Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ornithorhynchus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
949
Orrery-Orsa-Härjedalens järnväg
950
börjar orren sin lek, som före soluppgången hålles på
marken (t. ex. på mossar, frusna kärr eller sjöar);
i soluppgången slå tupparna upp i träden och spela
äfven där. Under spelet blåsa och kuttra de, springa
omkring och hoppa om hvarandra, låta vingarna hänga
ned samt resa upp och breda ut stjärten. Häftiga
strider utkämpas ofta härunder mellan tupparna. Äfven
hönorna infinna sig på lekplatsen, ehuru de mera
hålla sig i skymundan, och uppsökas af de segrande
tupparna. Hönan lägger i ett enkelt rede på marken
vanligen 6-8, undantagsvis ända till 16, ägg, som
till färgen äro gulaktiga, med små bruna fläckar
och punkter. Efter omkr. 3 veckors rufning kläckas
kycklingarna, som redan från början äro tämligen
försigkomna, kunna följa modern och under hennes
ledning söka föda. Liksom fallet är hos alla djur,
som lefva i typisk polygami, tar hannen ingen del
i vården af ungarna. På grund af sitt välsmakande
kött räknas orren som ett af våra värdefullaste
villebråd. - Med närstående arter inom orrfåglarnas
underfamilj alstrar orren bastarder. Af sådana ha
följande blifvit anträffade i Sverige. Rackelhanen,
Lyrurus tetrix × Tetrao urogallus, har
orrtupp till far och tjäderhöna till mor. Hannen har hufvud,
hals, bröst och rygg svartaktiga med purpurfärgad
metallglans, som är starkast på bröstet. Vingarna äro
mörkt brunaktiga, skulderfjädrar och öfre vingtäckare
med rostbrun vattring. Stjärten är svart, något
klufven. Längden omkr. 70 mm. Honan är spräcklig
af svart, rostgult och grått; i storlek och allmänt
utseende ett mellanting mellan tjäder- och orrhöna,
men igenkännes på sin tvära stjärt samt därpå, att
de undre, hvita stjärttäckarna ej, som hos orren,
räcka till de mellersta stjärtpennornas spets,
men nå mycket längre än hos tjäderhönan. Fågelns
hela längd är omkr. 52 cm. Rackelhanen är sällsynt,
men har anträffats i olika delar af vårt land. –
Dalriporren, Lagopus albus × Lyrurus tetrix,
ansågs förr som bastard af orrtupp och dalriphöna,
men enligt senare forskares åsikt är den resultatet
af dalriptuppens parning med orrhöna. Hannen
är svart- och hvitspräcklig, under mera hvit,
vingpennor brunaktiga med ljusare kanter. Stjärten
svart, starkt klufven. Längd omkr. 50 cm. Honan
är mera brunspräcklig med kortare och mindre
klufven stjärt. Längd 42 cm. Tårna hos bägge
könen äro till större delen fjäderklädda.
Sällsyntare än föregående, anträffas dalriporren i
sådana trakter af vårt land, där dalripa och orre
förekomma. – Moriporren, Lagopus scoticus
× Lyrurus tetrix. En hanne af denna hybrid
anträffades i dec. 1877 bland torgförd fågel i
Göteborg, med säkerhet härstammande från närliggande
trakt af Västergötland, där inplantering af skotska
moripor tidigare gjorts. Ett annat exemplar är
beskrifvet från Skottland. Moriporren är svartbrun
med lindrigt klufven stjärt, tarsernas och tårnas fjäderbeklädnad gråhvit.
