Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otto ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1107
Otto af Nordheim-Otto Ludvig
1108
als geschichtsphilosoph und kirchenpolitiker" (1900),
och J. Schmidlin, "Die geschichtsphilo-sophische und
kirchenpolitische weltanschauung Ottos von Freising"
(1906).
Otto af Nordheim [nå^thajm] 1. N or the i m. Se Otto,
hertigar af Bajern, sp. 1097.
Otto Barnet (ty. Otto das Kind). Se Otto, hertig af
Braunschweig och Liineburg, sp. 1098.
Ottoboni [åttåbåni], veneziansk adelssläkt,
bland hvars medlemmar från 1400-talet och till
1600-talets slut många innehade höga ämbeten i
Venezia. Antonio 0. undsatte 1470 Negroponte mot
turkarnas angrepp. Kardinal P i e t r o 0. blef 1689
påfve under namnet Alexander VIII (se d. o.). En
släkting till denne, Marco 0., befälhafvare för
påfliga galärflottan, fick titeln hertig af F i a n o,
hvilken titel genom hans dotters giftermål öfver-gick
till släkten Boncompagni-Ludovisi (1731), som därvid
äfven upptog namnet 0. Sedan den siste hertigen af
denna släkt 1909 aflidit, öfvergick titeln till en
medlem af släkten Euspoli och utslocknade vid dennes
död, 1912.
0’ttokar (O t ak ar), bömiska konungar. 1. Pfemysl
0. I, fjärde son till Vladislav II, d 1230, belånades
1192 af kejsaren med Böhmen, men af sattes 1193. Efter
sin kusin och medtäflares biskop Henriks af Prag död
(1197) lyckades emellertid 0. sätta sig i besittning
af landet. För att vinna 0. gaf Filip af Schwaben
honom ärftlig konungavärdighet och vidsträckta
rättigheter i landet (1198); Böhmen blef härigenom
så godt som oberoende. Genom slug och hänsynslös
politik under inbördeskrigen i Tyskland ökade
0. sitt inflytande. Under 0:s tid utdog småningom
det fordom rikt förgrenade przemyslidiska huset
så när som på 0. själf och hans familj, hvilket i
hög grad underlättade det förut splittrade Böhmens
konsolidering. Mähren hemföll 1222 under bömiska
kronan. 1216 hade 0. fått sin son Venceslav hyllad
som sin efterträdare. - En dotter till 0. var den
danska drottningen Dagmar (se d. o.).
2. Pfemysl 0. II, den föregåendes sonson, son af
Venceslav I, f. omkr. 1230, efterträdde - efter
ett misslyckadt upprorsförsök 1248-49 - sin fader
på tronen 1253. Sedan det babenbergska huset i
Österrike utgått (1246), inkallade den österrikiska
adeln 1251 0., som då var markgrefve af Mähren; för
att vinna Österrike och Steiermark tvekade han ej
att förmäla sig med den siste baben-bergarens syster
Margareta, ehuru hon var mer än 20 år äldre än han,
men måste genom hårda strider mot ungrare och bajrare
försäkra sig om besittningen af dessa länder. Först
sedan 0. vunnit en afgörande seger öfver ungerske
konungen vid Kroissenbrunn på Marchfältet (1260),
förmåddes denne afstå från sina anspråk på det
babenbergska arfvet. Efter hertig Ulriks af Kärnten
död 1269 erhöll 0. genom testamente detta land jämte
en del af Krain. Genom att grundlägga nya städer och
befordra den tyska kolonisationen, genom förbättringar
i rättsväsendet och förvaltningen, genom intresse för
konst och vetenskap och genom strängt handhafvande af
lag och rätt inlade 0. stora förtjänster om Böhmens
utveckling. Konungamakten utvidgades, stödd på
borgarståndet, men i en viss motsättning till adeln,
och 0. sträfvade att sammansmälta sina vidsträckta
besittningar till ett
organiskt helt. De förvirrade förhållandena i Tyskland
gynnade hans syften, och i nära förbindelse med
påfvestolen utöfvade 0. under det stora interregnum
ett stort inflytande. (På påfvens uppmaning företog
0. två korståg mot de hedniske preussarna 1254-55
och 1267-68.) Då Kudolf af Habsburg 1273 valdes till
tysk konung, ville 0., som själf eftersträfvat kronan,
icke erkänna honom; Rudolf fordrade då, att 0. skulle
utlämna de rikslän (Österrike, Steiermark, Kärnten
och Krain), som han utan tillåtelse bemäktigat sig. Då
0. vägrade, förklarades han i akt, Rudolf ryckte med
en stark rikshär mot Wien (1276) och nödgade 0.,
som lämnades i sticket af de bömiske stormännen,
att afstå de omtvistade länderna samt mottaga Böhmen
och Mähren som län af Tyska riket. Nya tvistigheter
utbröto snart. Efter att ha slutit ett mot 0. riktadt
fördrag med Ungern ryckte Rudolf ånyo an. I slaget vid
Diirnkrut vid March 26 aug. 1278 blef 0:s här i grund
slagen. Själf omkom 0. under flykten. Med 0:s död gick
också planen att skapa en af Tyskland oberoende bömisk
stormakt för alltid i graf ven. - Sin första hustru,
Margareta, försköt 0. 1261, i sitt andra gifte,
med Kuni-gunda af Halisz, hade han bl. a. sonen
Venceslav, som efterträdde honom. Litt.: Lorenz,
"Geschichte könig Ottokars II von Böhmen und seine
zeit" (1866). För 1-2 se ock under Böhmen (Historia)
anförd litt. samt bland nyare arbeten Bachmann,
"Geschichte Böhmens", I (1899). 1-2. N. H-tz. Otto
Ludvig, Wild-undRheingraf ("Rhen-grefven"),
protestantisk soldathöfding i Trettioåriga kriget,
f. 13 okt. 1597, d. 6 okt. 1634 i Worms, deltog
i Kristian IV:s danska krig och kommenderade
sista linjen i slaget vid Lutter am Barenberge
(1625). Efter att ha ådragit sig grundade misstankar
för kärleksförbindelse med Kristian IV:s gemål till
vänster, Kirsten Munk, lämnade 0. Danmark och inträdde
(1628) i Gustaf II Adolfs tjänst som kommendant öfver
det tyska kavalleriet i Preussen. Att han fann en
tillflykt hos den svenske grannen införde ett pinsamt
personligt moment i det äfven eljest nog ömtåliga
förhållandet mellan de båda konungahusen. 0. hade om
den danske prinsen Kristian utspridt beskyllningen,
att denne skulle ha sökt förgifta honom, och detta
gaf prinsen och hans fader anledning att fordra, att
han skulle ställas till ansvar (1629). Gustaf Adolf
befallde rådet att upptaga saken. Detta förklarade
efter att ha hört parternas ombud (5-7 okt. 1630,
31 aug.-31 okt. 1631) den danske prinsen oskyldig
och dömde 0. till 40 marks böter. Men då det danska
ombudet protesterade mot att rådet genom att förklara
Kristian oskyldig tillmätt sig rätt att döma öfver
hans herre, upphäfde det (2 nov. 1631) sin dom, hvarpå
hela saken fick förfalla (Rättegångsprotokollen i
"Svenska riksrådets protokoll", II, 1880). 0. hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
