Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ormdyrkan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
927
Ormkungen-Ormslå
928
förekommo till följd af detta beskydd såväl i de
romerska som de skandinaviska husen stundom i stor
mängd. Likartadt är eller var förhållandet hos finnar,
ester, litauer, tyskar, bosnier, herce-goviner,
kalmucker o. s. v. Tron på ormens underbara kraft
och egenskaper har f. ö. föranledt, att den spelat
en viktig roll i vidskepelser och huskurer, ja
t. o. m. ända in i senare tid i medicinen (se O
r-marna, sp. 918). I följd af de utomordentliga
egenskaper man sedan uråldrig tid tillskrifvit
ormen eller på grund af dennas samställning med
dödskulten och underjorden blef den hos många
folk, t. ex. kaldéer, assyrier, greker, romare,
kelter, germaner, slaver, en representant eller
uppenbarelseform för åtskilliga gudomligheter eller
ett attribut åt dessa, likasom den, senare, inom
symboliken erhöll värdighet af vishetens, t. o. m. den
gudomliga vishetens (logos), och äfven läkekonstens
symbol (jfr Asklepios). Den i ring lagda ormen som
symbol för oändligheten eller tidens kretslopp har,
i förbigående sagdt, däremot påtagligen föga samband
med ormen i folklig uppfattning, snarare torde de
svenska folksägnerna om en "hjul-orm" (se Lindorm)
leda sitt upphof från framställningar af nyss nämnda
sinnebild. Likasom ur trädkulten (se d. o.) uppstodo
myter om ett världsträd, så utbildade sig hos några
folk, särskildt hinduer och nordbor, ur ormkulten
myter om en världsorm, en jordytan omringlande
orm. Denna världsorm har mer eller mindre närstående
fränder i de jätteormar, drakar eller andra vidunder,
hvilka i åtskilliga folksagor och myter representera
underjordens, mörkrets, det ondas makt, och som
bekämpas eller besegras af någon god gudomlighet
(solgud, åskgud) eller helgon, så t. ex. hos
forn-egypterna Apap och Ra, hos kaldéerna Tihamat
eller Abubu och Merodak, hos fornhinduerna Vritra och
Indra, hos grekerna Python och Apollon, hos nordborna
Midgårdsormen och Tor, hos de kristne "draken",
"ormen" och Kristus, Mikael, S:t Göran. Jfr ock ofiter
(se G n os t ic i sm, sp. 1371). Se vidare Egyptiska
glasögonormen, Glasögonormsläktet, Hvitormen, Lindorm,
Ormkungen och Ormsten. Litt.: J. R. A(spelin), "Ormen
och ormkulten i Finland" (i "Finskt museum", 1895,
arg. 2), 0. Hferme-lin), "Vidskepelse och öfvertro
om ormen" (i "Förr och nu", 1872), B. Schnittger,
"En trolldosa från vikingatiden" (i "Fataburen",
1912) samt "Ett läkemedel från kejsar Neros dagar"
(i "Nordisk tidskrift", 1913), och J. Fergusson,
"Tree- and serpent worship" (2:a uppl. 1872).
N. E. H.
Ormkungen, folkl., en orm, som tros härska
öfver de andra ormarna inom ett visst område och
leda de sammankomster ("ormting"), som ormarna
förmenas hålla åtminstone en gång hvarje år. Han
anses vanligen besitta ön undergörande sten,
orm-stenen (se d. o.), eller bära en gyllene krona
eller ock en röd kam. Såväl stenen som kronan
bibringa innehafvaren däraf, eho han vara må,
underbar visdom och förmåga. På åtskilliga håll i
Skandinavien likasom ock i Tyrolen säges ormkungen
vara hvit (jfr Hvitormen). I Estland talas ock om en
ormdrottning. Sägner om ormkungen äro spridda icke
blott på Skandinaviska halfön, utan äfven i Finland,
Estland, England, Skottland, Tyskland, Ryssland,
Böhmen, Ungern och Indien.
