Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pafisk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förändrad betydelse it. paese,
sp. pais, port. paiz, fr. pays.
R. Tdh.*
Pahajoki. Se Lappo 4.
Pahakurkkio [pa’hakorkiå], staten tillhörig fors
i Kalix älf, belägen 30 km. ofvanför Tärendö,
i Tärendö socken, har en längd af 2,1 km. och en
fallhöjd af omkr. 22 m. Den löper till hela sin
längd mellan berg samt bildar på en sträcka af
800 m. fall på fall. Älfven sammandrar sig mellan
de branta bergväggarna här och där till en bredd
af endast 100 m. Ingen del af den till 4,860 hkr
beräknade vattenkraften är använd. Den industriella
medelvattenmängden beräknas till 22,2 kbm. per
sek. och vattenområdet till 6,354 kvkm., hvaraf
2,7 proc. sjöar. Wbg.
Pahang [paha’ŋ], Pahan, Pakang, muhammedansk
malajstat på östra kusten af halfön Malakka, genom ett
fördrag af 1887 hörande till de under engelskt skydd
stående Malajiska skyddsstaterna (se d. o.). 36,200
kvkm. 118,708 inv. (1911). Sultanens residensstad
är Pekan, nära mynningen af floden Pahang.
J. F. N.
Paharias, etnogr. Se Malto.
Pahlavi. Se Pehlevi.
Pahlen, von der, gammal livländsk adelssläkt. Sex
bröder v. d. P. blefvo 1679 friherrar och
introducerades såsom sådana å svenska riddarhuset
(en af dem hade dock dött redan 1677 af blessyrer,
erhållna i slaget vid Landskrona). Denna friherrliga
ätt utdog i Sverige (Finland) på svärdssidan 1772,
men fortlefver i östersjöprovinserna under det
ryska väldet. Genom Peter Ludwig v. d. P. (se P. 1)
afskildes 1799 ur densamma en greflig ättgren. -
1. Peter Ludwig v. d. P. (hans ryska namn var
Peter Alexejevitj), grefve, f. 28 april
1745, d. 25 febr. 1826, utmärkte sig 1788, såsom
generalmajor, vid stormningen af Otjakov, var
närvarande vid fredsunderhandlingarna i Värälä,
vistades 1790-91 i Stockholm såsom ryskt sändebud
samt blef 1792 viceguvernör i Livland. 1795-97 var
han guvernör i Kurland, blef 1797 generalguvernör
öfver Ingermanland och Viborgs län och sedermera
generalinspektör för kavalleriet, polisminister,
president i utrikeskollegiet, generalguvernör öfver
Estland, Livland och Kurland samt generaldirektör för
postväsendet. P. var nu herre öfver alla stats- och
privathemligheter och stod högt i gunst hos kejsar
Paul, men fruktade dennes nyckfullhet och trädde i
spetsen för en sammansvärjning mot honom. Han vann
tronföljaren för palatsrevolutionen, höll vakt,
under det att Paul stryptes (natten till 24 mars
1801), hälsade Alexander I som kejsare och tycktes med
cynisk likgiltighet betrakta det skedda. Tillsammans
med furst Zubov och Bennigsen ämnade han behärska
Ryssland, men Alexander fråntog honom redan i april
1801 styrelsen öfver postväsendet, tillbakavisade hans
anspråk på en premiärministers ställning och gaf i
juli s. å. ett hastigt bifall till P:s anhållan att
få draga sig tillbaka till privatlifvet. - 2. Peter
Petrovitj v. d. P., grefve, den föregåendes son,
f. 1777, d. 1864, var generallöjtnant under det sista
stora koalitionskriget mot Napoleon, tog afsked
1823, men inträdde efter Nikolaus’ tronbestigning
åter i hären samt blef 1827 general af kavalleriet,
generaladjutant och medlem af krigsrådet. I febr.
1829 utsågs han till öfverbefälhafvare för
ockupationsarmén i Donaufurstendömena och utmärkte
sig 1831 vid kufvandet af upproret i Polen. 1835
blef han ryskt sändebud i Paris, hemkallades 1841
till följd af spänningen mellan Nikolaus och Ludvig
Filip, men innehade fortfarande till namnet sin
ministerpost till 1847, då han blef generalinspektör
för kavalleriet. Först 1862 drog han sig helt tillbaka
ur det offentliga lifvet. - 3. Feodor Petrovitj
(Friedrich) v. d. P., den föregåendes broder,
f. omkr. 1779, d. 1863, blef 1826 generalguvernör
öfver Nya Ryssland och Bessarabien och i maj 1828
chef för den provisoriska centralförvaltningen öfver
Moldau och Valakiet samt var 1829 tillsammans med
Orlov rysk förhandlare vid fredsslutet med Turkiet
i Adrianopel. - 4. Matvej Ivanovitj (Karl Magnus)
v. d. P., baron, den föregåendes kusin, f. 1779, d. l
juni 1863, deltog i Alexander I:s krig mot Napoleon,
Sverige och Turkiet, men egnade sig äfven åt den
civila förvaltningen. 1830 blef han generallöjtnant
och generalguvernör i östersjöprovinserna samt
höll 1831 den polska upprorsrörelsen borta från
Kurland, men entledigades 1845 till följd af sin
obenägenhet att medverka vid de baltiska provinsernas
förryskning. - 5. Konstantin v. d. P., grefve,
ämbetsman, f. 1833, var 1867-78 rysk justitieminister
och statssekreterare. Han aflägsnades 1878 från
justitieministerposten därför, att han hänvisat målet
mot Vera Sassulitj (för attentat mot polisministern
Trepov) i vanlig ordning till jurydomstol i stället
för att låta det afdömas af en utomordentlig domstol
för statsförbrytelser. P. erhöll då i stället en
plats i riksrådet, där äfven flera andra medlemmar
af släkten haft säte. 1-5. G. V. G.*
Pahouins, folkstam. Se Fan.
Pahr (Paar), tre af Johan III från Mecklenburg till
Sverige inkallade bröder, tillhörande en från Milano
först till Schlesien utvandrad konstnärsfamilj,
af hvilken en medlem, Jacob P., som sannolikt var
dessa bröders fader, redan 1547 blef hofbyggmästare
hos hertig Georg af Liegnitz och Brieg samt dog
1575. Bröderna P., som 1558 af den italienske
byggmästaren Francesco a Bornau medtagits från
Schlesien till Schwerin, spelade sedermera en
betydande roll särskildt vid tre af konung Johans
många byggnadsföretag. - 1. Johannes (Giovanni)
Baptista P., som troligen var den äldste brodern,
hade i Schlesien varit verksam vid uppförandet af
hertigliga slottet i Brieg och 1558 efter ankomsten
till Mecklenburg som murarmästare biträdt vid
restaurerandet af slottet i Schwerin samt i början af
1560-talet blifvit hofbyggmästare och sedan verkat
som sådan i nämnda stad och i Fürstenberg till
1572, då han i april öfver Wismar for till Kalmar,
enär konung Johan redan l jan, s. å. för honom
utfärdat byggmästar-beställning. Året förut hade
han haft i uppdrag att till Sverige införskaffa
en del handtverkare. Han befullmäktigades sedan,
9 maj 1572, att vara byggmästare på Borgholms slott,
men sändes strax därefter tillbaka till Mecklenburg
för ytterligare värfning af handtverkare. När han
några veckor senare återkom till Kalmar, medförde
han bl. a. sina båda bröder Franciscus och Dominicus
(se nedan), af hvilka den senare på Borgholm aflöste
Johannes Baptista, som 17 juni 1572 transporterades
till Kal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
