiden sina särskilda intressen, bl. a. som
Donaufurstendömenas och Serbiens målsman (fördraget
i Akjerman 1826, det rysk-turkiska kriget 1828–29,
freden i Adrianopel 14 sept. 1829, den turkiska
hatt-i-scherifen för Serbien 1830). Ur kriget utgick
Grekland som själfständigt konungarike, men under
Turkiet förblefvo fortfarande betydande områden med
grekisk befolkning (särskildt Tessalien och Kreta),
hvilkas förvärfvande blef det naturliga målet för
den nya statens utrikespolitik. Kort efter detta krigs
slut reste sig guvernören i Egypten Muhammed Ali,
som kraftigt hjälpt sultanen mot grekerna, och angrep
1831 framgångsrikt Syrien. Turkiet räddades endast
genom Rysslands beskydd och den medling, som England
och Frankrike för att neutralisera det ryska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:52 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbt/0472.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free