- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
887-888

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Orientalisk fornkunskap ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

887

Orihuela-Orinoco

domsaga, hörde förr till Pöytis, men bildar
numera eget konsistoriellt pastorat af 3:e
kl., Virmo prosten, Åbo ärkestift. Areal
106 kvkm. 1,823 inv. (1910), finsktalande.
A. G. P.

Orihuela [åriωēla], stad i spanska
prov. Alicante, 20 km. n. ö. om Murcia, på
ömse sidor om Segura, på en vacker och ytterst
bördig "huerta". 35,236 inv. (1910). Staden
är säte för en biskop, hade 1568–1835 ett
universitet samt har nu bl. a. prästseminarium och
normalskola. Invånarna idka hamp- och fruktodling
samt silkeskultur. Silkesspinnerier, linne- och
sidenväfverier. Staden kallades på västgoternas
tid Auriela och Oriola. 712–1265 tillhörde den
araberna. (J. F. N.)

Orihvesi l. Orivesi [å’ri-]. 1. Sjö på gränsen
mellan S:t Michels och Kuopio län, Finland, bildar
med Pyhäselkä fjärd nordöstligaste delen af Saima
vidsträckta sjö. Pyhäselkä, omkr. 27 km. lång och 16
km. bred, upptar från n. Pielis älf (vid Joensuu stad)
och kanalen från Höytiäinen, från s. Onkamojoki från
Onkamojärvi, samt förenar sig genom Jänisselkä med
Orivesi hufvudfjärd, hvars längd utgör 74 km. och
bredd 11–21 km. Med Saimas västliga fjärdar står
O. i förbindelse genom Orivirta segelbara sund
n. om Kerimäki stora ö. – 2. Socken i Tavastehus
län, Finland, Ruovesi härad och domsaga, bildar ett
konsistoriellt pastorat af 2:a kl., Borgå stift,
Orivesi kontrakt. Areal 412 kvkm. 6,328 inv. (1910),
finsktalande.
1–2. A. G. F.

Orijärvi koppargrufva [å’ri-], i Kisko socken, Åbo
och Björneborgs län, Finland, upptäcktes 1757 och
började bearbetas följande år samt har sedan 1762
tillhört egarna af Fiskars’, Antskogs och Koskis’
icke långt från grufvan belägna järnverk i Nylands
län. Grufvans omfattning är ganska betydlig och
dess djup öfver 90 m. Malmhalten har småningom
betydligt aftagit, och 1882 nedlades brytningen
tills vidare. Grufvan har äfven lämnat blyglans och
zinkblände. 1907 öfvertogs den af ett aktiebolag,
The finnish american mining company, som försökt i
mindre skala återupptaga grufdriften. Eganderätten
till grufvan kommer i närmaste framtid att öfvergå
till ett nytt bolag.
A. G. F.

Orikang, flod. Se Jalu-kiang.

Orillon [årijå7], fr. (af oreille, öra),
befästningsk., kallas den del af ett fästningsverk
med afrundad planutstakning, som skjuter ut
framför och skyddar ett annat fästningsverk för
fiendens eld. Dylika värn användes företrädesvis
i den italienska befästningsskolan vid bastionens
skulder-hörn för att skydda den bakom liggande,
tillbakadragna flanken, hvarigenom detta viktiga
fästningsverk kunde bibehållas oskadadt till
belägringens sista skede, då det vid fiendens
stormning hade att flankera hufvudgrafven. Äfven
vid svenska fästningar ha orilloner någon gång
kommit till användning. 1585 års dessein till Kalmar
stadsbefästning upptog sålunda denna befästningsform,
Viborgs och Narvas äldsta bastioner voro försedda
med orilloner, och sådana användes sedermera
också af Dahlbergh vid Göteborg och Riga kastell.
O. A. B. (L. W:sonM.)

Orimattila [å’ri-], socken i Nylands län,
Finland, Pernå härad, Mäntsälä domsaga,
utgör ett imperiellt pastorat af 2:a kl.,
Borgå stift, Iittis kontrakt. Areal 604
kvkm. 9,774 inv. (1910), finsktalande.
A. G. F.

