- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
871-872

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Orgetorix ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sömngångerskan och var ett år anställd där, hvarefter hon
gaf gästspel i England, Tyskland, Italien och
Paris. Hon gjorde stor lycka först i
koloraturpartier, sedermera ock i sådana dramatiska
operaroller som Wagners Senta och Elsa, Mozarts Donna
Anna
, Meyerbeers Valentine och Alice. 1886 blef
hon lärarinna vid konservatoriet i Dresden och fick
1908 professors titel.

        A. L.*

Orgetorix, en höfding bland helvetierna (se
d. o.), då de bodde på Schweiz’ högslätt, i 1:a
årh. f. Kr. 0. förespeglade sina landsmän, huru
mycket bättre de skulle ha det i sydvästra
Frankrikes milda klimat, och började underhandlingar
om förflyttningen med sekvanernas öfverhufvud,
Caticus, och æduernas chef, Dumnorix, som
han lofvade göra till konung öfver sitt folk.
För dessa mot folkfriheten riktade planer blef
han kallad inför domstol, dit han kom, åtföljd
af sina vänner och släktingar, till ett antal af omkr.
10,000. Som i sådana fall plägade ske, kallade
domarna folket till vapen, men innan det kom till
strid, dog O. i fängelset år 62 f. Kr., som man
antog, af gift, som han själf intagit.

        J. C.

Orgiastisk. Se Orgier.

Orgier (grek. o’rgia, hemliga religionsbruk, i
synnerhet de vid Dionysos’ dyrkan iakttagna),
alltför yppiga gästabud, öfverdådiga och sedeslösa
nattliga dryckesgillen. — Orgiastisk, som
påminner om de antika Dionysosfesterna; präglad af
vild hänförelse.

Orgjejev, kretsstad i ryska guv. Bessarabien vid
Reut, ett tillflöde till Dnjestr. 14,156 inv. (1900).
Handel med spannmål, tobak och vin; flera
kvarnar.

        J. F. N.

Orgue d’art [årg dar], fr., mus. Se
Konstharmonium.

Orgue expressif [årg-], fr. Se Harmonium.

Orgyia, zool. Se Fjädertofsspinnare.

Oria [å’ria], stad i italienska prov. Lecce
(Apulien), vid järnvägen Brindisi—Taranto, med en
omfattande utsikt från Kalabriens berg öfver
Tarantoviken och Otrantosundet ända till Albanien.
8,731 inv. (1901). Biskopssäte, gymnasium,
bibliotek. Olivodling. O. är enligt Strabon det af
kretenserna anlagda Uria, Japygiens gamla
hufvudstad.

        (J. F. N.)

Orianda, lustslott. Se Krim (fig.).

Oriani [å-], Barnabé, grefve, italiensk
astronom, f. 1752, d. 1832, var från 1786
föreståndare för observatoriet i Milano. Han beräknade
bl. a. Uranus’ bana och utgaf Elementi di
trigonometria sferoidica
(1806—10) m. m.

        (B—d.)

Oribasius, lat. Se Oreibasios.

Orichovius. Se Orzechowski.

Orielwindow [å’riəlωi’ndåu], eng. Se Erker.

Oriensulanus, Jonas, superintendent, f.
(födelseåret okändt) å Bolmsö, Småland, d. 1646,
blef efter i Wittenberg afslutade studier rektor vid
Nyköpings skola och 1612 superintendent i
Mariestad. O. inlade stor förtjänst om sitt stift,
fulländade Mariestads kyrkobyggnad samt förbättrade
skolorna där och i Karlstad o. s. v.

        —rn.*

Oriental (se Orienten), österlänning,
inbyggare i Orienten.

Orientalisk (se Orienten), österländsk, som
alstras i eller är egendomlig för Orienten; som
påminner om Österlandet.

Orientaliska frågan kallas de mångahanda
politiska problem, som framkallats och framkallas af
Osmanska rikets maktnedgång och upplösning.
Sedan med det stora turkkriget i slutet af 1600-talet
den osmanska utvidgningsrörelsen i Europa
definitivt afvisats och i stället Ryssland och Österrike
började göra eröfringar på inkräktarens bekostnad,
kom förhållandet till Turkiet att på ett helt annat
sätt än förut sysselsätta det europeiska
statssystemet. Redan från början af 1700-talet kan man
också spåra ryska försök att uppvigla
Balkanhalföns kristna folkslag mot turkarna, men först med
1800-talet har den orientaliska frågan, framför allt
genom nationalitetsidéns framträdande bland dessa
kufvade och splittrade stammar, fått den prägel,
som den alltjämt eger. De många olika
underkufvade kristna folkens frigörelsekamp och, i den mån
denna lyckats, deras utvidgningssträfvanden under
inbördes rivalitet, de till synes obotliga
missförhållandena i Turkiska riket samt de våldsamma
inre omkastningarna såväl där som i de nyskapade
småstaterna, de religiösa motsatserna ej blott
mellan kristna och muhammedaner, utan också mellan
de olika kristna kyrkosamfunden, och i
växelverkan med dessa lokala konfliktämnen stormakternas
motsatta politiska och ekonomiska syften och
intressen, allt detta har under hela det sista
århundradet gjort orientaliska frågan till ett af den
internationella politikens farligaste och mest
invecklade problem och gör fortfarande Balkanhalfön till
”Europas oroliga hörn”. — Vid 1800-talets början
var Montenegro den enda del af halfön, som
egde faktiskt oberoende, medan
”Donaufurstendömena”, Moldau och Valakiet, voro turkiska
vasallstater, där Ryssland redan börjat utöfva
betydande inflytande som skyddsmakt.
Befrielsekrigens rad började med den serbiska resningen
fr o. m. 1804, hvilken emellertid icke omedelbart
ledde till annat än en viss själfstyrelse för
Serbien, liksom den ej heller, ehuru delvis
sammanfallande med det rysk-turkiska kriget 1806—12,
utöfvade några vidtgående inverkningar på
stormaktspolitiken. Så mycket kraftigare påverkades
denna af det grekiska frihetskriget
(1821—29), som satte sinnena i liflig svallning öfver hela
Europa och slutligen framkallade en flottexpedition
af de (genom trippelalliansen i London 6 juli 1827)
förbundna England, Frankrike och Ryssland,
resulterande i turkiska flottans tillintetgörelse (slaget vid
Navarino 20 okt. 1827), samt en fransk militär
intervention på Morea (1828). Ryssland tillvaratog
under tiden sina särskilda intressen, bl. a. som
Donaufurstendömenas och Serbiens målsman
(fördraget i Akjerman 1826, det rysk-turkiska kriget
1828—29, freden i Adrianopel 14 sept. 1829, den
turkiska hatt-i-scherifen för Serbien 1830). Ur
kriget utgick Grekland som själfständigt
konungarike, men under Turkiet förblefvo fortfarande
betydande områden med grekisk befolkning (särskildt
Tessalien och Kreta), hvilkas förvärfvande blef det
naturliga målet för den nya statens utrikespolitik.
Kort efter detta krigs slut reste sig guvernören i
Egypten Muhammed Ali, som kraftigt hjälpt
sultanen mot grekerna, och angrep 1831
framgångsrikt Syrien. Turkiet räddades endast genom
Rysslands beskydd och den medling, som England
och Frankrike för att neutralisera det ryska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:57:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbt/0472.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free