Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oxylikvit ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1199
Oädel topas-Oäkta barn
1200
kvar och bilda en svag gulbrun positiv bild. Bilden
pressas sedan tillsammans med ett pigmentpapper
(se Pigmenttryck), hvars pigment-gblatinskikt är
indränkt med en lösning, innehållande hydrokinon och
ättiksyra. Krom- och manganoxiderna verka oxiderande
på hydrokinonen, och den därvid bildade produkten
verkar i sin tur garfvande på gelatinet, så att det
förlorar sin förra löslighet i varmt vatten. Om därför
de sammanpressade bladen efter en stund behandlas
med varmt vatten, kan man afdraga det papper, som
uppbar pigment-gelatinskiktet, hvilket jämte det
icke garfvade gelatinet lossnar från den primära
bilden, medan det garfvade gelatinet med det däri
inblandade pigmentet blir kvar ofvanpå oxidbilden
och en pigmentbild erhålles. - Fördelarna hos detta
förfarande framför det vanliga pigmentförfarandet äro,
dels att man direkt (utan tillhjälp af fotometer)
kan bedöma kopieringsgraden, dels att man utan
s. k. dubbelöfverföring kan erhålla en rättvänd bild.
J- Htzg.
Oädel topas. Se Pyrofysalit.
Oädla metaller, kem. Se Metaller, sp. 242.
Oäkta barn, jur., äro
annorstädes numera i allmänhet de, som födts utom
äktenskap. Svensk lag fasthåller emellertid härutinnan
grundsatser från medeltidens tidigare hälft samt
låter aflelsen närmast bestämma äkta och oäkta börd
och likställer härvid med ett i laga former ingånget
äktenskap åtskilliga andra könsförbindelser. Äkta äro
sålunda i allmänhet enligt svensk rätt dels barn,
aflade i äktenskap, äfven om det varit allenast
s. k. ofullkomnadt, dels de, som aflats under
äktenskapslöfte eller i våldtäkt. Men därjämte blir
ett barn, som af aflelsen är oäkta, legitimationsvis
äkta därigenom, att det mellan föräldrarna kommer
till äktenskaps formenliga ingående, trolofning
eller ock äktenskapslöfte, hvilket allenast genom
enderas frånfälle hindrats från att efterföljas af
nämnda slags äktenskap eller trolofning. Allenast
med de af allt detta följande inskränkningarna gäller
alltså, att oäkta börd vidlåder barn, som aflats utom
äktenskap eller, såsom det heter, i lägersmål eller
lönskaläge. Emellertid äro, så framt ej modern varit
i god tro, än vidare alltid oäkta de, som aflats i
förbjudna skyldskaps- eller svågerlagsled eller under
tid, då föräldrarna eller endera af dem alltjämt voro
bundna af äktenskaplig förbindelse på annat håll. Att
barnet aflats i ett föräldrarnas äktenskap, är i
intetdera fallet till någon hjälp, och ej heller i det
sista, att efter den tidigare förbindelsens upplösning
det dispensvis tillåtits dem att träda i äktenskap
med hvarandra. Märkas må emellertid, att ett deras
äktenskap kan utan vidare verka upplösande på den
tidigare förbindelsen och sålunda bereda deras efteråt
aflade barn äkta börd. Äfven beträffande oäkta barns
rättsställning råda mellan rättssystemen väsentliga
olikheter, ehuru de i det stora hela sammanstämma
däri, att, till den del, som de skilja mellan äkta
och oäkta barn, de göra det så, att de dels betrakta
de oäkta som särskildt sammanhöriga med modern,
dels ställa de oäkta sämre än de äkta i förhållande
till föräldrarna och anförvanter på deras sida. För
svenska rättens del må i det förra afseendet märkas,
att det oäkta barnet, som enligt vedertagen sed bär
moderns namn, i fråga om nationalitet,
kyrklig gemenskap och hemort blir med födelsen
delaktigt af moderns och vid förändringar följer
eller kan följa henne åt på samma sätt som äkta
barn fadern eller dem båda, och att i allt, hvad
rör giftomannaskap, förmynderskap, vårdnad och hvad
till denna senare hör, modern har företräde framför
fadern. En sak för sig är, att det ena eller andra
också kan inträffa i fråga om äkta barn – bl. a. så
framt de icke födts i laga äktenskap eller i allt
fall därigenom legitimerats. Hvad åter angår oäkta
barns sämre rättsställning, njuta de, i motsats
till äkta, ej till godo föräldrarnas privilegierade
stånd, pensions- och nådårsrätt efter dem eller
understödsrätt till förfång för laglottsberättigade
och testamentegare i föräldrarnas dödsbo eller dem,
som föräldrarna i lifstiden gett fast egendom (jfr
förordn. af 21 dec. 1857 §§ 2–4). Eljest äro de
visserligen så till vida likställda med äkta barn i
understödsrätt, som de ha sådan ej blott mot såväl
fadern som modern, utan äfven mot dem, som på grund
af den enas eller andras död i skadeståndsväg ha att
i större eller mindre omfång utbetala försörjnings-
och uppfostringsbidrag åt dess barn. Men äfven
för föräldrarnas del sträcka sig förpliktelserna
härutinnan allenast till det nödtorftiga och,
där ej sjukdom eller vanförhet annat kräfva, högst
till femtonårsålderns uppnående. Å andra sidan gå i
faderns dödsbo oäkta barns understödskraf framför
äktas därutinnan, att de behandlas som vanliga
fordringsanspråk. I moders dödsbo kunna åter oäkta
barn alldeles icke göra gällande understödsrätt. Men
i gengäld ha de arfs- och laglottsrätt efter ej
mindre modern än äfven mödernefränder i samma
måtto som äkta barn. De äro allenast i ett par
afseenden underkastade strängare regler i fråga om
arfsrättspreskriptions inträde. Fastän oäkta barns
rättsställning i arfsafseende väsentligen förbättrats
så pass sent som genom förordn. af 14 april 1866 och
lag af 17 mars 1905, äro föreskrifterna icke från
modern synpunkt tillfredsställande. Äfven i fråga om
annat än arf tarfvas f. ö. rättelse. I nämnda delar
må bl. a. erinras, att enligt allmänna arfsregler
fader och fädernefränder ärfva det oäkta barnet
jämsides med moder och mödernefränder och att efter
såväl de ena som de andra oäkta barns afkomlingar
utan åtskillnad sakna arfsrätt samt att föräldrar
ha understödsrätt i samma omfattning mot oäkta barn
som mot äkta. I den närmaste tiden är ock att vänta
förslag om nya lagar rörande oäkta barn. – I annan
modern rätt råder i arfsafseende full ömsesidighet
mellan oäkta barn och deras afkomlingar å den ena
sidan samt föräldrarna och dessas öfriga skyldemän
å den andra. Sådan rätt kan emellertid alldeles
saknas. Så är förhållandet enligt engelsk lag och,
då undantag göres för s. k. erkända naturliga barn,
äfven enligt fransk, belgisk, nederländsk, italiensk,
spansk och portugisisk. Medan åter enligt österrikisk
lag ömsesidig arfsrätt väl består, men allenast mellan
moder och oäkta barn, har tysk, schweizisk och norsk
fastställt sådan mellan modern och hennes släkt å
den ena sidan samt barnet och dess äkta afkomlingar
å den andra. Lika är dansk lag, med undantag att
aflelse i hor utesluter arfsrätten och att däremot
för annat fall oäkta barn ärfver jämväl fader och
fädernefränder, då föräldrarna före födelsen på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
