Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Orthagoras ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
der pathologisch-anatomischen diagnostik (1876;
7:e uppl. 1909), Lehrbuch der speziellen
pathologischen anatomie (I, 1887; II,
1893). Efter Virchows död är O. redaktör
för "Archiv für pathologische anatomie".
R. T-dt.
Orthagoras (grek. Ορδαγορασ, lat. Orthagoras),
envåldshärskare i Sikyon omkr. 665 f. Kr. Som
ledare för folkpartiet hade han störtat det
doriska adelsväldet och satt sig i besittning af
envåldsmakten, men utöfvade denna med mycken
hofsamhet och till samhällets bästa. Också är hans
och hans efterkommandes, orthagoridernas, välde det
enda från Greklands historia kända exemplet på ett
usurperadt envälde ("tyrannis"), hvilket egt bestånd
i öfver 100 år. A. M. A.
Orthagoriscus, zool. Se
Klumpfisksläktet.
Orthetrum, zool.
Se Trollsländor.
Orthez, Ortez [årtäs],
arrondissemangshufvudstad i franska
dep. Basses-Pyrénées, vid Gave de Pau och
järnvägen Bayonne-Toulouse. 4,159 inv. (1906;
i hela kommunen 6,254), hvaraf ¼ protestanter.
Export af rökta skinkor ("Bayonne-skinkor"). O. var
till 1460 hufvudstad i Béarn, var på 1500-talet en
af protestanternas centralpunkter och fick 1561 en
calvinistisk högskola. Upphäfvandet af Nantesiska
ediktet (1685) tillintetgjorde för lång tid stadens
välmåga. Wellington, som inneslöt Bayonne, besegrade
27 febr. 1814 vid O. en fransk arméafdelning under
marskalk Soult, som gjort fåfänga försök
att undsätta den inneslutna fästningen. (J. F. N.)
Orthezia, zool. Se Sköldlöss.
Orthia (grek., eg. "den upprättstående"),
tillnamn, under hvilket gudinnan Artemis (se d.
o., sp. 94) dyrkades i Sparta.
Orthis Dalm. (af grek. orthos, rät), paleont.,
fossilt blötdjurssläkte af brachiopodernas
(armefotingarnas) klass. Skalet har radierande
ribbor eller strimmor samt rak låsrand (däraf
namnet), kortare än skalets största bredd och utan
inre kalkstöd för armarna. Detta artrika släkte
förekommer talrikt hufvudsakligen i silursystemet,
men fortlefde ända in i karbontiden. Från Gottland
ha många arter beskrifvits, såsom O. elegantula
Dalm. och O. (Bilobites} biloba L. En annan för vissa
zoner af undersiluren karakteristisk Orthis-art är
O. argentea L. (namnet af skalets silfver-glans).
A. Hng.
Orthisskiffer, geol., en till silursystemet
hörande, mörk, hård skiffer karakteriserad af
brachiopod-släktet Orthis. Förekommer i Skåne.
E. E.
Orthoceuras Breyn 1. Orthoceratites (af
grek. orthos, rät, och keras, horn), paleont.,
fossila tetrabranchiata cefalopoder (= fyrgälade
hufvudfotingar). Angående själfva djurets utseende
är intet kändt; man tänker sig emellertid detta
ungefär så, som fig. a anger, en tioarmad bläckfisk,
hvars mantel afsöndrade ett kalkskal såväl på
sidorna om djuret som bakom detta. I den så bildade
boningskammaren låg djuret fritt utom i en punkt,
där den bakre mantelranden förblef fastvuxen
med skalet. Efter hand tillväxte djuret och
boningskammaren. Med vissa tidsmellanrum flyttade
djuret högre upp i boningskammaren, hvarvid det
med dennas bakre vägg fastvuxna partiet af manteln
utdrogs till en smal sträng. Bakom djuret afsatte
sig ett nytt kalkskal, skiljevägg,
efter upprepade flyttningar skalet genom
urglasliknande skiljeväggar kom att afdelas i öfver
hvarandra belägna rum, luftkamrar. Också omkring den
utdragna mantelsträngen afsatte sig skalhylsor,
tillsammans bildande ett rör, som man kallat sifon, hos
somliga arter belägen längs skalets axel, hos andra
längs dess sida. Denna sifon bildar hos det egentliga
släktet Orthoceras ett smalt rör, hos Endoceras ett
vidare rör, hos de s. k. cochleata ortoceratiterna
ett pärlsnörformigt, midt för skiljeväggarna
insnöradt rör. Fig. b framställer en stenkärna (med
bergartsmassa utfylldt skal) af ön ortoceratit; vid s
är ett parti af skalväggen beva-radt; f. ö. synas på
stenkärnan märker efter kamrarnas skiljeväggar. -
Det gamla släktet Orthoceras omfattade en stor
mängd (många hundra) arter, hvarför man uppdelat
detsamma i flera undersläkten. Ortoceratiterna ha sin
hufvudförekomst inom silursystemet, men fortlefde
ända in i triastiden (Alperna). Den äldsta arten
är funnen i ceratopygekalken. I Sverige har det
allmännast utbredda undersiluriska kalklagret,
på grund af sin rikedom på ortoceratiter, kallats
ortoceratit- l. ortocerkalk, äfven vaginatkalk
(efter Orthoceras (Endoceras) vaginatum Schloth.).
A. Hng.
Orthoceratites. Se Orthoceras.
Orthodoxa confessio, ryska katekesen. Se Katekes,
sp. 1292.
Orthoform. Se Ortoform.
Orthogenesis, biol. Se Descendensteori, sp. 202.
Orthoploceæ, bot. Se Pleurorrhizæ.
Orthopnaæ, med. Se Ortopné.
Orthopoda, paleont., en underordning af Dinosauria.
Orthoptera, zool. Se Rätvingar.
Orthosiphon Benth., bot. farm., ett labiatsläkte af
omkr. 30 örter och buskar i tropiska Asien, Australien
och Afrika, nära släkt med Ocimum. Den torkade örten
af O. stamineus utgör drogen herba Orthosiphonis
staminei, javate; den innehåller glukosiden
ortosifonin och användes som diuretiskt medel.
G. L-m.
Orthospermeæ, bot. Se Umbelliferæ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