Oringe, en liten landtunga på södra Själland,
nära Vordingborg. Där anlades 1858 en anstalt för
botliga sinnessjuka, hvilken 1871 utvidgades till
att emottaga äfven obotliga, inalles 480, ung. lika
många män som kvinnor.
E. Ebg.

Orinoco [årinå’kå], en af Syd-Amerikas största
floder, upprinner vid Pic de Ferdinand de Lesseps i
Serra Parima i sydöstra Venezuela, 1,300 m. ö. h.,
strömmar först åt n. v., bildande fall vid
Guaharibos och Esmeralda och sänder härunder genom
bifurkationen Casiquiare (se d. o.) en tredjedel
af sin vattenmassa till Rio Negro, viker, då den
når gränsen till Colombia (4° n. br.), mot n. och
är gränsflod under nära 300 km. mellan Venezuela
och Colombia. Under denna öfre del af sitt lopp
mottar O. flera vattenrika tillflöden från Anderna,
af hvilka den största är Guaviare. Denna är, då
den möter O., både längre (omkr. 800 km., af hvilka
omkr. 500 uppges vara segelbara, ehuru ej fria från
hinder) och vattenrikare och bör betraktas som den
egentliga källfloden. Den förstärkes i sitt nedre lopp
genom Inirida (fr. h.), som bildar större forsar vid
Mariapiri och Kubale. Fr. h. inflyter i O. ofvanför
föreningen med Guaviare den betydande Ventuari
och nedanför föreningen Sipapo; fr. v. Vichada, en
ganska vattenrik flod från llanos, som infaller i
O. ungefär midt emellan Guaviare och Meta. Nedanför
Vichada skär 0. sig väg genom ett bergland och bildar
härunder de båda raderna af forsar (Raudales)
vid Maipures och Atures, som icke kunna kallas
vattenfall, då nivåskillnaden (resp. 12 och 9
m.) är fördelad på en ganska lång sträcka (6 och
9 km.). Nedanför Atures är O. segelbar, och dess
vattenmängd ökas ansenligt genom ett halft dussin
betydande bifloder från Anderna. Den första är den
väldiga Meta (se d. o.), hvars källfloder Negro och
Humadea upprinna i trakten af Bogotá och som redan
vid dessas förening, 215 m. ö. h., har vid lågvatten
2 m., vid högvatten 9 m. djup och är för mindre
farkoster farbar ända dit, för än mindre till Antiguo
Apostadero (omkr. 240 km. från mynningen); vidare
de vattenrika llanos-floderna Capanaparo och
Arauca samt slutligen Apure (se d. o.), som uppstår af
källfloderna Uribante och Sarare, hvilken sistnämnda
sänder en del af sitt vatten till Arauca. Apure har en
massa tillflöden och bildar i sitt nedre lopp många
armar, som under torra tiden igensandas, men under
regntiden sätta hela trakten under vatten. Därifrån
har O. rent östlig riktning, med en bredd vid Apures
mynning af mer än 3 km. vid lågvatten och 11 vid
högvatten. Från n. v. får den inga mer betydande
tillflöden, men väl från s., bl. a. Cuchivero, Caura,
Äro och Caroni. Alltjämt flyter den genom Guyanas
bergland, så att granitklippor träffas på dess båda
stränder. Genom sådana hoptränges O. vid staden Ciudad
Bolivar i ett 250 m. trångt pass (angostura), som gett
denna stad dess äldre namn. Omkr. 245 km. nedanför
Ciudad Bolivar börjar flodens delta, som omfattar
25,300 kvkm (mer än dubbelt så stort som Skåne). Af
de otaliga flodarmar (brazos), i hvilka O. där delar
sig, äro den västligaste den till Pariaviken gående
Rio Vagre och den sydligaste den till Boca de Navios
(l. Boca grande) flytande Brazo Imataca l. Corosimi
de förnämsta. Den senare är inemot 6

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:37 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbt/0480.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free