- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
885-886

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Orientalisk fornkunskap ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Alexandrinus. Vid 18 års ålder lärare vid kateketskolan i
Alexandria, åhörde han samtidigt nyplatonikern
Ammonius Saccas’ föreläsningar. Genom sin redan
förvärfvade klassiska bildning och genom att
fortfarande studera den hedniska filosofien blef han
en insiktsfull apologet, och många bildade
hedningar vunnos genom honom för kristendomen. Den
härsklystne och illa ansedde biskop Demetrios i
Alexandria blef af afundsjuka hans ovän. Denna
fiendskap bröt ut, när O. efter åtskilliga resor lät
viga sig till presbyter i Cæsarea i Palestina 228.
Biskopen lät på en synod i Alexandria 232
exkommunicera honom för kätteri och lagade så, att
domen blef erkänd äfven i Västerlandet. O. valde
då Cæsarea till sitt verksamhetsfält. Stort
inflytande utöfvade han på heretikerna. Så blef t. ex.
Beryllus af Bostra återförd af honom från sin
patripassianska villomening. Under den decianska
förföljelsen greps han och marterades, så att hans
hälsa för alltid blef bruten. Han dog genom
följderna af denna misshandling och begrofs i Tyrus.
— O:s skriftliga produktivitet saknar nästan
motstycke; 6,000 större och mindre skrifter vittna
därom. Bibelverket Hexapla (se d. o.), den första
kristna dogmatiken: De principiis, den jämförande
framställningen mellan kristendomen och den
grekiska filosofien (se Dogmatik, sp. 621),
Stromata (i 10 böcker), det apologetisk-polemiska
arbetet Contra Celsum (i 8 böcker) äro, så vidt man
vet, hans största arbeten. Som kristlig tänkare
gick han sin egen väg och blef genom denna sin
originalitet på många håll misstänkt eller
betraktad såsom kättare. Flera af de åsikter, som under
1800-talet med styrka förfäktas, ha honom till sin
upphofsman. Synden betraktade han mera som en
negation af det goda än som ett positivt ondt,
och i sammanhang därmed lärde han
"apokatastasis" (se d. o.). I treenighetsläran betonade han
"Sonens subordination under Fadern", och i
uppfattningen af bibeln dref han den egendomliga
"allegoriska utläggningen". O. var den förnämste
representanten för den "idealistiska" riktningen
bland kyrkofäderna. Se vidare Origenistiska
stridigheterna
. Litt.: Redepenning, "O."
(2 bd, 1841—46), och Harnack, "Lehrbuch der
dogmengeschichte" (4:e uppl. 1905).

        J. P.

Ori’genes (grek. Ὠριγένης), nyplatonsk filosof i
3:e årh. Sannolikt identisk med den liknämnde
kyrkofadern.

        A. M. A.

Origeni’sm, kyrkofadern Origenes’ (se denne) lära.

Origeni’stiska stridigheterna, de lärostrider inom
den österländska kyrkan, som föranleddes af det
inflytande kyrkofadern Origenes genom sina
efterlämnade skrifter utöfvade på kyrkolärarna. Den
1:a striden fördes i Palestina. Kyrkofadern
Hieronymus, munk i Betlehem (d. 420),
presbytern Rufinus i Jerusalem (d. 410) och biskop
Johannes i Jerusalem (d. 417) voro anhängare
af Origenes. Biskop Epiphanius på Cypern,
bördig från Palestina (d. 402), en förklarad
motståndare till den store grekiske kyrkofadern, kom
till Jerusalem och bekämpade origenismen.
Hieronymus blef till en del öfvertygad om origenismens
villfarelser. Biskopen af Alexandria,
Theophilus, bilade striden 397. Men den uppflammade
ånyo, och Hieronymus växlade med Rufinus skarpa
stridsskrifter. — Den 2:a striden fördes i Egypten.
Där stodo munkar, tillhörande den origenistiskt
mystiska riktningen, i afgjord opposition mot ett
anti-origenistiskt munkparti. Den ofvannämnde
biskop Theophilus tillhörde urspr. det origenistiska
partiet, men gick sedan af personliga skäl öfver
till motpartiet, fördömde på två alexandrinska
synoder 399 och 400 Origenes’ skrifter och fördref
det origenistiska partiet. Detta tog sin tillflykt
till biskop Chrysostomos i Konstantinopel,
som med välvilja mottog flyktingarna och förmådde
kejsaren att låta undersöka saken. Theophilus
kallades till Konstantinopel, men lyckades medelst
intriger sätta upp hofvet mot Chrysostomos samt
genom ett synodalbeslut exkommunicera honom och
få honom drifven i landsflykt. Förgäfves sökte
biskop Innocentius I i Rom få denna dom
upphäfd, hvilket framkallade en långvarig
splittring mellan den romerska och den grekiska kyrkan.
— Den 3:e striden fördes i Konstantinopel, i
sammanhang med de monofysitiska striderna.
Monofysiterna voro eller ansågos vara origenister,
hvarför åtskilliga origenistiska kätterier fördömdes först
på den anti-monofysitiska synoden i Konstantinopel
541 och sedan på det femte ekumeniska kyrkomötet,
553, som förkastade monofysitismen.

        J. P.

Origin [-ʃin], fr. origine, ursprung, upphof.

Original (lat. originalis, ursprunglig), i
allmänhet någonting, som är ursprungligt och ej
eftergjordt; det, efter hvilket någonting annat är
öfversatt eller kopieradt; urskrift, första
handskriften till ett litterärt arbete eller till en skriftlig
handling; grundtext (i motsats till öfversättning);
urbild, förebild; ett af konstnären själf i första
hand utfördt konstverk (i motsats till kopia och
reproduktion); ritmönster; bild, som ligger till
grund för en grafisk reproduktion; person med
besynnerliga lefnadsvanor eller ovanliga egenheter i
sätt att vara. — Originalitet,
ursprunglighet, egendomlighet, ursprungsfriskhet,
nyskapande förmåga på det vetenskapliga eller det
konstnärliga området eller inom den högre praktiken;
egenhet, sällsamt väsen, besynnerlighet. —
Origine’ll, ursprungsfrisk, själfständigt uppfinnande,
i första hand frambringande eller frambragt; som
tyckes vara åstadkommen utan mönster eller
reminiscenser; säregen, bärande sin särskilda prägel;
besynnerlig, ovanlig, konstig, som i sitt beteende
icke liknar andra.

Originaldjur, husdjurssk., benämning på rasrena
djur, som importerats direkt från rasens
ursprungliga hemort.

        H. F.

Originalspråk, det språk, hvarpå en viss bok är
författad.

Originalupplaga, första upplagan af en bok.

Origine’ll. Se Original.

Originär (fr. originaire, af lat. origo, ursprung),
ursprunglig. — Originärt fång. Se
Besittning, sp. 107.

Origo (lat., ursprung, början, begynnelsepunkt),
mat., kallas vid ett rätlinigt koordinatsystem den
punkt, där axlarna skära hvarandra, och vid polära
koordinater den gifna fasta punkt, från hvilken
radii vectores utgå. I senare fallet begagnas dock
i stället för origo ofta benämningen pol. Jfr
Koordinater.

Orihpää, Oripää [å’ripä], socken i Åbo och
Björneborgs län, Finland, Masku härad, Loimijoki

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:30 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbt/0479.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free