Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Osten-Sacken ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Marcy för att diskutera utsikterna för ön Cubas
förvärfvande åt Förenta staterna. I de tre
diplomaternas utlåtande förklarades bl. a., att
"Unionen kan aldrig njuta lugn eller ega pålitlig
trygghet, så länge icke Cuba är inneslutet inom
dess gränser". Ville Spanien ej sälja Cuba till
Förenta staterna, så borde – antyddes det – denna ö
helt enkelt annekteras. Som motivering för en dylik
åtgärd anfördes, att Förenta staternas folk skulle
"begå lågsinnadt förräderi mot sina efterkommande",
om det tilläte, att Cuba "afrikaniserades" och
blefve ett nytt San Domingo med åtföljande fasor
för den hvita rasen och faror för själfva Förenta
staternas bestånd. De tre diplomaternas betänkande
ogillades af Marcy och väckte, då det snart nog
offentliggjordes, lifligt uppseende både i Europa
och Förenta staterna genom det oförbehållsamma
påyrkandet från så auktoritativt håll af i sista hand
annektering utaf en del af en från officiell synpunkt
vänskapligt sinnad makts område. Jfr J. F. Rhodes,
"History of the United states from 1850", II (1892),
och S. Webster, "Mr Marcy, the cuban question and the
Ostend manifesto" (i "Political science quarterly",
1893).
V. S-g.
Osten-Säcken [å’sten-], adelssläkt
i östersjöprovinserna, leder sitt ursprung från den
nordtyska släkten von der Osten (se d. o.). En medlem
af denna släkt flyttade, troligen under 1300-talet,
till Kurland; hans afkomlingar kallade sig senare
(enligt släkttraditionen på grund af släktskap med
familjen Säcken) von der Osten, genannt Säcken eller
v. d. 0.-Säcken. Af denna kurländska släktgren,
som också spridde sig till Livland, naturaliserades
en medlem som svensk adelsman 1664, en annan 1675,
och en af den förres söner, Gustaf Adolf von der
Osten, genanntSacken (f. 1636, d. 1716), blef 1689
landshöfding på Gottland och 1696 friherre. Den
sistnämnde slöt själf sin friherr Ii ga ätt
på svärdssidan, och vid samma tid utslocknade
äfven de båda adliga ätterna i Sverige. Flera af
släktens medlemmar, förutom de två nedan nämnde
0. 3 och 0. 4, ha gjort sig bemärkta i Rysslands
krigshistoria. - 1. Karl, furst von der 0.-S.,
preussisk statsman, f. 1726 i Kurland, d. 1794, var
först i kursachsisk tjänst och blef därunder sändebud
i Stockholm (1754-63) och Petersburg samt slutligen
premiärminister och 1763 riksgrefve. Han gick senare
öfver i preussisk tjänst, blef 1777 Fredrik II:s
öfverkammarherre och verklig geheime statsminister
samt upphöjdes 1786 i furstligt stånd. - 2. Karl
Magnus (I van o-vitj) von der 0. -S., grefve, rysk
hof man och diplomat, f. 1733, d. 1808, ledde kejsar
Pauls och sedermera storfurst Konstantin Pavlovitjs
uppfostran. 1774-84 var han minister i Köpenhamn. -
3. Fabian G o 111 i e b, furst von der 0.-S., rysk
fältmarskalk, f. 1752, d. 1837, utmärkte sig 1806 och
1807 som kårchef vid Pultusk och Eylau samt förde 1812
befälet öfver en armé i Volynien mot österrikarna
och sachsarna, hvarunder han led ett nederlag vid
Volkovysk. I koalitionskriget 1813-14 förde han en
kår under Bliicher, utmärkte sig vid Katzbach och blef
efter intåget i Paris militär guvernör i staden. 1821
blef han grefve, uppträdde i slutet af 1825 mot de
