- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
1257-1258

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paisij ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1257

Palacio-Palacky

1258

Puerto Rico, men återkom efter revolutionen 1868,
utnämndes till minister i Montevideo och blef
slutligen bankinspektör. I spanska akademien tog
P. 1892 inträde med ett tal öfver "La poesia". P. var
en stor verskonstnär, i besittning af mycken esprit,
hänförelse och en underbar improvisations-förmåga,
som med stormande förtjusning mottogs inom
madridsocieteten. Han skref sonetter, legender,
satirer, elegier, epigram och var verksam både som
tidningsman och öfversättare. Bland P.-s arbeten
må nämnas legenderna Adriana och Juan Bravo el
comunero, Fruta verde, vers och prosa (1881),
Melodias intimas, sonetter, Veladas de otono (1884)
och El nino de nieve (1889), en arabisk berättelse.
Ad. H-n.

Palacio [-la^hiå], Kaimundo Andueza, president 1890-92
i Venezuela (se d. o.; historia).

Palacios [-la^hiås], Andres Bernåldez, spansk
krönikeskrifvare, 1488-1513 kyrkoherde i Palacios,
författade Crönica 1. Historia de los reyes catölicos
(publicerad i Rivadeneiras "Biblio-teca de autores
espanoles", bd 70), som omfattar tiden 1454-1513 och
utförligt behandlar kriget mot Granada samt Columbus,
P:s vän och gäst. Ad. H-n.

Palacio Valdes [-la’thiå], Ar m an do, spansk
författare, f. 1853 i Entralgo (Asturien), studerade
juridik och nationalekonomi vid universitetet i
Oviedo, men drogs snart till litterära studier och
publicerade artiklar i filosofiska och religiösa
ämnen, som föranledde hans anställning som redaktör
af "Revista europea", ett framstående litterärt
och vetenskapligt organ den tiden. P. började som
kritiker och fortsatte därmed till 1881, hvarefter
han uteslutande egnat sig åt prosadiktning, där han
jämte Pérez Galdös och Emilia Pardo Bazån bildar
ett triumvirat, som gjort den största insatsen
i den spanska romanens glänsande renässans under
1800-talet. Från P:s kritiska verksamhet är att
anteckna Los oradores del Ateneo, Los novelis-tas
espanoles och Nuevo viaje al Parnaso (samlade i ny
uppl. 1908 under titeln Semblanzas literarias). Dessa
artiklar omfatta uppsatser om spanska författare
och talare, hvilkas silhuetter äro skarpt tecknade,
utan öfvermodigt mästrande, utan stränga domslut,
men med stänk af ironi. Med La litera-tura en 1881 (i
samarbete med Leopoldo Ålas, pseud. Clarin) afslutade
P. sin kritiska verksamhet. För spanska förhållanden
är P:s produktion icke stor, den inskränker sig utom
ofvahnämnda kritiska arbeten till 17 band, romaner och
noveller, som i kronologisk ordning äro El senorito
Octavio (1881), debutarbete, historien om en ung
skalds platoniska kärlek, med många drag af fin
psykologisk analys, Marta y Maria (1883; "Marta och
Maria", 1895), grundad på verkliga händelser, där
uppjagad religiös exaltation står i skarp kontrast
mot sund utveckling och där författaren ska-

pat ett fint och känsligt konstverk af hög rang, El
idilio de un enfermo (1884), en kärlekshistoria med
poesimättade målningar af naturen och några episoder
ur författarens eget lif, Aguas fuertes (s. å.),
en samling miniatyrer (af hvilka "Puritanerna"
finns öfv. i "Spanska noveller", 1896), mönster
af novellistisk berättarkonst, José (1885;
sv. öfv. 1900), en präktig skildring af asturiskt
fiskarlif, Riverita (1886) och dess fortsättning
Maximina (1887), skildring af det sociala lifvet i
Madrid, där kärlek och alla finare instinkter offras
för högmod och konvenans (författaren har där ånyo
skildrat ett stycke af sitt eget lif), El cuarto
poder, hvarmed menas tidningspressen, La hermana San
Sulpicio (1889; "Syster San Sulpicio", 1899), en roman
i själf biografisk form från Andalusien, ett lyriskt
konstverk och ett mästerstycke af karakteristik, som
vann allmänt bifall i motsats mot La espuma (1890),
en satir öfver konventionell, moraliskt rutten
plutokrati, La jé (1892), en religiösfilosofisk
konflikt, som icke blifvit lyckligt löst, El
maestrante (1893), ett naturalistiskt drama i en enkel
och lättflytande stil, en pinsam skildring af en grym
moder, El origen del pensamiento (1894), präglad af
intensiv humor, Los majos de Cddiz (1896), La alegria
del capitån Ribot (1899; "Don Julian Ribot", 1912),
La aldea perdida (1903), landtlifvets idyll, Tristdn
6 el pesimismo (1906), ett anfall på pessimismen och
på samma gång en djupgående analys af kvinnohjärtat,
samt Papeles del doctor Angelico (1911), en samling
sociala, vetenskapliga, religiösa etc. berättelser
och anekdoter, som han själf skattar högst af
sina arbeten. - P. är realist, men en drömmare,
som aldrig böjt knä för den ytterliga naturalismens
svarta idol. Hans oförbehållsamt uttalade åsikter
såväl som hans kyliga och reserverade hållning i det
litterära umgänget samt hans tydligt visade antipati
mot den litterära bohemen ha ställt honom utom allt
kotteri väsen. Fin och nobel till sin karaktär,
har han lefvat för sin konst och sin familj. Under
det att den spanska kritiken, som öfvervägande är
kotterikritik, varit något ensidig mot P., har han
till ersättning fått det största erkännande, som
kommit någon nu lefvande spansk författare till del
i utlandet. Se A. Hillman, "Spansk nutids-litteratur"
(i "Svensk tidskrift", 1895). Ad. H-n.

Palacky [pa’latsky], Frantisek, "den bömiska
historieskrif-ningens fader", f. 1798 i den märiska
byn Hod-slavice (Hotzendorf), där hans födelsehus
inköptes af bömiska staten 1881, d. 1876 i Prag, fick
sin bildning i evangeliska seminariet i Pressburg,
var redan som lyceist litterärt verksam, studerade
filosofi, nyare språk och litteratur samt väckte
uppmärksamhet ge- F- p^ac’k:f- Efter en brons-

nom en tjechisk öfver-

sättning af några sånger af Ossian (1817). Han bo-

satte sig 1823 i Prag. Hans första historiska arbete,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:57:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbt/0669.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free