- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
955-956

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Orsak ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

955

Orsini-Ort

956

O.-Bracciano, och blef 1698 för andra gången
änka. Rikt begåfvad, hade hon på sin tid spelat en
roll i Paris’ salonger; i Rom gällde hon som själen i
det franska partiet hos ku-rian, hvilken hon särskildt
sökte vinna för Ludvig XIV:s planer i Spanien. Efter
Filip V:s uppstigande på spanska tronen blef hon
1701 öfverhof-mästarinna hos hans första gemål,
Maria Lovisa af Savojen, begagnade drottningens
inflytande på Filip och blef snart allsmäktig i
Spanien. Prinsessan 0. insåg, att den bourbonska
regimen måste bli förhatlig för spanjorerna, om den
framträdde som ett franskt främlingsvälde. Hennes
politik blef därför motsatt det franska partiets
arroganta och okloka politik. Genom dettas stämplingar
blef hon 1704 drifven från hofvet, men återkom redan
året därpå och återvann sitt forna inflytande. Genom
takt, parad med ovanlig viljekraft, lyckades hon under
det långvariga kriget befästa Filips tron och göra
hans regering populär. Då Ludvig XIV 1709 var redo
att offra sin sonsons krona, förmådde hon den svage
konungen att fasthålla sina anspråk och söka sitt stöd
hos det spanska folket. Efter Maria Lovisas död (1714)
förvisades prinsessan 0. ur Spanien af Filips andra
gemål, Elisabet af Parma, för hvilkens förmälning
med konungen hon själf verkat. Litt.: Combes, "La
prin-cesse des Ursins" (1858), och Hill, "Story of the
princess des Ursins in Spain" (1899). N. H-tz. Orsini
[årsini], Felice, grefve, italiensk revolutionär,
hufvudmannen för mordattentatet mot Napoleon III
1858, f. 1819 i Meldola i dåv. romerska delegationen
Forli. Han dömdes 1844 som republikansk konspiratör
till lifstids straffarbete, men benådades 1846 genom
Pius IX:s amnestipåbud. Under de följande åren var han
ifrig befor-drare af revolutionära rörelser i skilda
länder, valdes 1849 till medlem af den kortlifvade
romerska republikens konstituerande församling och
sändes några år senare af sin mästare, Mazzini, i en
hemlig agitatorisk mission till Ungern. Han fängslades
därunder (dec. 1854) i Siebenburgen, men lyckades
1856 fly ur sitt fängelse på Mantuas citadell och kom
1857 till London, där han utgaf en skildring af sina
erfarenheter i fängelset, Austrian dungeons in Italy
(1857). Hos 0., som vid denna tid bröt med Mazzini,
mognade i London beslutet att undanröja fransmännens
kejsare, som tycktes honom vara det största hindret
för Italiens befrielse. I förening med några andra
italienska flyktingar verkställde han i Paris
på aftonen 14 jan. 1858 attentatet, då kejsaren
med sin gemål åkte till operan. Två handgranater
("orsinibomber") kastades framför vagnen, men ehuru
141 personer i närheten dödades eller sårades af
de kringyrande skärf-vorna (äfven 0. blesserades),
blef kejsarparet oskadadt. En af gärningsmännen
häktades genast och 0. sedermera, på grund af dennes
bekännelser. 13 mars 1858 besteg 0. schavotten,
sedan han 11 febr. i ett på sin tid mycket omtaladt
bref besvurit Napoleon att understödja de italienska
frihets-sträfvandena. 0:s attentat torde ha - genom
den rädsla för nya sådana det framkallade hos Napoleon
- ej oväsentligt påverkat dennes beslut att medverka
till Italiens frigörelse. - 0:s själfbio-grafiska
Memoirs and adventures (1857) utgåfvos 1858 i ny
uppl. af A. Franchi, en samling Lettere

edite e inedite di Felice O. i 2 bd 1861. Jfr
E. Montazio, "I contemporanei italiani -
Felice 0." (1862) och "La vérité sur 0., par
un ancien pro-serit"^ (1879). ^
(V. S-g.)

