Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oxford ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1187
Oxie-Oximer
1188
- 0. magnesicum, med. Se Magnesia 2.
- 0. z^ncicum, zinkoxid, kem., med., är ett amorft,
hvitt, lukt- och smaklöst pulver, olösligt i vatten,
men lösligt i utspädda syror. Rå zinkoxid 1.
zinkhvitt har stor betydelse som handelsvara,
bl. a. till beredning af färg för oljemålning m. m.,
samt äfven till utvärtes medicinskt bruk. Redan
under den klassiska forntiden var zinkoxiden
känd, under namnet cadmia; af Diosko-rides nämndes
den luckra, finfördelade oxiden pompholyx;
på grund af likheten med ullflockar kallades
den af medeltidens alkemister låna philo-sophica
("de lärdes ull"). Då zinkoxid erinrar
om snöflingor, som smälta och skenbart
bli till intet, har preparatet äfven kallats nix
alba 1. nihi-lum album, på svenska "hvitt intet".
Äfven förekomma i olika farmakopéupplagor
namnen föres zi’nci, calx zinci, o. zinci,
o. zincicum venale; en mera oren (grå) vara har
förr kallats nihilum gri-seum 1. tutia. - Den råa
zinkoxiden f ramställes genom förbränning af zink
i särskilda retorter vid 300° C. temperatur och
rikligt lufttillträde. I Sv. farmakopén kallas
densamma numera o. zincicum criidum och användes
ofta som ett adstringerande och torkande medel
på fuktande hudutslag o. d. i form af ströpulver,
salfva, pasta, hudlim e. d. - Stort uppseende ha
vissa slag af i handeln förekommande zinkhvitt väckt
genom sin ej obetydliga halt af arsenik, som under
vissa förhållanden kan bli hälsofarlig, hvarför förbud
utfärdats mot målning inne i rum, där människor skola
vistas, med färg, innehållande arsenik i afsevärd
mängd. - En renare zinkoxid, o. zincicum, f
ramställes genom inverkan af rent zinksulfat (se Zink)
på na-triumkarbonatlösning, då basiskt zinkkarbonat
[2ZnC03 -f 3Zn(OH)2]
utfälles, renas, torkas och lindrigt
uppvärmes för utdrifvande af kolsyra, hvarefter
zinkoxid återstår. Medlet har användts som ett
nervlugnande och krampstillande medel, försökt
vid konvulsioner hos barn, kikhosta, danssjuka,
fallandesot m. m., dock utan att f. n. i
nämnda riktning åtnjuta synnerligt förtroende.
C. G. S.
Oxie. 1. Härad i Malmöhus län, ingår i Oxie
och Skytts domsaga och dessa härads fögderi samt
omfattar socknarna Västra Ingelstad, östra Gref-vie,
Mellan-Grefvie, Södra Åkarp, Gässie, Eskilstorp,
Arrie, Hököpinge, Tygelsjö, Västra Klags-torp,
Bunkeflo, Limhamn (Hyllie), som dock l jan. 1915 skall
inkorporeras i Malmö, Fosie, Lockarp, Husie, Särslöf,
Södra Sallerup, Oxie, Törringe, Västra Kärrstorp,
Glostorp, Svedala. 25,076 har. 29,724 inv. (1913). -
2. Kontrakt i Lunds stift, omfattar de fjorton
pastoraten Malmö stads S:t Petri, Karoli, S:t Pauli
och S:t Johannes med stadens garnisonsförsamling;
Bunkeflo med Limhamn, som l maj 1915 skall delas
i två pastorat; Husie med Västra Skreflinge; Arrie
med Hököpinge; Gässie med Eskilstorp; Mellan-Grefvie
med Södra Åkarp; Västra Ingelstad med östra Grefvie;
Fosie med Lockarp; Södra Sallerup; Tygelsjö med Västra
Klagstorp; Västra Kärrstorp med Glostorp. 20,865
har. 119,760 inv. (1913). - 3. Socken i Malmöhus län,
Oxie härad. 1,102 har. 799 inv. (1913). Annex till
Bjärshög, Lunds stift, Bara kontrakt.
