Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pafisk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1235
Page-Pagliano
1236
tjänst hos en hög herre. Redan i det gamla Rom,
under kejsartiden, sattes vackra slafgossar till
lekkamrater och tjänare åt de förnämes barn. Inom
medeltidens riddarväsen hade pågen en rang motsvarande
lärlingens inom skrået. Om en ädlings son var starkt
byggd och liflig, gjorde man honom gärna till page,
d. v. s. han togs vid fyllda 7 år ur kvinnornas
vård och uppfostrades till manhaftighet. Sedan ett
par år egnats åt kroppsöfningar, tog gossen vanligen
tjänst vid ett furstligt eller adligt hof. Han lärde
där att jaga, handtera falken, föra svärd och lans
samt uthärda strapatser. Han ledsagade sin herre
på resor och jakt, uträttade hans budskap, passade
upp vid bordet såsom munskänk eller förskärare
o. s. v. Samtidigt undervisades han af damerna i
katekes, höfviska umgängesformer samt dyrkan af
Gud och kvinnan. Yid 14-15 års ålder uppflyttades
pågen till väpnare. Med riddarväsendet försvann
äfven pageväsendet i det närmaste, men fortlefde
dock i ändrad form vid de flesta europeiska hof. -
I svenska hofstaterna bibehållas ännu för särskildt
högtidliga tillfällen några kammarpager. Se arbeten
af von Scharfenort (1895) och A. von Muller (1901).
Page [péYdj], William, amerikansk målare, f. 1811,
d. 1885, blef 1820 lärjunge af Joseph Hoxie i
New York, därefter af Samuel Morse, hvarjämte han
studerade vid nationalakademien. 1849-60 vistades
han i Florens och Rom. Han målade dels porträtt,
dels historietaflor: Heliga familjen (galleriet
i Boston), Henrik IV:s barndom, Amiral Farraguts
forcering af minlinjerna vid Mo-bile m. fl., bilder
af mycket växlande innehåll. Han karakteriseras
som storartad i uppfattningen, skarpt realistisk
i utförandet och utan rädsla för det fula.
(G-g N.)
Pageant [pärdjont], eng., förr
dramatisk föreställning, numera vanligen
praktföreställning, lysande skådespel, högtidlig
och praktfull procession, festtåg, parad.
E. B-n.
Pagel, Julius Leopold, tysk läkare, f. 1851 i
Pollnow, sedan 1902 e. o. professor vid Berlins
universitet, har varit mycket verksam som medicinsk
historiker. Hans största arbeten äro Geschichte der
medizin (2 bd, 1898) och Biogra-phisches lexikon
hervorragender ärzte des 19. jahr-hunderts (1901).
Pagellus centrodo’ntus, zool. Se F l ä c k p a-gel
len.
Pagenstecher [pa’g-], Alexander, tysk ögonläkare i
Wiesbaden, f. 1828, d. 1879, gjorde sig mest bekant
genom den eiter honom benämnda gula ögonsalfvan
(se Kvicksilfveroxidsalfva).
Pagenstechers salfva, farm. med. Se
Kvicksilfveroxidsalfva.
Paget [pärdjit], gammal engelsk släkt, af hvars
medlemmar många intagit framskjutna platser inom
hofvet, diplomatien, armén och flottan. William
P., l:e baron P., f. 1505 eller 1506, d. 1563, var
rådgifvare åt Henrik VIII under dennes sista år,
tillhörde de inflytelserikaste stormännen under
Edvard VI:s omyndighet, hyllade vid dennes död 1553
först Jane Greys tronanspråk, men öfvergaf dem i tid
och blef s. å. medlem af drottning Marias råd; vid
Elisabets tronbestigning 1558 drog han sig tillbaka
till privatlifvet. - Henry P., f.
omkr. 1665, d. 1743, var en af de 12 tories, som 1712
upphöjdes till lorder för att skaffa torymini-stären
majoritet i öfverhuset; han fick 1714 titeln earl af
Uxbridge. Denna värdighet utslocknade 1769 med hans
sonson, men återupplifvades 1784 för dennes frände
Henry Bayly, f. 1744, d. 1812, som antagit namnet
P. Dennes son, sir Arthur P., f. 1771, d. 1840, var en
af Napo-leonstidens mest kända engelska diplomater,
verkade som envoyé i Wien (1801-06) energiskt för
tillkomsten af tredje koalitionen mot Napoleon
samt sökte som envoyé i Konstantinopel (1807- 09)
förgäfves afhålla sultanen från att ingå allians med
Frankrike. Hans äldre broder, Henry William P., sedan
1812 earl af Uxbridge och 1815 upphöjd till markis af
A n g l e se y, f. 1768, d. 1854, stred på 1790-talet
(då kallad lord P.) mot fransmännen i Nederländerna,
deltog sedermera i Pyreneiska fälttåget och 1809 som
divisionsgeneral i den misslyckade expeditionen till
Walcheren samt anförde Wellingtons kavalleri i slaget
vid Waterloo (17-18 juni 1815). Han blef därvid
sårad och måste låta amputera ena benet. Han var
sedermera som generalfälttygmästare medlem af Cannings
kabinett (1827) och af Russells (1846-52) samt var
två gånger (jan.-dec. 1828 och dec. 1830-sept. 1833)
vicekonung på Irland, där han sökte föra en moderat
politik, men till sist kom i häftig konflikt med
0’Connell; 1846 blef han fältmarskalk. Hans son,
lord George Augustus P., f. 1818, d. 1880 som
general, anförde tredje linjen vid lätta brigadens
ryktbara anfall vid Balaklava (1854); han utgaf 1881
sina dagböcker från Krimkriget, Crimean journals.
V. S-g.
Paget [pä’djit], sir James, engelsk kirurg, f. 1814,
d. 1899, "consulting surgeon" vid S:t Bar-tholomews
hospital i London, sysslade framför allt med
patologisk histologi, utgaf bl. a. Lectures .ön
surgical pathology (3:e uppl. 1870) och Lectures ön
tumours (1851). Se S. Paget, "Memoirs and letters of
J. P." (1901).
Paget [päMjit], Yiolet, engelsk författarinna under
märket VernonLee, f. 1856 i Normandie, bosatt i
Italien sedan lång tid tillbaka, har författat ett
stort antal kultur- och konsthistoriska arbeten:
Studies of the eighteenth century in Italy (1880;
2:a uppl. 1886), Belcaro (1881), Euphorion (1884; 4:e
uppl. 1899), Baldwin (1886), Juvenilia (1887), Althea
(1893), Renaissance fancies and studies (1895), Limbo
(1897), Hortus vita (1903), Spirit of Rome (1905)
m. fi., några romaner m. m.
Pagg. Se påg.
Paghesh. Se Bitlis 2.
Pägi. Se P a g u s.
Pägina, lat., sida i en bok eller skrift; äldre
dets. som diplom (se d. o.). - Paginéra, med siffror
beteckna sidorna i en handskrift eller bok. Jfr Folio.
Pagliaccio [palj-a’ttjå], it. Se P a j a z z o.
Pagliano [palj-änå], Eleuterio, italiensk målare,
f. 1826, d. 1903, studerade i Milano, deltog
i krigen 1848 och 1859, målade bataljstycken,
genre- och historietaflor: Striden vid Magentas
kyrkogård, Flicka, som stickar, Bakhållet} Napoleon
I tillkännager för Josephine sin äktenskaps-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