Orsini [årsini], Giulio, pseudonym för D. Gnoli
(se denne).

Orsja [å’r-], po. Orsza, kretsstad i ryska
guv. Mohilev, vid floden O:s förening med Dnjepr,
som därifrån är segelbar. 13,887 inv. (1900). J. F. N.

Orsk (kirgis. Jaman-kala), stad i ryska
guv. Orenburg, på högra stranden af Ural,
anlades 1735 som den förnämsta ryska fästningen
mot kirgiserna. Det omgifvande landets bördighet
har lockat till bosättning, och staden hade 11,320
inv. 1900. (J. F. N.)

Orsova [å’rjåva], Gamla 0., ty. Alt-O.,
valak. Rushava, storkommun i ungerska komitatet
Krassö-Szörény, vid Csernas förening med Donau,
8 km. ofvanför Järnporten (se Donau, sp. 708), och
vid järnvägen mellan Temesvår och Bukarest. 4,610
inv. (1900), 40 proc. tyskar, 25 proc. valaker. På
andra sidan Cserna ligger det s. k. kronkapellet,
byggdt 1856 på den plats, där 1849-53 de ungerska
kroninsignierna voro nedgräfda. Omkr. 2 km. längre
ned ligger i Donau ön Ada Kale (fästningsön, Nya
0.) med rester af den forna turkiska fästningen och
en autonom, under österrisk-ungerskt skydd stående
muhammedansk befolkning. Gamla 0. var befäst redan
på 1300-talet och spelade sedan 1688 en roll i kriget
mot turkarna. Nya 0. befästes 1689 och togs 1690 jämte
Gamla 0. af turkarna, återtogs 1716 och af träddes af
turkarna i freden i Pozarevac. 1738 eröfrade turkarna
båda 0. och behöllo dem i frederna 1739 och (efter
förlusten 1790) 1791. När de 1867 utrymde de serbiska
fästningarna, behöllo de Nya 0. Freden i S. Ste-fano
1878 bestämde, att Nya 0. skulle utrymmas, hvarför
de 25 maj s. å. öfverlämnade det till österrikarna.
(J- F. N.)

Orsoy [å’rsau], stad i preussiska
reg.-omr. Dtis-seldorf (Rhenprovinsen),
kretsen Mors, vid vänstra Rhenstranden. 2,527
inv. (1910). Rester af forna fästningsverk
(slopade 1672 af fransmännen). Cigarrfabriker.
J- F. N.

Orsten (af mlty. or-, f argalt). Se Kalksten,
sp. 645. Orstenen var förr officinell
samt gafs åt boskap som medel mot kolik.
O. T. S.*

Orstensboll, geol., lins- eller körtelformig
konkretion af orstenskalk, förekommande innesluten
i alunskiffer. Se Konkretion.

Orstenskalk, geol. Se Kalksten, sp. 645.

Orsza [å’rja]. Se Orsja.

Orszågh, Pavel. SeHviezdoslav.

Ort, astron. Med en himlakropps ort menas den
punkt på den skenbara himmelssfären, mot hvilken
himlakroppen synes projicierad. Orten bestämmes genom
2 koordinater, t. ex. rektascension och deklination
eller longitud och latitud (se Astronomiska
koordinater). Vid noggrannare an-gifvelser måste
därvid hänsyn tagas till de olika korrektioner och
reduktioner af koordinaterna, som bero på precession,
nutation, aberration, parallax o. s. v. Allteftersom
orten är angifven i förhållande till jordens eller
till solens medelpunkt som utgångspunkt, kallas den
geocentrisk eller heliocentrisk ort (se dessa ord).
B-d.

Ort, bergsv., en i grufvor utsprängd gång i
berget. Orterna i malmgrufvor äro vanligen af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:37 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbt/0518.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free