Redan fornarabiska sagor tala f. ö. om, att ormarna
bilda samfund, ordnade som människornas, och en
omkr. fyratusenårig egyptisk saga (hvars text
förvaras i Eremitaget i Petersburg) förmäler om
en ö, som innehafves af sjuttiofem ormar under en
ormkonung. Jfr O r m k u 11. N. B. H.
Ormoc, ort. Se Le y te.
Ormond [å’mand], Alexander Thomas, amerikansk filosof,
f. 1847, 1898 professor vid Princeton-universitetet,
representerar en idealistisk riktning, påverkad
af Kant, Lotze m. fl. Skrifter: Basal concepts
in philosophy (1894), Foundations of knowledge
(1900), Concepts of philosophy (1906) m. fi.
S-e.
Orm onde [å^ond], earler och hertigar af. Se Butler.
Ormontdalen [arma’], fr. Les Ormonts och Vallée
des Ormonts, schweizisk alpdal i kantonen Vaud,
en 25 km. lång sidodal fr. h. till Rhöneda-len,
mellan Freiburgalperna (Tornettaz, 2,540 m.) och
Wildhorngruppen (Chamossaire, 2,113 m.), genomfluten
af Grande eau. Det är en äkta ero-sionsdal,
öfversållad med hus och hyddor, med boskapsskötsel
som hufvudnäring och mycket besökt af kurgäster. Den
är delad i tre kommuner: Leysin, Ormont-dessous och
Ormont-dessus, med tillsammans 4,247 inv. (1900).
J. F. N.
Or moulu [år moly], fr. (eg. målet guld), äkta
guldbrons. Jfr Musivguld.
Ormoy et de Blainville [årmwa’ e de blävi’1], markis
d’. Se Co l ber t, sp. 508.
Ormrot, bot., är folknamnet på en afdelning
af släktet Polygonum, som har rotstockarna
ormlikt eller S-formigt böjda samt blott
ett blomax i stjälkens topp. Dit höra
P. viviparum, med hvitt, knopplökbärande ax,
och P. bistorta, med rödt ax, utan knopplökar.
O. T. S.*
Ormrädisa, bot. SeRaphanus.
Ormskalle 1. Kauri. Se Porslinssnäckor.
Ormskirk [å’msk9k], köping i engelska
grefsk. Lancashire, 19 km. n. ö. om Liverpool. 7,407
inv. (1911). Latinskola (från 1614).
J. F. N.
Ormskjorta. Se Hud, sp. 1197.
Ormslå 1. Kopparorm, Anguis fragilis, zool., hör
till fam. Anguidce, ordn. Lacertilia (ödlor) och
klassen Reptilia. Den är långsträckt trind, nästan
cylinderformig; stjärten är längre än hufvud och bål
tillsammantagna; sidoveck saknas. Fjällen äro glatta,
rundade med inre förbening. Tänderna äro bakåtriktade,
långa med en svag ränna å främre periferien. Ögonen
äro väl utvecklade. Yttre lemmar saknas. Hela kroppen
är metalliskt glänsande, ofvan brunaktig, inunder
svartblåaktig; gamla djur äro stundom utmärkta
genom blåa fläckar. Hela kroppslängden kan uppgå
till 425 mm. Ormslån förekommer tämligen allmänt i
Sverige ända upp till södra Lappland bland buskar,
i mossa, bland nedfallna torra iöf, under stenar
o. d Utom Sverige förekommer den i nästan hela
Europa, Algeriet och Kaukasusländerna. Dess föda
utgöres företrädesvis af sniglar och daggmaskar. På
senhösten borrar sig ormslån ned i jorden för att
där hålla sin vintersömn. Den föder lefvande ungar,
om-gifna af ägghinnorna, som de strax därefter
sönderspränga. Ormslån är liksom våra öfriga ödlor ett
alldeles oskadligt djur, men på grund af dess yttre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
