Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paleografisk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1281
Paleografisk-Paleolitiska perioden
1282
latinska skrift både i handskrifter och boktryck. Den
gotiska skriften åter blef förebilden för
frakturtyperna i boktryck liksom för den tyska
natio-nalskriften ända fram till våra dagar. Med
boktryckarkonstens införande förlorar paleografien
en stor del af sitt intresse. Hufvuduppgifterna bli å
ena sidan den mera mekaniska, att lära sig tyda olika
tidsskedens skriftdrag, å den andra att, så godt
sig göra låter, vid odaterade handlingar bestämma
tidsgränserna för deras tillkomst. Det personliga
elementet, som under medeltiden vida mindre gjorde
sig gällande, försvårar därjämte ej sällan tydningen
och hindrar uppställandet af bestämda regler. - Den
grekiska skriften företer ej samma rika utveckling
som den latinska, men äfven där framträder efter hand
vid sidan af eller i stället för kapitälskriften en
minuskel-skrift (se fig. 14-16).
I Sverige har verksamheten på dessa områden
varit ringa; först sedan ett eller annat
årtionde ha paleografi och diplomatik börjat
ingå i universitets-och arkivstudierna. Den lärde
fornforskaren L. F. Eääf höll sitt inträdestal i
Vitt. hist. o. ant. akad. öfver "Beskaffenheten af
Sveriges offentliga handlingar under medeltiden"
(tryckt i nämnda akademis handlingar, äldre
serien, XV). Faksimi-len af texter åtfölja
Schlyters upplagor af Sveriges gamla lagar,
Fornskriftsällskapets samlingar och andra
textpublikationer (äfven de två första banden
af "Svenskt diplomatarium"), och diplomatiska
undersökningar af enskilda urkunder ha företagits
af bl. a. 0. S. Eydberg i sammanhang med hans arbete
"Sverges traktater med främmande magter"; så äfven i
"Bidrag till Sveriges medeltidshistoria tillägnade
C. G. Malmström ... af Historiska seminariet vid
Upsala universitet" (1902). 1891 utgafs i Lund med
förord af M. Weibull "Handskrift-prof 1500-1800"
(ny uppl. 1905), och 1894-1900 utgåfvos i två häften
"Svenska skriftprof från Erik den heliges tid till
Gustaf III" (h. l af A. Börtzell, E. Hildebrand och
H. Wie-selgren; h. 2 af E. Hildebrand). I Danmark
har af Kommissionen for det Arnamagnseanske legat
utgifvits i 2 bd "Palseografisk atlas" (1903-05),
hvartill kommer den på Carlsbergfondens bekostnad
utgifna "Palseografisk atlas. Ny serie" (1907).
Ehd.
Paleografisk, som står i samband med paleografi
(se d. o.).
Paléographie musicale [paleågrafl mysika’1], en fransk
publikation af medeltida musik. Se M o c-q u e r e
a u, A.
Paleoklimatologi (af grek. palaios, forntida,
klima, se Klimat, och logos, lära), vetenskapen om
forntidens, särdeles de förhistoriska, geologiska
tidrymdernas klimat, hvarom man vunnit kännedom
dels genom försteningar af då lefvande växter
och djur, dels genom spår af då förekommande
nedisningar, s. k. istider. På grund häraf vet
man, att under urtiden öfver hela jorden ända
till polartrakterna mestadels härskade ett
varmt klimat med tropisk växt- och djurvärld,
men att detta tidtals ända från förkambrisk
tid varit afbrutet af kalla perioder, hvarunder
stora delar af jordytan betäcktes af inlandsis.
N. E-m.
Paleolitiska perioden (af grek. palaios, forntida,
och lithos, sten) i egentlig bemärkelse
omfattar den äldre stenåldern alltifrån den ännu ej
vetenskapligt bestämda s. k. eolitiska (af grek. eos,
morgonrodnad, och lithos, sten) periodens slut under
tertiärtidens sista epok eller pliocen, möjligen
först under öfvergången till diluvialtiden eller
pleistocen, samt räcker fram till renperiodens
upphörande och början af den mesolitiska perioden,
hvilken period dock af mänga jämväl räknas till den
äldre stenåldern. Inskjuter man emellertid en särskild
öfvergångsperiod mellan paleoliticum och neoliticum,
skulle geologiskt stäppklimatets öfvergång till
skogsklimatet markera gränsen mellan paleolitisk och
mesolitisk period. I vidsträckt bemärkelse låter man
dock den paleolitiska perioden omfatta icke blott
mesoliticum, utan äfven eoliticum.
Den eolitiska periodens beskaffenhet att vara
ett kulturellt och arkeologiskt uttryck för den
paleolitiska människans förekomst under tertiärtidens
epoker och under kvartärtidens första början har med
de sista årens diskussioner blifvit mer tvifvelaktig
än någonsin. Dels det förhållandet att man kunnat visa
genom naturens krafter framställda pseudoeoliter,
dels äfven den nyligen påvisade omständigheten,
att eoliter (d. v. s. af människa nyttjade, men
icke eller helt obetydligt tillslagna flintstenar)
anträffats i Belgiens oligocena och i Frankrikes
eocena lager, gör frågan om eoliternas artefakta natur
mycket tvifvelaktig. Å andra sidan visa de äldsta
kvartära kulturerna så stor likhet med den australiska
kulturkretsen, att det förhållandet, att de yngre
eolittyperna i hög grad påminna om australiska och
tasmaniska nutida eoliter (s. k. tronatta), gör, att
man på denna grund ej kan helt afvisa möjligheten af
eoliternas artefaktnatur.
På grund af skillnaden i lokalt och geologiskt
hänseende i fråga om de äldre eoliterna, i fråga om
de yngre återigen på grund af verkliga egenskaper
hos eoliterna själfva, hvilka egenskaper framgå
af olikheter i den obetydliga bearbetning, som
stenredskapen varit underkastade, urskiljer Rutot
ej mindre än sju kronologiskt skilda, eolitiska
industrier i västra Europa. Af dessa 7 tillhöra de
fyra första tertiär-, de tre återstående däremot
äldsta kvartär(pleistocen)tiden. Dessa Rutots
eolitiska kulturepoker äro
| 1. Fagnien | Tertiär |
| 2. Cantalien | |
| 3. Kentien | |
| 4. Saint-Prestien | |
| 5. Reutélien | Kvartär |
| 6. Mafflien | |
| 7. Mesvinien |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
