Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Palæornis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1267
Palatia-Palau
1268
prepalataler (dorso-alveolarer), bildade mellan
främre hårda delen af gommens horisontala del
och underliggande parti af tungans öfre yta,
t. ex. sv. j, fr. /c-ljud i qui, ty. fcfc-ljud;
4) me-diopalataler (dorso-kakuminaler), bildade
ungefär vid gränsen mellan hårda och mjuka gommen
med mellersta delen af tungans Öfre yta, som
vanliga k, g, ng i t. ex. sv. fco, gå, lång-, 5)
postpalataler (velarer), bildade mellan mjuka gommen
och tungryggen, t. ex. semit, ga/, schweiz. ch,
sp. j. I den historiska grammatiken och hos somliga
fone-tiker betecknas blott denti- (alveolo-) och
prepalataler som palataler, hvaremot de båda bakre
grupperna nämnas g u t tur a ler, hvarvid "främre
gut-turaler" är liktydigt med mediopalataler,
"bakre gutturaler" med postpalataler. - Med p a
l a t a l a vokaler förstås vokaler, som bildas
framtill i munnen (Bell-Sweets "front"), således på
(dentipalatal-och) prepalatalläget, t. ex. i, e,
ä, #, ö. Dessa vokaler ombilda ofta närliggande, i
synnerhet följande konsonanter, flytta fram medio-
och postpalataler, förändra på olika sätt dentaler
(apikaler) och labialer, i det att till deras vanliga
artikulations-sätt kommer en höjning af tungans
främre del (genom antecipation eller prolongation af
vokalläget): "muljering", som senare vanligen leder
till "affrikation". Dessa båda processer (muljering
och affrikation) betecknas ofta som p a l a t a l i
s e-ring, och man säger t. ex., att k "palataliseras"
till tj (ts, s o. s. v.). Jfr K o n t a k t s l ä g e
och Muljerade språkljud. Lll.
Palatia, astron., en af småplaneterna.
Palatia, by i Mindre Asien, på platsen för det
forntida Miletos (se d. o.).
Palätii cömes. Se P f a l z g r e f v e.
Palatin (lat. palatinus, af pala’tium,
härskarborg). 1. I bysantinska riket titel på hof-
och statsämbetsmän inom finansväsendet. - 2. Under
medeltiden på flera ställen benämning på de stormän,
som bildade härskarens närmaste omgifning (jfr
Paladiner). Den inflytelserikaste bland dem var
comes palatinus (se Pfalzgrefve). - 3. I Frankrike
tillades titeln comte palatin gref-varna af Champagne
och Béarn, i hvilkas borgar lagskipning utöfvades. -
4. I forna polska riket titel på provinsståthållare,
"landshöfding" (po. vojevod). - 5. I Ungern,
så länge det bibehöll sin gamla författning, var
palatin (nagy ur ispan) titel på den förnämste
bland magnaterna. Bland fyra af konungen föreslagna
kandidater valdes han af de församlade ständerna till
att vara konungens ställföreträdare samt förmedlare
mellan honom och folket. Han var äfven chef för
rättsväsendet. - 6. Fruntimmerspälskrage, skinnkrage
(fr. pala-tine), så benämnd efter pfalzgrefvinnan
Charlotta Elisabet, andra gemål åt Ludvig XIV:s
broder, hertigen af Orleans. - P a l a t i n ä
t, en palatins värdighet; pfalzgrefskap; polskt
provinsståthållar-skåp.
Palatina. Se Bibliotek, sp. 272.
Palatinätus, lat. Se L i v l a n d, sp. 839.
Palatinska berget (Palatinen 1. Palatinus). Se P a
l a t i u m och Kom.
Pala’tium, lat., urspr, namnet på den först bebyggda
af Korns bergshöjder, Palatinska berget (se Påles och
Kom). Sedan Augustus där åt sig uppfört en kejserlig
boning och de följande kej-
sarna ända t. o. m. Septimius Severus byggt eller
restaurerat där och i närheten, blef namnet fäst
vid det kejserliga residenset eller "palatset",
hvarefter ordet småningom började först i de
romanska, sedan äfven i andra språk brukas om
furstliga boningshus och praktbyggnader i allmänhet.
R. Tdh.*
Palatoschisis (af lat. palätum, gom, och
grek. schizéin, klyfva). Se Missbildning, sp. 660.
Palats (ty. palast, fr. palais, it. palazzo,
af lat. pala’tium, se d. o.), en furstes slott;
storartadt anlagd, praktfull byggnad.
Palatsrevolution, en omstörtning, som försiggår utan
någon massornas medverkan; vanligen tillställes den
vid hofvet eller i den förut maktegandes närmaste
omgifning. Dylika omhvälfningar pläga särskildt
förekomma i orientaliska länder.
Palatum, lat., gom. Se Gom.
Palau [palao’], Palau- l. Peljuöarna (eng. Pelew),
en till Mikronesien hörande ögrupp i Stilla hafvet,
ö. om Filippinerna, mellan 7° och 8° n. br. och på
134° 30’ ö. lgd. 450 kvkm. Vanligen räknas de till
västra Karolinerna, ehuru deras läge är tämligen
skildt från dessa öar, nämligen 330 km. från Ngoli och
450 från Jap, de båda öar i Karolinerna, som ligga
P. närmast. P. består af en större och sex mindre
bebodda öar samt öfver tjugu obebodda. Invånarna
dela dem, efter deras läge till nordostpassaden, i
två grupper: Baobeltaob (de öfre öarna) och Aoltaob
(de nedre öarna). Det förra namnet (äfven Babeltajob)
har också den största och nordligaste af dem (300
kvkm.); näst den äro Uruktabel, Korror och Eilmalk
störst. De omgifvas af ett sammanhängande korallref,
som på västra sidan på sina ställen är ända till 15
km. aflägset från land och där omsluter en djup lagun,
till hvilken åtskilliga inlopp föra. De större öarna
äro i allmänhet bergiga, och bergarten består i södra
delen af korallkalk, i den norra af ett slags basalt,
diorit och hornbländegranit. Ögruppens högsta berg,
Rojoss Aremolungui på Baobeltaob, når en höjd af
600 m. De flesta småöar äro korallöar. Vegetationen
är yppig: vilda arekapalmer, dracænor, pandanus-
och ananasarter karakterisera växtligheten i de lägre
trakterna; höjderna i norr äro kala, endast klädda af
gräs och ormbunkar. Där invånarna ej gjort röjningar,
består växtligheten af ett ogenomträngligt virrvarr
af bambu, lianer etc., eller ock, företrädesvis på
den största ön, af högstammiga skogar. Af odlade
växter har taroroten den största betydelsen som
födoämne; f. ö. förekomma kokospalmer, brödfruktträd,
oranger, citroner, sockerrör, pisang, jams m. m. Inom
djurvärlden äro fåglarna bäst representerade (med
56 arter, hvaraf 25 arter landfåglar). Nötkreatur,
får, getter och svin ha införts af européerna. I
öfverflöd finnas sköldpaddor; hafvet är rikt på fisk
och trepang. Invånarna äro mikronesier och voro
1903 3,101 pers., men lära på 1780-talet ha varit
40–50 tusen. De äro delade i flera små stater. –
Ögruppen upptäcktes 1543 af Villalobos, som kallade
den Arrecifes (reföarna). De besöktes sedermera 1710
och 1712 samt 1783, då den engelske kaptenen Henry
Wilson led skeppsbrott på en af dem, men vänligt
omhändertogs af infödingarna. Berättelsen härom gjorde
öarna först allmänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
