Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki / 1237-1238 (1914) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pafisk ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1237

Pago-Pagus

1238

skillnadsplan, Damer hos en fornsakssamlare, San-tuzza
vid Turiddos lik, och dekorativa kompositioner
(Afrika i galleriet i Milano). G-g N.

Pago [pāgå], en större oregelbunden ö i
Quarneroviken af Adriatiska hafvet, skild från
kroatiska fastlandet genom Canale della Morlacca
l. della Montagna. Den tillhör distriktet Zara i
Dalmatien och har en areal af 289 kvkm. med 7,039
serbokroatiska inv. (1900). Hufvudnäringen är
fiske jämte saltberedning, brunkolsbrytning,
fårafvel och vinodling. Dess hufvudort, Pago
(3,966 inv. 1900), är en liflig sjöstad.
(J. F. N.)

Pagod (af sanskr. bhagavati, helig dyrkans hus),
en sedan äldre tid i de europeiska språken öflig

Fig. 1. Perumal-pagoden i Madura, Indien.

Fig. 2. Pagod i Bangkok, Siam.

Fig. 3. Kinesisk pagod.

Fig. 4. Dagop i klipptemplet i Ajanta, Indien.

benämning på vissa fristående, mer eller mindre
tornliknande eller i af satser sig höjande,
ursprungligen buddistiska kultbyggnader, som
inrymma en eller flera buddastatyer eller en dagop
(se nedan). I pagodbyggnadernas yttre utvecklas
vanligen en utomordentlig formrikedom och prakt;
såväl hufvudformer som detaljer antaga olika karaktär
alltefter de material, som kommit till användning,
och efter de olika folkens kynne. Pagoder återfinnas
nämligen öfverallt, där buddismen varit eller är
härskande – Indien (fig. 1), Burma, Siam (fig. 2),
Kina (fig. 3), Japan –, och namnet har öfverflyttats
äfven på senare kultbyggnader i dessa länder af
likartad karaktär.

Pagoden torde icke fullt motsvara begreppet
tempel. Från den äldsta buddistiska tiden i Indien
(200-talet f. Kr. till 400-talet e. Kr.) finnas
numera i behåll endast några, visserligen betydande,
ur klippan huggna tempel, som genom sina
träimiterande konstruktioner och former låta förmoda, att
templen på den tiden eljest utfördes af trä. De
liknade i anläggning närmast en treskeppig basilika
och skilde sig sålunda bestämdt från pagodformen,
som snarare synes vara en utveckling af dagopen
(af dhatu, relik, och gobba, skrin), en minnesvård
gömmande en relik af Budda. Dagopen har någon gång
(Jarang i Indien) formen af en urna på ett fyrkantigt
postament, men vanligtvis är den en relativt liten,
låg, cylindrisk och kupolformadt afslutad byggnad;
öfver särskildt heliga dagoper restes tempel eller
pagoder. I klipptemplens allra heligaste (kor) står
en dagop, som t. ex. i det på 400-talet e. Kr. utförda
klipptemplet i Ajanta (fig. 4). Dagopliknande minnesvårdar
öfver andra framstående män och helige kallas toper
(sing. tope, eg. sthoopa).
I. G. C.

Pagod. 1. Ett indiskt guldmynt, som motsvarar ungefär
6 kr. Åtskilliga äldre mynt i Indien ha burit samma
namn; man skilde, efter prägeln, mellan stjärn-
och månpagoder. – 2. En indisk guld-, silfver- och
juvelvikt = 3,4 gr.

Pagopago [pāgåu’pāgåu’], hamn. Se Tutuila.

Pagophila, zool. Se Måssläktet, sp. 225.

Paguridæ, zool. Se Eremitkräftor.

Pagurus, zool. Se Eremitkräftor.

Pagus (plur. pagi), latinskt ord med något skiftande
betydelse. Det synes urspr. ha användts om de delar
af staden Rom, som lågo utanför den egentliga staden,
som utgjordes af montes och hvars invånare firade
sitt septimontium, då pagani åter hade paganalia
(se d. o.). Det betecknade sedan mest landskommuner,
ofta hörande till ett municipium (byar, bymenigheter),
med en gemensam medelpunkt (forum eller conciliabulum)
samt gemensamma föreståndare (magistri), församlingar
(eller stämmor) och helgedomar. Äfven synes ordet
ha brukats om större afdelningar af ett land,
t. ex. de fyra distrikten i Helvetien ("kantoner"
eller landskap). Af pagus komma med delvis

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>