Oxie och Skytts domsaga, Malmöhus län, om-
fattar Oxie och Skytts härad, hvilka tillsammans
utgöra ett tingslag, samt sammanfaller med samma
härads fögderi. 49,059 har. 43,994 inv. (1913).
Oxigenaser, kem. Se O x i d a s e r.
Oxihemoglobin, kem., är en förening af l molekyl
hemoglobin (se d. o.) och l molekyl syre; förmedlar
syretillförseln genom blodet vid andning (se
d. o.) och spelar således en utomordentligt viktig
fysiologisk roll. Denna förening bildas nämligen i
det arteriella blodet och reduceras åter i det venösa
blodet. Hemoglobinets förmåga att upptaga syre beror
på dess järnhalt, l atom per molekyl. Oxihemoglobinet
förlorar syre, om det utsattes för förminskadt tryck,
t. ex. i luftför-tunnadt rum. Mellan oxihemoglobinet,
Hb 02, och dess komponenter, Hb och 02, inträder
en jämvikt enligt massverkans lag (se d. o.),
så att desto mer syre af spjälkas, ju mindre dess
partialtryck i om-gifningen är. Likaledes afger
oxihemoglobin syre åt de lätt oxiderbara ämnena,
som blodet under cirkulationen möter i kroppens
alla delar. Af denna anledning är det venösa blodets
hemoglobin fattigt på oxihemoglobin, och kort efter
döden finnes icke oxihemoglobin i blodet. Sådant
blod innehåller i stället reduceradt hemoglobin. Det
senare kan ur luften upptaga syre och åter öfvergå
till oxihemoglobin. Oxihemoglobin är svårare lösligt
än hemoglobin. Flera blodarters oxihemoglobin kan
erhållas i röda sidenglänsande kristaller. Det rena
oxihemoglobinet är en svag, optiskt högervridande syra
och är i utspädd lösning karakteriserad genom två
absorptionsband mellan linjerna D och E. Reduceradt
hemoglobin har däremot ett enda bredt band mellan
de nämnda linjerna. En lösning af hemoglobin i
vatten fälles af flera metallsalter, men ej af bly
acetat. Under vissa förhållanden kan det löst bundna
syret i oxihemoglobin bli fastare bundet, och då
uppstår m e t h e m o g l o b i n (se d. o.). H. E.
Oxikamfer, farm. med., f ramställes genom oxidation
af kamfer och består af hvita, i alkohol lösliga
kristaller med formeln C8 H14 . CO . CH OH. Preparatet
verkar likasom kamfer uppiggande på ett svagt
arbetande hjärta, men i motsats mot kamfer nedsättande
på retbarheten hos andningscentra. Oxikamfern
har därför användts som ett lindrande medel vid
andnöd af diverse olika anledningar. Dosen har
varit O,s gr. 2 gånger dagligen. Då preparatet
i torrt tillstånd lätt sönderdelas, kommer det i
handeln i en sprithaltig lösning, s, k. oxafor. _
C. G. S.
Oxiketöner, kem. Se Ket o ner och Kolhydrat.
Oxiklorider, kem., äro dels fleratomiga metallers
iska klorider, t. ex. Fe –OH, eller riktigare
^0
dessas anhydrider, t. ex.
-Cl:
, dels derivat af
syror, hos hvilka klor har ersatt hydroxyl. Bland
sådana må särskildt nämnas fosforoxiklo-rid, POC13
(se Fosfor), och sulfurylklo-rid, S02C12 (se Svafvel).
H. E.
Oximer, kem., kallas organiska substanser, som
framställas genom inverkan af hydroxylamin (se
d. o.) på aldehyder eller ketoner. I förra fallet
uppstå aldoximer enligt formeln:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