– Järporren, Tetrastes bonasia × Lyrurus tetrix, har
en gång (1896) anträffats i Sverige, Västergötland;
äfven några utländska exemplar äro kända. Den
är järpliknande, gråbrunspräcklig, med antydan
till nacktofs hos hannen. Stjärten är klufven i
2,5 cm. af sin längd, men med raka sidopennor. –
Jakten på orre. Orre skjutes för stående
hund (hönshund) och "tror" väl på eftersommaren
och början af hösten. Senare på hösten och
under förvintern skjutes den för "bulvan" (se
d. o.) eller med kulgevär "i topp", då orrtupparna
ofta uppehålla sig i björktopparna. I fjälltrakterna
äro orrarna föremål för fångst med snaror, ett
fångstsätt, som fordom var allmänt i hela landet,
men numera är tillåtet endast i Jämtlands län
ofvan skyddskogsgränsen samt i Västerbottens och
Norrbottens läns lappmarker. Spelskytte på våren är
hos oss ej tillåtet på grund af orrens fridlysning
denna årstid, men idkas i rätt stor utsträckning
af tjufskyttar; som orren spelar äfven på hösten,
kan ett rätt roande spelskytte under fullt lagliga
former då bedrifvas. F. n. (1914) är orren i
Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och
Jämtlands län fridlyst under tiden 1 mars–30 aug.;
i öfriga delar af landet är orrtuppen fridlyst
under tiden 1 jan.–20 aug., orrhönan 16 okt.–20 aug.
C. R. S. G. G.
Orrery [å’r9ri], earl af, adelstitel inom den på
Irland mäktiga släkten B o y l e (se d. o. 3 och 5).
Orrfåglar, Tetraonince, zool., bilda en
underfamilj inom familjen fasaner, Phasianidce,
och ordn. hönsfåglar, Galliformes. De ha tjock,
klumpig kropp med kort hals och litet hufvud, med en
naken röd fläck öfver ögat; näbben är kort, stark och
hvälfd; vingarna äro korta, rundade och kupiga, benen
starka, försedda med baktå, men sakna sporrar. Till
denna underfamilj höra omkr. 25 arter, utbredda i
Europa, norra och mellersta Asien samt Nord-Amerika.
G. G.
Orrsläktet, Tetrao, zool., ett till underfam.
Tetraoninæ och fam. Phasianidæ hörande släkte,
som sedan gammalt omfattat de välbekanta arterna
tjädern och orren. Numera räknas vanligen
orren till ett särskildt släkte, Lyrurus, hvarför
släktet Tetrao bör benämnas tjädersläktet och
underfam. Tetraoninæ rätteligen borde kallas
tjäderfåglar; här har dock den i vår faunistiska
litteratur vanliga nomenklaturen användts. Se
vidare Orrfåglar, Orren och Tjädern.
Beträffande hänvisning hit från Dalriporren
och Moriporren se Orren.
G. G.
Orsa [ω̄r-], socken och tingslag i Kopparbergs
län, ingår i Ofvansiljans domsaga och fögderi. 1,783
kvkm. 8,005 inv. (1912), hvaraf 824 i Orsa kyrkobys
municipalsamhälle och 1,338 i Skattunge
kapell, som i kommunalt och jordebokshänseende tillhör
socknen. O. kyrkosocken bildar med nämnda
kapell ett pastorat i Västerås stift, Rättviks
kontrakt. – Tack vare socknens väldiga s. k.
besparingsskog (innefattande 53,301 har skogsmark) och
den genom dennas afkastning bildade stora
skogsmedelsfonden (med ett kapital år 1905 af 9,666,160
kr.) äro kommunens finanser, trots en skuldsumma
af öfver 2 mill. kr., i så glänsande skick, att
kommunalskatt icke behöft utdebiteras sedan 1886. Se
Allmänning och Skogsmedelsfonder.
Vid reparation af O. kyrka 1912 blottades åtskilliga
gamla målningar. Jfr Orsa kyrkoby;
se ock Landsmålsalfabet, sp. 1047–48,
Läsare och Ormgran, Orsa–Härjedalens
järnväg och Orsa skans.
Orsa–Härjedalens järnväg (sign. O. H. J.),
normalspårig (1,435 m.), med en längd af 123 km.,
hvaraf 50,5 km. inom Kopparbergs, 44,3 inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