politiska stämplingarna inom armén, utnämndes vid
kejsar Nikolaus’ kröning, 1826, till fältmarskalk och
vardt snart äfven medlem af riksrådet. Under polska
upproret 1830-31 kufvade han med kraft rörelsen
inom Volynien och Podolien. Han belönades 1832 med
furstevärdighet. - 4. Demetrius von der 0. -S.,
grefve, rysk general, f. 1790, d. 1881, deltog i
krigen mot Napoleon 1812-15 samt utmärkte sig 1827
som Paskjevitjs stabschef i persiska fälttåget,
1828-29 i kriget med Turkiet och 1831 i Polen. Under
Krimkriget stod han 1853 i spetsen för en armékår vid
ockupationen af Donau-furstendömena, han försvarade
Odessa mot bombardemang af en engelsk-fransk
flottafdelning (22 apr. 1854), och 1855 mottog han
befälet under Gortjakov i Sevastopol. S. å. belönad
med greflig värdighet, blef han också medlem af
riksrådet och kejserlig generaladjutant. - 5. Nikolai
von der 0.-S., den föregåendes son, f. 1831, d. 1912,
inträdde 1853 på den diplomatiska banan och beklädde
flera poster särskildt vid tyska hof. Sedan 1895 var
han ambassadör i Berlin. - Litt.: A. von der Osten
genannt Säcken, "Nachrichten iiber herkunft etc. derer
von der 0. und von der
0. genannt Säcken" (1893).
1-5. N. H-tz. Ostensibel (af lat. oste’ndere,
framräcka, visa),
af sedd att framvisas, som ej behöfver hållas hemlig.
Ostensfv (fr. ostensif) brukas stundom i
st. f. ostentativ (se under Ostentation).
Ostensörium (af lat. ostefndere, visa), monstrans
(se d. o.). Namnet begagnas särskildt om de yngre,
ej arkitektoniskt konstruerade formerna.
Ostentation (lat. ostentätio), skrytsamt
(själf-behagligt, tillgjordt) framhållande af något,
skryt, flärd, prål. - Ostentativ, som skrytsamt
visar sig, iögonenfallande, oförtäckt, med stark
afsiktlig-het framhållen.
Osteobla^ter (af grek. ostefon, ben, och blafste,
skott, bildning), histol. Se Benbildning.
Osteodentin (af grek. ostefon, ben, och lat. den-tina,
tandben). 1. Tandläk., betecknar det tillstånd,
då äfven verkliga frewceller påträffas i tandbenet,
och anses som ett bildningsfel. - 2. Zool. Hos en
del lägre ryggradsdjur förekommer i tänderna och i
fjällen (hos vissa ganoider) en väfnad, som benämnts
osteodentin och som skiljer sig från det vanliga
tandbenet (dentinet) och liknar benväf-nad därigenom,
att i densamma finnas blodkärl; grundsubstansen
är anordnad i koncentriska lameller och innesluter
benceller. 1. Ugn. 2. L-e.
Osteofyt (af grek. ostefon, ben, och
fytofn. växt), med.j härdformigt afgränsad
bennybildning på skelettets yttre delar.
G. H.
Osteoid (af grek. ostefon, ben, och é~ifdos,
utseende), med., nybildad, ej förkalkad benväf.
Osteokondrit (af grek. ostefon, ben, och kondrit,
se d. o.), med., inflammation, lokaliserad till
gränszonen mellan antingen rörbenens diafys
och epifys (se dessa ord) eller refbenens
brosk och ben, förekommer vid medfödd syfilis.
G. H.
Osteolit (af grek. oste’on, ben, och Wthos, sten)
1. B e n f o s f o r 11, af hufvudsakligen
fossila djur-benslämningar bestående eller
bildad fosforit, vanligen förekommande som
knöliga stycken. Finnes ej i Sverige.
E. E.
Osteologi (af grek. oste’on, ben, och lofgos, lära),
benlära, omfattar såväl i allmänhet skildringen af
knotornas ("benens") byggnad, från deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
