- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
1219-1220

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pacheco ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1219

Packning-Padasjoki

1220

rännformig bädd i maskinen utbredes vid inpackningen
halm e. d., och där ofvanpå läggas träden och buskarna
samt till sist ett nytt lager packmaterial. Den
cylindriska eller cigarrformade rulle, som på
detta sätt uppkommer, kan därefter hårdt hopdragas
medelst kedjor eller kättingar, hvilka upprullas på
små hjul, fästa på en lång, roterande axel. Sedan
packen hopdragits, ombindes den med järntråd eller
starka snören och lossas först därefter ur maskinen.
C. G. D.

Packning, krigsv., i allmänhet hela den utrustning
(utom vapen och kläder på kroppen), som soldaten själf
för med sig. Den romerske fotsoldatens packning vägde
25 kg. Under medeltiden finner man ingen ordentlig
packning, och det är först på 1600-talet, då uniform
infördes, som en sådan ånyo kan skönjas. På 1700-talet
bar soldaten vanligen på två breda remmar, som korsade
hvarandra öfver bröstet, en stor patronväska och ett
kortare blankt vapen, ofta kalladt huggare, samt på
ryggen ränsel med tillbehör (eller ock en särskild
väska, buren i en rem öfver ena axeln). Kappa tillkom
vid öfvergången till 1800-talet. Utrustningen vägde
då i Preussen omkr. 25 kg. - Infanteristens packning
består numera i allmänhet af lifrem med två (stundom
flera) patronväskor och balja för sabelbajonetten,
mattornister, som bäres i rem öfver axeln, för
återstoden af dagens proviant, dricksflaska,
ränsel att bära på ryggen för klädesplagg till
ombyte och reservproviant för högst tre dagar
samt ett på ränseln fäst kokkärl. Kappan bäres
antingen rullad utomkring ränseln eller, rullad
på längden, öfver vänstra axeln till högra sidan
("en bandouliére"), verktyget på ränseln eller vid
lif remmen. Denna packning beräknas jämte kläder och
vapen väga 25-29 kg. - Kavalleristens packning föres
på hästen och utgöres, förutom af sadelmunderingen,
i allmänhet af två packfickor (frampå sadeln),
kappa, kokkärl, dricksflaska, hästskoväska med två
hästskor, fodertoniister och fodersäck (allt bakpå
sadeln), hvartill stundom kommer valtrapp (icke i
Sverige). Sabeln bäres i koppel kring lifvet eller
fäst vid sadeln, ammunitionen i kartusch med rem öfver
vänstra axeln eller i patronväska på lifrem, karbinen
(geväret) på ryggen i rem öfver ena axeln eller i
fodral på hästens högra sida. Vikten af kavalleristens
och hästens hela utrustning uppgår till 55-60 kg. -
Artilleristens packning liknar infanteristens
eller kavalleristens, allteftersom manskapet
skall gå eller rida. I Sverige har allt manskap
kappsäck (att föra bakpå sadeln eller på fordonet)
i st. f. packfickor eller ränsel. Artilleristen
bär ammunition (i kartusch eller patron väska),
mattornister och kokkärl. Kappan föres på hästen
eller fordonet (undantagsvis på olika sätt;,buren). -
Vid öfriga truppslag öfverens-stämmer packningen med
infanteristens för gående, med kavalleristens eller
artilleristens för ridande eller åkande manskap.
C. O. N.

Packning, tekn., hvarje medel, som man använder för
att åstadkomma en gas- eller vätsketät anslutning
mellan ytor. Dessa ytor kunna i förhållande till
hvarandra befinna sig i hvila, såsom flän-sarna
i rörförbindningar, eller i rörelse, såsom vid en
ångmaskin e. d. I senare fallet kan packningen såväl
vara anbragt på den rörliga delen

såsom på kolfven till en kolfmaskin - som på den
fasta (stillastående) delen - såsom i packningsdosan
1. packningsboxen till en dylik maskin, hvarvid
kolfstången genomlöper denna dosa, tätt omsluten af i
densamma inlagdt packningsmaterial. Till packningar
användas företrädesvis ämnen sådana som hampa,
läder, bomull, asbest, gummi, metall. För tätning
af en kraftmaskins kolf mot cylinderväggen användas
bl. a. fjädrande ringar af järn, stål, brons m. m.,
insatta i motsvarande rännor, som uttagits efter
kolfvens omkrets. Packningen vid pumpkannor utgöres
af läderringar eller, då högre temperatur hos vattnet
förekommer, af hampa. Börande B r a m a h s packning
se H y-drauliskapressen. G. H-r.

Packvagn, krigsv., kallas i svenska armén sådant
fordon, på hvilket truppernas tillhörigheter
föras under fältförhållanden. Hvarje stab
och hvarje kompani, skvadron och batteri ha
enligt vederbörlig utrustningsplan en eller
flera packvagnar. Infanteriets och kavalleriets
packvagnar äro tvåspända, artilleriets fyrspända.
C. O. N. Pacocha [-kå7tja], hamn. Se Moquegua. Pa’cta
(jfr Pä k tum), lat., fördrag, öfverens-kommelser. Jfr
A f t a l, sp. 301. - Om P. nuda, P. sunt serva’nda
och P. vestlta se K o n s e n-sualkontrakt.

Pa’ctum, lat. Se P a k t u m. - P.
tufrpc, neslig öfverenskommelse. Pacupati. Se Qiva.

Paci^vius, M a r c u s, romersk skald, f. 220
f. Kr. i Brundisium, d. omkr. 130 f. Kr. i Tarent,
flyttade till Kom på sin morbroders, skalden En-nius’,
tillskyndelse och sysselsatte sig där med att måla och
författa tragedier efter grekiska mönster; äfven skref
han en s. k. praetexta (ett historiskt skådespel),
Paullus, *om segraren vid Pydna. Jämte A c c i u s (se
d. o.) gällde P. som Eoms främste tragiske skald; att
döma af fragmenten (se Ribbeek, "Tragicorum romanorum
fragmenta", 3:e uppl. 1897) var han något högtrafvande
samt svag för sökta vändningar och talesätt. R-
Tdh. (H. Sgn.) Paczka [pa’tska], Frans, ungersk
målare, f. 1856 i Budapest, studerade därstädes och
i Miin-chen, är bosatt i Berlin. Bland hans målningar
märkas Bibliskt landskap (1897) och Trappist-klostret
(1900, båda m. fl. i museet i Budapest), Kyrkogång
(1905, museet i Dessau). P. är äfven grafiker och
skulptör. - Hans hustru C o r n e l i a P., född W agn
er, f. 1864, målar landskap och porträtt samt är äfven
skulptris och grafiker. G-g N. Pädang, hufvudstad
i guvemementet Sumatras västkust, holländarnas
äldsta och förnämsta koloni på ön och en viktig
handelsplats, enär öns rika produkter hufvudsakligen
exporteras från denna hamn. 91,440 inv. (1905),
hvaraf 1,789 européer, 5,136 kineser, 210 araber och
968 andra främmande österlänningar. Säte för civil-och
militärförvaltningen i residentskapen öfre och Nedre
P. Staden står genom järnvägar i förbindelse både
med hamnplatserna Emmahaven och Poeloe Ajer samt
med höglandet. (J- F- N->

Padapätha. Se Indiens språk och litteratur, sp. 535.

Padasjoki [paMas-jåki], socken i Tavastehus län,
Finland, Hollola härad, Jämsä domsaga, utgör ett
konsistoriellt pastorat af 2:a kl., Borgå stift,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:57:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbt/0650.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free