Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Palomena ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1381
Palomena-Paludamentum
1382
dagen alltid första dagen i fjärde månkvarteret eller
dagen före denna, timmen alltid kl. 4 på morgonen. Det
finnes således ett omisskännligt samband mellan
palolons könsmognad och de olika månfaserna. Man
har också kunnat öfvertyga sig om, att hvarken ebb
och flod eller ljusförhållanden spela någon roll
vid denna företeelse. Äfven på andra ställen (såsom
Amboina, Florida) har man iakttagit ringmaskar, som
visa ett bestämdt samband mellan månens faser och
maskens svärmningsperiod. Arten af detta samband är
ännu obekant. L-e.
Paloména, zool. Se Sköldskinnbaggar.
Palomino y Velasco [-amma i vela’skå], don Acisclo
Antonio, spansk målare och författare, f. 1653,
d. 1725, idkade i Cördoba vetenskapliga studier,
men studerade därjämte konst. Sedan han 1678
begett sig till Madrid, blef han 1688 hof målare
och utförde åtskilliga arbeten, som anses vittna
om skicklighet. Sin största betydelse har han
som skriftställare genom El museo picto-rico
(3 bd, 1715-24), innehållande dels måleriets
teori, dels biografier öfver spanska konstnärer,
hvilken förskaffat P. namn af Spaniens Vasari.
C. R. N.*
Pa’lophus, zool. Se Phasmidae.
Palos de la Frontera [pa’lås de la frånte’ra],
stad i spanska prov. Huelva (Andalusien), vid Rio
Tinto, 10 km. från dess mynning i Cådizviken. 1,621
inv. (1900). Den hade fordom en god hamn, i hvilken
Columbus 3 aug. 1492 inskeppade sig till sin första
stora upptäcktsfärd till Amerika. J- F. N.
Palpäbel (af lat. palpäre, röra, klappa), kännbar,
handgriplig. - Subst. Palpabilitet.
Palpatiön (lat. palpätio, klappning, smekning),
med., den undersökningsmetod, som består däri,
att man medelst fingrarnas applicerande mot huden
söker sluta sig till beskaffenheten af kroppsdelar,
som ligga under denna.
Palpebra [pa’lpebra, palpebra], lat., ögonlock.
Papper (lat. palpi), zool., känselspröt, hos
insekterna de l-7-ledade trådar, som sitta fästa en
på utsidan af hvardera underkäken (maxilla), nära
dess spets, och likaledes ett par på underläppen
(labium), hvarför de förra vanligen kallas m a x i
1-larpalper och de senare labialpalper. Palperna
kunna vara förkrympta eller alldeles saknas
hos vissa insekter. Sålunda saknas labialpalper
t. ex. hos många odonater samt hos hemipterer
och dipterer. Hos insekter med väl utvecklade
palper ser man, huru dessa vid näringsupptagandet
användas att prof vande undersöka födan. Sista
palp-leden visar sig också besatt med hvarjehanda
slags sinnespapiller, i somliga fall, såsom hos
fjärilar, delvis belägna inuti en insänkning och
därför oåtkomliga för beröring. Vid sidan af sin
otvifvelak-tiga roll af känselorgan torde palperna
därför möjligen tjänstgöra som smak- och luktorgan,
ehuru insekterna i sina antenner äfven ega andra organ
för luktsinnet (se Insekter, fig. 2-4). Hos öfriga
klasser af ledfotingar finnas likaledes palper, som
dock stundom äro utbildade för helt andra ändamål
än hos insekterna. Så äro underkäkspalperna hos
spindlarnas hannar danade till kopulations-organ,
och hos skorpioner och klokrypare äro samma
palper ombildade till tångformade grip-organ.
G. A-z.
PalpicoYnia. zool., i den nyaste systematiken
en underafdeining af de polyfaga skalbaggarnas grupp,
omfattande de förut till en enda familj, Hydrophilidce
(se Y a 11 e n b a g g a r), räknade släktena.
G. A-z.
Palpitatiön, Palpitätio cordis (af
lat. palpitäre, spritta, klappa), med.,
hjärtklappning (se Hjärtsjukdomar).
F-B.*
Palsgrave [på^sgréiv], John, engelsk foneti-ker,
d. 1554, var präst och lärare. Bland hans arbeten
kan särskildt nämnas Lesclarcissement de la langue
francoyse (1530; ånyo utgifven 1852).
Pålsson [päul-], Gunnar, isländsk författare,
f. 1714, d. 1791, var lektor vid Hölars lärda skola
och därefter präst i HjarÖarholt. Han sysslade med
tolkningar af fornnordisk litteratur, latinsk diktning
m. m.
Pålsson [päul-], G e s t u r, isländsk författare,
f. 1852, d. 1891, vistades i Köpenhamn som student
1875-82, var sedan tidningsman på Island och i
Amerika, skref naturalistiska berättelser (fyrjår
sögur, 1888, m. fi.) under påverkan af Turgenev,
Kielland och Heyse.
Palsternacka (förvrängning af lat. Pastinaca),
Pastinaca sativa, bot., en ört inom
fam. Umbelli-ferce, underfam. Apioi-dece, allmänt
odlad för sina hvita, tappformiga, köttiga rötter,
hvilka ofta användas jämte andra rötter i köttsoppor,
stufvas eller stekas på olika sätt. Den vilda
eller vid odlade ställen och vägkanter förvildade
palsternac-kan har träaktig rot. Palsternackans
rötter måste noga skiljas från de giftiga rötterna af
bolmört ("vild palster-nacka" ; se H y o s c y a-mus).
O. T. S.*
Palta. Se C a l c u 11 a.
Paltamo [pa’ltunå]. Se Paldamo.
Pa’ltaselkä. Se U le träsk.
Palteboken, kam., en samling anteckningar om skånska
prästerskapets jordagods. Denna i kamerala mål
stundom åberopade urkund började utarbetas af de
prästerliga myndigheterna 1374 till skydd mot adelns
och kronofogdarnas anspråk. Originalet förvaras i
Kammararkivet. Kbg.
Paltothyreus, zool. Se Myror, sp. 104.
Paludamentum var hos de gamle romarna
en vanligen röd mantel, som fältherrar buro
of-vanpå rustningen, medan soldaterna hade sagum
(se d. o.). Den sammanfastes på skuldran med
Kejsar Trajanus ett spänne (fibula), som man kan
iklädd se af relieferna på åtskilliga -
triumfbågar och pelare, särskildt nuskoionnen.)
Hoten af palsternacka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
