- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
1205-1206

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oäkta gulholts ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1205

p-Paarl

1206

rjQ, lat. pater, eng. father, ty. väter, sv. fader-,
sanskr. ndpät, lat. nepos, ty. neffe. Detta f
utvecklade sig emellertid sedermera, så snart
närmast förut gick en vokal, som ej hade stark
tonvikt, till ett v-ljud (hvaraf i tyskan sedan
alltid, men i svenskan blott efter m, blifvit b),
t. ex. sanskr. upåri, grek. VTIKQ, lat. s-uper,
eng. över, ty. iiber, sv. öfver. - I st. f. det
sålunda förlorade indoeuropeiska p-ljudet skaffade de
germanska språken sig ett nytt p genom ljudskridning
af det indoeuropeiska b, t. ex. grek. xåvvafiis,
lat. cannabis, eng. hemp, sv. hampa. I början af orden
var emellertid 5-ljudet i indoeuropeisk tid mycket
sällsynt, hvadan naturligtvis inhemskt germanskt p
är i samma ställning sällsynt (dock mindre i tyskan,
där det stundom i yngre tid uppstått af ett äldre
6). Och särskildt torde den nutida svenskan knappast
kunna med säkerhet uppvisa många på p börjande
ord, som icke äro lånade från ett främmande språk,
t. ex. präst från grekiskan, pina, pund, prost från
latinet, post från franskan, pråla, prassla, putsa
från tyskan, punsch från indiskan, pojke från finskan,
piska, pråm från slaviska språk o. s. v. Inuti och
i slutet af ord är däremot p mycket vanligt både i
den nuvarande svenskan och än mera i den äldre, ity
att under tiden 1300-1600 vanligtvis ett p insköts i
förbindelserna mt och mn, t. ex. sampt, samt, sömpn,
sömn. I den för danskan karakteristiska öfver-gången
från p till b efter vokal har svenskan icke tagit
någon del; blott vid slutet af unionstiden kan man
en och annan gång påträffa sådana på direkt danskt
inflytande beroende former som selskab, sällskap,
skib, skepp. Däremot låta de flesta nutida svenska
dialekter (men icke riksspråket) p öfvergå till /
före t t. ex. släffte, släppte, knafft, knappt.
LU.* Ad. N-n.

Om betydelsen af den grekiska bokstafven n i
matematiken se P i. - Som fornromerskt taltecken är
P = 400, P = 400,000; i det forna Grekland betecknade
n1 80 och ,n 80,000. - Som romerskt förnamn betyder P
Publius. På franska mynt betecknar P myntningsorten
Dijon, på österrikiska Prag, på portugisiska Porto,
på Kyrkostatens Perugia. .- I logiken nyttjas P som
förkortningstecken för predikat och undersats. -
Som kemiskt tecken är P = l atom fosfor. - Dessutom
förekommer P (p) i en mängd latinska förkortningar,
t.ex.rP. = papa (påfve), pars (del), pastor, pater,
pontifex (biskop), populus (folk), professor-, p =
per (genom, med, på, för), post (efter), pro (för);
pinxit (har målat); posuit (har rest, näml. vården);
pagina o. s. v.; i musiken betyder p antingen piano
eller, mera sällan, pedale.

p, mat., tecken för Weierstrass’ p-funktion.

P, i franska kursuppgifter förkortning för fr. papier,
angifvande säljarkursen (äfven L = lettres] i motsats
till A = argent, angifvande köpar-kursen, alltså
motsvarande de svenska kurslistornas S och K.

P., Sätta p för. Enligt någras förmenande
skulle uttrycket förskrifva sig från Lauds (se
d. o.) maktperiod; Laud skulle nämligen på listan
öfver befordringsmöjliga präster ha satt ett p (=
puritan) framför de ifrige puritanernas namn, hvarmed
deras befordran skulle hindrats eller försenats.

Af flera skäl måste denna härledning dragas i
tvifvelsmål. Enligt ett annat antagande skulle det
tyska uttrycket: "ein p vorschreiben" o. s. v. vara
mönstret; detta uttryck skulle ha hänsyftat på en
sed att vid pest eller koppor på dörren till ett
smittadt hus skrifva ett P. (pest eller pocken)
för att därigenom hindra obehöriga att inträda. J- C.

Pä., amerikansk förkortning för Pennsylvania.

p. a., förkortning för fr. par amitié, ai vänskap,
lat. pro anno, om året, årligen, och per adress,
"att aflämnas hos".

Paal Baardssön [pål bå’rds-], norsk präst och
statsman, födelseår okändt, d. l febr. 1346, studerade
från omkr. 1320 till 1325 i Frankrike, kom 1326
tillbaka till Norge med titeln doctor et professor
juris utriusque, var 1327-33 den minderårige konung
Magnus Erikssons kansler och hade som sådan stort
inflytande på rikets styrelse. Vid inträffande
ledighet lät han utnämna sig till ärkebiskop
i Nidaros, reste till Avignon och fick påflig
invigning. Full af kyrklig nitälskan och maktbegär,
administrerade han sin provins med stor kraft,
höll ofta konsilier, tillvaratog ytterst väl kyrkans
rättigheter och sökte i synnerhet förbättra prästernas
då öfvermåttan dåliga seder. Med sin kollega i Uppsala
hade han 1344 en bitter strid om de afgifter, som
han ansåg borde ges till S:t Olavs kyrka i Nidaros
från norra Sverige, men drog det kortaste strået.
K. V. H

Paal Skoftesson. Se Arnmödlingarna.

Paal Vaagaskalme [pål vå’g-], norsk storman,
d. 1245, bodde på Dynjarnes (Dönnes) i Haaloga-land,
blef konungens länsman 1218 och stod trofast
vid Håkans sida i striden mot upprorsmännen
och gjorde sitt bästa för att försona konungen
och hans mäktigaste medtäflare Skule Baardsson,
en vän till P. Men då hertig Skule 1239 antog
konunganamn, drog sig P. ur det offentliga lifvet.
K. V. H.

Paalzow [pä’ltsåv], Heiiriette Johanne von, född W
a c h, tysk romanförfattarinna, f. 1788 i Berlin,
d. där 1847, var syster till målaren K. W. Wach (se
denne). Hennes historisk-roman-tiska romaner, bland
hvilka de första och bästa äro Godwie castle (3 bd,
1836; 9:e uppl. 1892; sv. öfv. 1843) och Sainte-Roche
(1839, 7:e uppl. 1894, "Slottet S.-E.", 1880), lästes
på sin tid ofantligt mycket. Thomas Thyrnau (3 bd,
1843) har i en bearbetning öfverflyttats till svenska
(3 bd, 1877). Hennes arbeten utgåfvos samlade senast
1884, i 12 bd.

Paanapa (Banaba, Ocean i si a n d), ö i Stilla
oceanen, v. om Gilbertöarna, till hvilka den ibland
räknas. P. består af korallkalk och är rik på fosfat,
som brytes i stor myckenhet. J- F. N.

Paar. Se P a h r.

Paardeberg [päMobaag 1. päMobärch], berg i brittiska
kolonien Oranjefristaten s. ö. om Kimberley och
n. ö. om Modder river, 1,290 m. ö. h., bekant genom
Cronjes kapitulation där 27 febr. 1900 (se Grön j e,
sp. 891). _ J. F. N.

Paardekraalsmonumentet [pä^dekräls-]. Se
Krii-gersdorp.

Paarl [pä’l], stad i Kapkolonien, n. ö. om Kapstaden,
11,293 inv. (1904), anlagd 1687 nära ett berg,
Paarlberg, med tre granitblock, hvilka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:37 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbt/0643.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free