- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
983-984

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Orusts och Tjörns domsaga ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

983

Oryeteropus-Orzeszkowa

gotiska konstens härligaste
uppenbarelser". Ombyggnaden af detta tempel (på en
äldre kyrkas plats) begyntes 1290, förestods till en
början af Lorenzo Maitani (se denne) och fortsattes
till slutet af 1500-talet. Bland konstnärer, som
bidragit till kyrkans smyckande, må nämnas Andrea
Pisano, lärjungar af Niccolo Pisano, Ugolino di
Vieri, Fie-sole och Luca Signorelli. Kyrkans inre,
af svart basalt och grågul kalksten, bildar ett
latinskt kors, med tre skepp, 104,6 m. långt,
33 m. bredt och 34 m. högt i midtskeppet. S. om
kyrkan ligger det forna påfvepalatset 1. Soliano,
som innehåller stadsmuseet (etruskiska fornlämningar
och italienska konstnärers arbeten). Den af kardinal
Albor-noz 1364 anlagda fästningen i nordöstra delen
af staden är förändrad till en offentlig trädgård
med amfiteater. Bredvid densamma befinner sig den
berömda, 61 m. djupa, 13 m. breda brunnen, kallad
II pozzo di S. Patrizio (1527-40). På nordvästra
sidan af den platå, på hvilken staden ligger,
upptäckte man 1874 den etruskiska staden Vol-siniis
nekropol, med grafvar, mest från 400-talet f. Kr.,
samt inskrifter, grekiska och etruskiska vaser
(nu i stadsmuseet). - Staden intar samma plats som
Volsinii (se d. o.). Senare anlades en annan stad,
som af Prokopios kallas Urbibentum (med hvilket
Plinius’ Herbarium gissningsvis identifierats)
och under medeltiden Urbs vetus, hvaraf det
nuv. namnet bildats. Den var en af guel-fernas
förnämsta fästningar, dit påfvarna ofta togo sin
tillflykt, och tillhörde påfvarna ända till 1870.
(J. F. N.)

OrycteYopUS, zool. Se Jordsvinsläktet.

Ory’ctes, Noshornsbagge, zool. Se Jättebaggar.

Oryctolagus cuni^ulus, zool. Se Kaninen.

Oryktognosi (af grek. oryktofs, uppgräfd, och
gnösis, kunskap), mineralogi (se d. o.); i inskränkt
bemärkelse läran om de enkla mineralen samt dessas
yttre och inre egenskaper och därpå grundade
klassifikation. Ordet är numera ur bruk. (A. Hng.)

OryssFnae, zool. Se Trästeklar.

Oryx, zool. Se Antiloper och G e m s b o c-k e n.

Ory’za L., bot., grässläkte utmärkt af från
sidan sammantryckta, enblommiga småax, bildande
en vippa, 6 ståndare och frukten tätt omsluten af
in-neragnarna. Hit höra omkr. 6 arter, af hvilka
O. sativa, ris (se d. o.), är välbekant. Ett
mycket närstående släkte är Leersia, af hvilket
l art, Leersia oryzoides (O. clandestina),
v i l d r i s, ett högväxt, gulgrönt gräs med
sällan fullständigt utslående vippa, sällsynt
förekommer i sydligaste Sveriges åar och bäckar.
G. L-m’.

Ory’zeae, bot. Se Gramineae.

Oryzoricti’nae, Oryzori’ctis, zool. Se
Borst-igelkottar 2.

Orzecho^vski [å j e-; latiniseradt O r i c h ö-vius],
Stanislaw, polsk författare, f. 1513 af rysk
(rutenisk) börd, d. 1566, studerade i Wittenberg
och vann där Luthers ynnest, tillbragte åren 1532-43
uti Italien samt återkom därifrån som god katolik,
ehuru han önskade ett närmare förbund med den
grekiska kyrkan (mot protestantismen) och celibatets
upphäfvande. Själf gifte han sig 1551 och blef därför
bannlyst, men lyckades bringa på sin sida ej blott
protestanterna, utan

äfven hela den lillpolska lågadeln. Från bannet
löstes han visserligen, men hans äktenskap godkändes
icke, och han vann hvarken hos katoliker eller
protestanter egentlig tillit. 0. var sin tids mest
betydande teologiske och politiske polemiker och
pamflettist. Bland hans skrifter må nämnas Pro
ecclesia Christi (1546, mot Luther; kanske hans
viktigaste arbete), De lege coelibatus jämte
en Supplicatio till påfven om godkännande af
hans äktenskap (1551), De institutione regia ad
Sigis-mundum Augustum libri duo (tr. 1584) och
Anna-les Polonice (tr. 1611; ny uppl. 1854, en
historisk källskrift af stort värde för Sigismund
Augusts regering). Han efterlämnade äfven skrifter
på polska språket. I alla 0:s broschyrer, bref och
dialoger är grundtanken den, att adelns obegränsade
politiska frihet måste gå hand i hand med obegränsad
underkastelse under kyrkans auktoritet. Endast
adelsmannen är människa. Hvarje adelsman är suverän;
den valde konungen har intet annat företräde
än titeln, och öfver honom står ärkebiskopen af
Gnesen, som kan frikalla undersåtarna från deras
trohetsed. Dessa af 0. predikade idéer vunno anklang
och bidrogo med tiden till Polens undergång, först
och främst till protestantismens undertryckande i
landet. Jfr M o d r z e w s k i, A. Lll.

Orzegow [å’rjegåv], by i preussiska
reg.-omr. Oppeln (Schlesien), 4 km. s. v. om
Beuthen. 7,680 inv. (1910). Zinknyttor
och stenkolsgrufvor, kokstillverkning.
J- F. N.

Orzeszko, Eliza. Se Orzeszkowa, E.

Orzeszkowa [åjejkå’va], Orzeszko [åje’J-kå], Eliza,
polsk författarinna, f. 1842 i Mil-kowszczyzna
i Litauen, d. 1910 i Grodno, dotter till en rik
godsegare Benedykt Pawlowski, var första gången gift
med godsegaren Piotr Orzeszko och andra gången med
advokaten Nahorski. Hon debuterade i litteraturen
1866 med en realistisk Obrazek z lat glodo-wych
(Bild från hungersåren), hvars sociala tendens var
skarpt framträdande. Hennes första romaner (1866-76)
voro mycket uttänjda, tämligen dilettantiska, med
schematisk karaktärsteckning och stark tendens i
skildringen af olyckliga äktenskap, t. ex. Pan Graba
(1870). Hennes intresse för den sociala och sedliga
kvinnofrågan tog sig ett vackert uttryck i romanen
Marta (1872), men det var först med Mary a (1876),
som hon vann litterär berömmelse genom en från falsk
sentimentalitet frigjord skildring af olyckliga
kvinnoöden, och i novellsamlingarna Z röznych sfer
(1872; "Från olika sfärer", 1904) stod hon redan på
nationell, realistisk grund. Höjdpunkten af hennes
konstnärskap beteckna de förträffliga romanerna
Dzurdzia (1884; "Häxan", 1901), det klassiska
mästerverket Nåd Niemnem (1886; "Vid Njemens
stränder", 1897), Cham (1887; "Hans hustru", 1899),
Bene nati (1891; "Ofrälse", 1898) och Dwa bieguny
(1892; "Två

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:56:12 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbt/0532.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free