Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Osviecim ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1083
Otfried Mylius-Otjakov
1084
guldmynt.
öfversatt till nyhögtyska af
Rapp (1858) och Kelle (1870).
A. E.*
Otfried Mylius [å’tfrid]. Se M ii l ler,
H. F. W. K. (sp. 29).
Othello ("moren i Venedig"), hufvudpersonen i
Shaksperes sorgespel "Othello", en förnäm, mörkhyad
afrikan, fältherre hos republiken Venezia, hvilken
af ogrundad svartsjuka mördar sin maka Desdemona.
Ämnet har Shakspere tagit ur en novell af Giraldi
Cintio. Det har äfven behandlats i operaform af
Rossini och Verdi.
Othem, socken i Gottlands län, Norra häradet. 5,342
har. 1,132 inv. (1912). O. bildar med Boge ett
pastorat i Visby stift, Norra kontraktet.
Othman [utt. med eng. hårdt th], arabiskt namn, som numera
uttalas dels osmān (så alltid af turkar och
perser), dels otmān. Om kalifen O. se Kalifat,
sp. 616.
Otho, Marcus Salvius, romersk kejsare, f. 32
e. Kr., d. 69, var förtrogen och umgängesvän till
kejsar Nero. På kejsarens begäran äktade han dennes
älskarinna, den lättsinniga Poppæa Sabina. O. sändes
som ståthållare till Lusitanien, där han förblef i 10
år. Där visade han kraft och duglighet. Efter Galbas
tronbestigning hoppades han bli adopterad af kejsaren,
men då detta slog fel, gjorde han uppror, ställde sig
i spetsen för pretorianerna och blef efter Galbas mord
själf kejsare (jan. 69). Han fick snart att kämpa
med en medtäflare om kronan, Vitellius. Slagen af
dennes fältherrar Cæcina och Valens vid Bedriacum
i norra Italien, gaf O. sig själf döden (april 69).
R. Tdh. (J. C.)
Otho (Otto), Anton, predikant i Thüringen. Se
Antinomistiska striden.
Othoca. Se Oristano.
Othonna crassifolia, bot., en till
fam. Compositæ, afd. Tubulifloræ, hörande halfbuske
från Syd-Afrika med nästan trinda, köttiga blad och
gula blommor. Se Ampelväxter.
G. L-m.
Othrys, bergskedja i södra Tessalien, Grekland, en
östlig utgrening af Pindos, från hvilket den skiljer
sig vid berget Beluki l. Tymfrestos (2,319 m.); vid
Hierakovuna l. Gerakovuni (1,728 m.) delar den sig
i tre hufvudkedjor, af hvilka en går mot n.
(Tsiragiotika l. Tsiragia) och bildar den
västra omkretsen kring Voloviken, en annan mot n. ö.,
slutande med berget Chlomo (900 m.), den tredje gör en
båge mot ö. s. ö. och slutar med halfön Stavros vid
inloppet till Voloviken. Bland toppar märkas två med
namnet Hagios Elias (den västliga 1,285 m., den östra
1,694 m.). Kedjan begränsar i n. Spercheios’ floddal
och Maliska viken.
(J. F. N.)
Otiatri (af grek. us, gen. otos, öra, och
iatreia, läkning), läran om öronsjukdomarna och
deras botande. – Otiatrisk, som har afseende på
öronsjukdomarna.
Oti’didae, zool. Se Trappar.
Otiorhy’nchus, zool. Se Viflar.
Ötis, zool. Se Trappsläktet.
Otis [Su^is], James, nordamerikansk vältalare
och statsman, f. 5 febr. 1725 i West Barnstaple,
Massachusetts, d. 23 maj 1783 i Andover,
Massachusetts, träffad af blixten, blef 1748
advokat och vann som sådan stort rykte i Boston samt
framträdde i de politiska stridernas förgrund 1761
genom sitt berömda inlägg i processen om lagligheten
af fullmakter för tulltjänstemän att anställa
husundersökning vid spaning efter insmugg-ladt
gods. Han upptog därvid till granskning hela frågan
om koloniernas förhållande till moderlandet och
bestred brittiska parlamentets befogenhet att mot en
kolonis folkrepresentation förläna dylika fullmakter
giltighet. "Den dagen föddes barnet Oberoende",
yttrade J. Adams om verkan af 0:s uppträdande. Denne
blef s. å. medlem af Massachusetts’ kolonialförsamling
och representerade 1765 denna koloni vid den
första kontinentala kongressen. 0. författade
flertalet af de viktiga statshandlingar, som från
Massachusetts sändes till öfriga kolonier eller
till regeringen i England under de närmast följande
åren, hvarför han också i England betraktades som
den främste representanten för upprorsandan inom
kolonierna. Hans djärfva tal präglades af eldigt
temperament och grundlig klassisk bildning. I dem
alla, liksom i sina mycket uppmärksammade politiska
broschyrer - bl. a. The rights of the british
colonies asserted and proved (1764) -, häfdade
han, att de koloniala församlingarnas rätt vore
lika helig som brittiska parlamentets. 0. utsattes
1769 för öfvervåld af några politiska motståndare
och blef därvid svårt skadad af ett sabelhugg i
hufvudet. Därigenom bröts hans arbetskraft, och
från 1771 var han obotligt sinnesrubbad, dock med
ljusare mellantider af skenbart återvunnen hälsa. Som
frivillig deltog han i träff-ningen vid Bunkershill
(17 juni 1775). Jfr biografier öfver 0. af W. Tudor
(1823) och F. Bowen (1847) samt M. C. Tyler,
"Literary history of the american revolution"
(1897). V-S-g.
Otitis (af grek. us, öra, gen. otofs), med.,
öroninflammation. Se öronsjukdomar.
Otium [ōtsium], lat., ledighet, fristunder, lugnt
lif; frihet från offentliga sysslor, privatlif. –
Otium cum dignitate, med heder krönt ämbetsfrihet;
en offentlig persons tillbakadragna lif på äldre
dagar. Uttrycket fälldes första gången af Cicero i
hans tal "pro Sestio" (kap. 45).
Otjakov [atjakå’ff] l. Oczakov, befäst stad och
örlogshamn i ryska guv. Cherson, på norra sidan
af Dnjeprs mynning, midt emot Kinburn. 10,784
inv. (1897). Kvarnindustri, spannmålsexport. –
Redan på Herodotos’ tid (5:e årh. f. Kr.) skall på
nuv. O:s plats ha funnits en liten grekisk fästning,
Alektor, och ej långt därifrån, vid Bugs mynning,
låg den viktiga milesiska kolonien Olbia. Det
nuv. O. grundlades 1492 af krimska tatarer och var
senare, under turkarnas välde, en af dessas viktigaste
fästningar och därför utsatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
