Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki / 1227-1228 (1914) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Padda ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

trädgård, en af de äldsta i Europa, ett
astronomiskt observatorium m. m. Dessutom har P. ett
gymnasium, ett lyceum, ett biskopligt seminarium,
ett tekniskt institut och en teknisk skola,
två lärarinneseminarier, en landtbruksskola, en
vetenskaps- och konstakademi, ett stadsbibliotek jämte
tafvelsamling och skulpturgalleri m. m. Industrien
har utvecklats högst betydligt de senare åren. Där
finnas nu kvarnar och sågverk, kemiska fabriker,
ljusfabriker, landtbruksmaskin- och automobilfabriker
m. m., och P. har blifvit den centrala marknaden för
hela Venetien. Utmärkta konstnärer (Giotto, Donatello,
Filippo Lippi och Uccelli m. fi.) slogo sig fordom
ned i P. Squarcione (förra hälften af 1400-talet)
och bildade en inhemsk, paduansk målarskola, från
hvilken Mantegna utgick.

Sagan nämner trojanen Antenor som stadens
grundläggare. På romarnas tid kallades
staden Pata’vium. Den var T. Livius’, Valerius
Flaccus’, Asconius Pedianus’ och Thrasea Pætus’
födelseort. Staden förstördes af hunnerna under
Attila och senare af langobarderna. Af kejsar Otto
den store (936–973) förklarades den för en fri
stad och var senare än en republik, än behärskad
af tyranner (Ezzelino da Romano) samt lydde efter
1405 under Venezia, med hvilket P. 1797 afträddes
till Österrike, som det sedan (med undantag af åren
1805–14) tillhörde ända till 1866, då det jämte det
öfriga Venetien förenades med konungariket Italien.
1 o. 2. (J. F. N.)


Paduan (Padouacann), sjöv., malajiskt fartyg
om 50–100 ton, med en längd af 15–23
m. Tacklingen utgöres af 2 eller 3 master med
fyrkantiga sprisegel och klyfvare. Dessa fartyg,
som trafikera Molukkerna och Sundaöarna, äro armerade
till skydd mot sjöröfvare.
R. N.*

Paduana, en dans. Se Pavane.

Paduaner, husdjurssk., hönsras, tillhörande
tofshönsen, med full, rund tofs, stort skägg,
förkrympt kam samt glatta fötter och utan
kindlappar. Rasen härstammar från Holland och har
därifrån spridt sig öfver hela Europa. Färgen växlar
mycket. Tuppen väger 2–2,5 kg. och hönan 1,5–2 kg.
H. F.

Paducah [pədō’kā], stad i nordamerikanska staten
Kentucky, vid Ohio nedanför Tennessees mynning. 22,760
inv. (1910). Staden ligger i ett rikt jordbruksområde
och har stor omsättning af landtmannaprodukter,
i synnerhet af tobaksblad. Den anlades 1821 och blef
stad 1856.

Pädus, bot. Se Pr un u s.

Padus. Se Po.

Psean. Se P a i a n.

Paë-choi, bergskedja i nordöstligaste delen af
europeiska Ryssland, sträcker sig i västnordvästlig
riktning från norra ändan af Ural, hvarifrån den
skiljes genom Karas 50 km. breda, sumpiga floddal,
till Jugor-sundet. Kedjans höjd är ringa och
öfverstiger på få ställen 500 m.
(J. F. N.)

Pædogami (af grek. pais, gen. paidos, barn,
och gamos, bröllop), bot., kopulation af två
gameter, som direkt uppkommit genom delning af en
cell. Pædogami förekommer hos lägre kryptogamer.
G. L-m.

Paemäner. Se Eburoner.

Paermbe, bot. Se Treculia.

Päenula, ett slags mantel. Se D r ä k t, sp. 928
ff. och Mantel.

Päeon. Se Peon.

Pæonia L., Pion, bot., farm., ett släkte af örter och
buskar, som bildar typen för en särskild afdelning
inom fam. Ranunculaceæ. Det örtartade blomfodret
är 5-bladigt, vanligen kvarsittande. Kronbladen äro
typiskt fem och stora samt hos de odlade formerna
(genom metamorfos af de många ståndarna) mycket
talrika, så att blomman bildar liksom en stor boll,
vanligast af högröd färg, undantagsvis hvit eller
med svagt gulaktig skiftning. Pistillerna äro 3, och
frukten består af baljkapslar, hvilkas läderartade
väggar innesluta stora, nästan klotrunda frön, hos
vår vanliga, i trädgårdar odlade

Vanliga pionen (Pæonia officinalis).

pionart, P. officinalis, bondros (se fig.), till
färgen svarta och glänsande. Dessa frön, "pionkärnor",
ha nyttjats till halsband, som ett vidskepligt medel
för att skydda barn mot s. k. "tandslag". De hvita,
tappformiga jordstambildningarna äro stärkelserika
och voro förr officinella. Pionsläktet härstammar
från Öst- och Central-Asien och Syd-Europa. Flera
arter och många varieteter odlas för de
praktfulla blommorna, såsom P. tenuifolia och
P. Moutan. Några varieteter ha en fin vällukt.
O. T. S. (G. L-m.)

P. æq., på recept förkortning för lat. partes
æquāles, lika delar.

Päer, Ferdinand o, italiensk operakompo-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>