Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki / 907-908 (1914) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Orlando ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lertid i de båda franska expeditionerna till belgernas
hjälp (1831 och 1832) samt bevistade fälttågen i
Algeriet 1836–37 och 1841. Efter sin äldre broder
hertigens af Orléans död (1842) förklarades han
för presumtiv regent för den händelse, att dennes
son, grefven af Paris, skulle ärfva tronen under
sin omyndighet. Vid februarirevolutionens utbrott
(1848) åtföljde han hertiginnan af Orléans och hennes
söner till deputeradekammaren, men måste liksom dessa
rädda sig undan de inträngande folkhoparna. Han lefde
därefter i landsflykt med sitt stamhåll i Claremont
(England), men återkom 1871 till Frankrike och
inträdde i dess armé som divisionsgeneral, men lämnade
Frankrike i följd af 1886 års utvisningsdekret. I sitt
äktenskap (22 april 1840) med prinsessan Viktoria af
Sachsen-Koburg-Gotha (f. 1822, d. 1857) hade hertigen
fyra barn, bland dem sönerna Gaston, hertig af Eu (se
Eu), och Ferdinand, hertig af Alençon (f. 1844,
d. 1910). – 11. Frans Ferdinand Filip Ludvig Maria af
O., prins af Joinville, den föregåendes broder,
f. 14 aug. 1818 i Neuilly, d. 16 juni 1900 i Paris,
egnade sig från sitt 16:e år odeladt åt sjöväsendet,
blef löjtnant vid flottan 1836 och deltog i flera
expeditioner, t. ex. i den till Mexico (1838), där han

visade prof på stort personligt mod. 1840 hedrades
han med uppdraget att öfverföra Napoleon I:s stoft
från S:t Helena. Efter denna tid låg han åtskilliga år
ständigt till sjöss, utnämndes 1845 till vice amiral
och befann sig jämte sin broder hertigen af Aumale i
Algeriet 1848, då revolutionen fördref hans ätt från
tronen. Han öfverlämnade då genast sitt befäl i de
republikanska myndigheternas händer och flyttade med
sin landsflyktiga familj öfver till England, där han
länge lefde i tillbakadragenhet. Vid utbrottet af det
nordamerikanska inbördeskriget, 1861, begaf han sig
jämte sin son och två sina brorsöner, grefven af Paris
och hertigen af Chartres, till New York, där sonen
fick inträde vid sjökrigsskolan, medan brorsönerna
deltogo i fälttåget 1862. Under fransk-tyska kriget
1870–71 erbjöd prinsen fosterlandet sin tjänst, men
fick, i likhet med hertigen af Aumale, afslag både
af kejsaren och af republiken. När han det oaktadt,
under namnet Lutherod, kämpat under d’Aurelle vid
Orléans och sedermera slöt sig till Chanzys här,
lät Gambetta 13 jan. 1871 häkta och sedan föra honom
ur landet. Sedan det mot de orleanske prinsarna
riktade landsförvisningsdekretet upphäfts 1871,
gjorde prinsen sitt inträde i nationalförsamlingen
som deputerad för dep. Haute-Marne. Han afhöll sig
från att deltaga i de orleanistiska stämplingarna och
trädde 1876 tillbaka till privatlifvet. Han förmälde
sig 1843 med prinsessan Franciska af Bragança, kejsar
Pedro I:s dotter, som födde honom en dotter, Françoise
Maria Amalia (f. 1844, gift med sin kusin Robert,

hertig af Chartres), och en son, Peter, hertig af
Penthièvre (f. 1845). – Prinsen af Joinville skref
i "Revue des deux mondes" åtskilliga uppsatser om
franska marinen, amerikanska kriget, slaget vid
Sadowa, engelsk själfstyrelse m. m. – 12. Henrik
Eugen Filip Ludvig, hertig af Aumale, den föregåendes
broder, f. 1822, d. 1897. Se Aumale 4. – 13. Anton
Maria Filip Ludvig af O., hertig af Montpensier,
den föregåendes broder, f. 31 juli 1824 i Neuilly,
d. 4 febr. 1890 i S. Lucar, avancerade under strider
i Algeriet till öfverstelöjtnant (1846), förmälde sig
10 okt. 1846 med infantinnan Maria Lovisa Ferdinanda
(f. 1832, d. 1897), yngre syster till drottning
Isabella II, bosatte sig efter faderns störtande
1848 i Sevilla och blef 1859 infant af Spanien. Han
stämplade mot sin svägerska, förvisades därför
1868, men sedan Isabella s. å. förlorat kronan,
återvände han och fick 27 röster vid konungavalet
1870, då Amadeus föredrogs honom. För stämplingar
mot denne förvisades han 1871 till Balearerna,
men valdes s. å. till led. af cortes, arbetade för
Isabellas son Alfons, som 1873 blef konung och 1878
gifte sig med hertigens tredje dotter, Maria de
las Mercedes. En annan af hans döttrar, Isabella
(f. 1848), förmäldes 1864 med grefven af Paris. –
14. Ludvig Filip Albert, grefve af Paris, den
föregåendes brorson, f. 1838, d. 1894. Se Ludvig Filip,
franska furstar 2, sp. 1272–1273. –
15. Robert Filip Ludvig Eugen Ferdinand af O., hertig
af Chartres, den föregåendes broder, son af O. 9,
f. 9 nov. 1840 i Paris, d. 5 dec. 1910 på slottet S:t
Firmin, nära Chantilly, drabbades af 1848 och 1853
års dekret, hvarigenom familjen Orléans utvisades
ur Frankrike och dess gods konfiskerades. Under
landsflykten ingick han 11 juni 1863 i England
äktenskap med sin kusin Franciska (f. 14
aug. 1844), dotter till prinsen af Joinville. Han
deltog i nordamerikanska inbördeskriget såsom
generalstabskapten vid Mac Clellans armé, men tog
afsked 1863. När fransk-tyska kriget 1870 utbrutit,
återkom han till Frankrike och kämpade okänd, under
namnet Robert le Fort, i Chanzys här, tjänade sedan i
armén, men aflägsnades 1883 från den öfversteplats
han då innehade, och efter utvisningsdekretet
af 23 juni 1886 ströks han ur rullorna. Han hade
två söner, Henrik (se O. 17) och Johan (f. 1874),
hertig af Guise, samt två döttrar, Maria (se Maria,
danska furstinnor, sp. 919–920) och Margareta
(f. 1869, g. 1896 med Patrice Mac-Mahon, hertig af
Magenta). – 16. Ludvig Filip Robert, hertig af O.,
f. 6 febr. 1869 i Twickenham, den nuv. rojalistiske
pretendenten till Frankrikes tron, son till den
under O. 14 nämnde Ludvig Filip, grefve af Paris,
förmälde sig 1896 med ärkehertiginnan Maria Dorotea
af Österrike (f. 1867). Han har vid flera tillfällen
sökt göra sina "rättigheter" gällande i Frankrike,
ehuru utan utveckling af större energi och utan
framgång. Särskildt under Dreyfusaffärens dagar
sökte han begagna den upprörda stämningen till sin
förmån. – 17. Henrik, prins af O., upptäcktsresande,
den föregåendes kusin, son till O. 15, f. 1867,
d. 1901. Se Henrik, franska prinsar 3, sp. 445–446.

Vid restaurationen 1814 återfick hertig Ludvig Filip
af Orléans den efter hans faders död

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>