- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
1077-1078

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ostronbank ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1077

Ostuni-Ostvax

1078

sommaren, då den bäst mjölkar. Osten tillverkades
under tiden från vårfrudagen till midsommar, då
kronofogden kom för att mottaga och väga den sockenvis
samt fördela den så, som ofvan är nämndt. Sedan vid
tiondesättning i öfverhogdals socken på 1820-talet
en bestämd skattegrund vunnits, näml. en mjölkko för
hvarje "trög" med en afkastning af l */2 kanna mjölk,
motsvarande */2 skalp, ost, hvaraf kronans andel I/G
skalp., har vid efter hand skeende skatteregleringar
ostskatten blifvit beräknad i penningar och inlagd i
mantalsräntan. Kbg. Ostuni [åstöni], stad i södra
Italien, prov. Lecce (Apulien), vid järnvägen
Ancona-Brindisi. 5,440 inv. (1901; som kommun
18,576). Gymnasium, seminarium, bibliotek. Det är en
gammal stad med antika grafvar, domkyrka från 1435 och
13 torn på den medeltida stadsmuren. Oljefabrikation
och kalkbränning. 0. var biskopssäte, tills
stiftet 1818 sammanslogs med ärkestiftet Brindisi.
J- C.

Ostwald [å’st-], Wilhelm, tysk fysiker och kemist,
f. 1853 i Riga, student i Dorpat 1872, amanuens hos
fysiske professorn där v. Gettingen 1875 och docent
1877, blef 1881 professor i kemi vid polyteknikum
i Riga och 1887 professor i fysikalisk kemi i
Leipzig. Redan i Dorpat utmärkte 0. sig genom af flit
och originalitet präglade undersökningar, särskildt
Volumchemi-sche studien (1878) och Studien zur
che-mischen dynamik (1883-85). Genom Arrhenius fästes
hans uppmärksamhet på det nära sambandet mellan syrors
ledningsförmåga f or elektricitet och deras förmåga
att åstadkomma kemiska reaktioner. Hans arbeten
riktades en lång tid nära nog uteslutande åt detta
håll. Hit höra Elektro-chemische studien (1885-87),
Affinitätsgrössen or-ganischer säuren (1889) och
Die farbe der jonen (1892). Nära detta område ligga
äfven hans Studien zur kontaktelektricität (1887) och
andra arbeten ang. "droppelektroder". Sedan 1892 har
han framträdt som målsman för den s. k. "energetiska
skolan" (se Energetik), hvars främste förkämpe han
blef, särskildt efter det vid naturforskarmötet i
Lybeck (1895) hållna föredraget "Ueberwindung des
wissenschaftlichen materialismus". Ännu mer än genom
sina vetenskapliga undersökningar har 0. blifvit
känd genom Lehrbuch der allgemeinen che-mie (l:a
uppl. 1885-88; 2:a uppl. 1891) och den af honom 1887
under (nominell) medredaktion af van’t Hoff uppsatta
"Zeitschrift fur physikalische chemie". I sin lärobok,
som nära nog alldeles saknade föregångare, samlade
och bearbetade han kritiskt dåtidens material inom
den fysikaliska kemien, i tidskriften samlade han de
förut kringspridda alstren af forskningen på detta
fält till ett mäktigt helt. En gnistrande och fruktad
kritik i tidskriftens referatafdelning, härstammande
från 0:s fint skurna penna, höll den lärda världen i

ständig spänning. 0. hade den stora lyckan att
få i tidskriften från dess första band föra
fram teorierna om utspädda lösningar och den
elektrolyti-ska dissociationen, hvilka revolutionerade
den fysikaliska kemien. Genom denna verksamhet har
0. inlagt ovärderliga förtjänster om den oerhördt
snabba utbredning, som de nya åsikterna vunnit. Äfven
genom mindre läroböcker, såsom Grundriss der
allgemeinen chemie (4:e uppl. 1908), Thermo-dynamische
studien (1892), Hand- und hilfsbuch zur ausfiihrung
physiko-chemischer messungen (1893; 2:a uppl. 1902),
Grundlinien der anorgani-schen chemie (1900; 3:e
uppl. 1912) och Wissen-schaftliche grundlagen der
analytischen chemie (1901; 5:e uppl. 1910) samt
Schule der chemie (1903-04; 2:a uppl. 1910) har 0. i
vidsträcktaste grad utbredt de nya lärorna. Hans
intresse för den historiska utvecklingen af
vetenskapen föranledde honom att (från 1889) utge
"Klassiker der exakten wissenschaften" (nytryck af
viktiga arbeten). Äfven hans stora Elektrochemie
(1894-95; 1910) behandlar materialet hufvudsakligen
från historisk synpunkt. 1894 stiftade 0. "Deutsche
elektroche-mische gesellschaft", hvars ordf. han var
till 1898.

För sina förtjänster om kemiens utveckling erhöll
0. 1909 Nobelpriset i kemi. Han är medlem af ett
stort antal vetenskapliga sällskap, bl. a. af
Fysiogr. sällsk. i Lund (1900), af Vet. soc. i
Uppsala (1907) och af Yet. akad. i Stockholm
(1909). 1901 öfver-raskade 0. genom att uppsätta
tidskr. "Annalen der naturphilosophie". 1902
utgaf han sina Vorlesun-gen der naturphilosophie
(3:e uppl. 1905), som följdes af ett stort antal
populär-filosofiska arbeten. Han uppfann också
1904 en metod att oxidera ammoniak till salpetersyra
medelst katalys, på hvilken äfvensom på andra tekniska
arbeten (katatypi) han nedlade mycket arbete. 1904
ut-kommo hans Malerbriefe. Han föranleddes af alla
dessa omständigheter, som ledde honom bort från
hans förra verksamhet, att 1906 afsäga sig sitt
undervisningsarbete i Leipzig, hvarefter han slog sig
ned i Gross-Bothen några mil s. om denna stad. Han
har där utvecklat en ytterst produktiv litterär
verksamhet, omfattande bl. a. Der werdegang einer
wissenschaft (1907), Prinzipien der chemie (s. å.),
Grundriss der naturphilosophie (1908; 2:a uppl. 1912),
Die energie (s. å.), Erfinder und entdecker (1909),
Grosse männer (s. å.), Energetische grundlagen
(s. å.), Wider das schulelend (s. å.), Die jorderung
des tages (1910), Monistische sonntags-predigten
(1911 ff.), Der energetische imperativ (1912) och
Die philosophie der werte (s. å.). Sedan 1911 är han
efter Hseckel ledare af tyska Monisten-bund, riktadt
mot de tyska statskyrkorna, och har i denna egenskap
utöfvat en storartad propagandistisk verksamhet,
som nog torde sätta djupa spår i kulturhistorien.

En del af 0:s arbeten har öfversatts till sv.:
"I kemiens förgårdar" (1904-05, öfv. af
"Schule der chemie"), "Energi" (1910)
och "Uppfinnare och upptäckare" (1912).
S. A-s.

Ostvax. Under lagringen angripes ostens yta af mögel,
or och andra parasiter, som förorsaka förlust af
ost samt ökadt arbete med ostens skötsel. För att
förekomma detta och tillika minska ostens uttorkning
har man börjat neddoppa den färdigberedda osten i en
smält blandning, ostvax eller paraffin, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:37 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbt/0579.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free