Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pancevo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1411
Pancevo-Pancratius
1412
undersökningar i sitt stora arbete "Pantschatantra"
(I-II, 1859) samt i inledningen till Bickells
edition af "Kalilag und Damnag" (1876), med resultat
refererade af Keith-Falconer i hans upplaga af den
senare syriska versionen "Kalilah and Dimnah or
the fables of Bidpai" (1885). Faserna i historien
om P. kunna i korthet sammanfattas under följande
punkter. A Det fanns i Indien, som redan nämndt,
säkert redan från förkristlig tid ett i flera
versioner kurserande verk af P:s innehåll. B. Från
en dylik (eller kanske flera), som nu är förlorad
eller i hvarje fall ännu ej återfunnen i sin
ursprungliga form, gjordes af den persiske läkaren
Barzöi på befallning af den sasanidiske konungen
Khosru Anushlrvän (531-579) en öfversättning
(resp. bearbetning) till pehlevi, Persiens dåvarande
litteraturspråk. Äfven denna pehlevi-version är
förlorad. C. Men den ligger till grund för två viktiga
öfversättningar: 1. Till syriskan (den äldre syriska
versionen), gjord omkr. 570, under namn af "Kalilag
och Damnag". Först genom Bickells ofvannämnda arbete
blef denna öfversättning, som enligt samstämmiga
vittnesbörd är den trognaste, bekant 1876. 2. Till
arabiska, "Kalilah och Dimnah eller Pilpaies fabler",
gjord af Abd-allah-ibn-Mukaffa (d. omkr. 757 eller
760); denna version publicerades 1816 af Sil-vestre
de Sacy och öfversattes till engelska af Wyndham
Knatchbull 1819. Denna arabiska version ligger till
grund för alla medeltida fabelverk, som uppstått
i Europa. D. De viktigaste af dessa äro: 1. den
senare syriska, gjord på 1000-talet, utg. af Wright
och öfv. af Keith-Falconer i ofvan nämnda arbete;
2. den grekiska, gjord omkr. 1080 af den judiske
läkaren Symeon Seth; 3. den persiska omkr. 50 år
senare af Nasr Allah af Ghaznl; 4. den hebreiska,
som till-skrifves Rabbi Joel (före 1250), publicerad
med fransk öfversättning 1881 af J. Derenbourg; 5,
den gamla spanska från arabiska 1251, publicerad i
Madrid 1860 af Gayangos. E. Af afkomlingar i femte
led må nämnas: 1. (= 3 ofvan) den senare persiska
(förkortade) bearbetningen Anwär-i Suhaili, gjord
omkr. 1494 af Husain Wäiz al-Käshifi (öfversättningar
af E. B. Eastwick 1854 och A. N. Wollaston 1877);
2 (= 4 ofvan) den latinska öfversättningen från
den hebreiska versionen "Directorium humanae
vitse", föranstaltad 1270 af Johannes af Capua,
men tryckt först 1480. F. Från Johannes af Capuas
öfversättning härstammar 1. den berömda medelhögtyska
öfversättningen "Das buch der byspel der alten wysen",
som första gången kom ut i tryck 1481 - mellan 1483
och 1592 utkommo, förutom två utan tryckort och
-år, 17 uppl. - och utgaf s 1860 af W. L. Holland;
2. likaledes den italienska "La moral filosofia",
tryckt 1552, som ligger till grund för den engelska
öfv. af Th. North 1570. Från den tyska härstamma
dö skandinaviska, särskildt den svenska i en mängd
uppl. utgifna folkboken "Sju vise mästare". La
Fontaine hämtade, enligt hvad han själf upplyser, för
andra uppl. af sina fabler (1678) sitt nya material
(böckerna VII-XI) från den indiske vise Pil-pai
(jfr H. Regniers edition af La Fontaine, I-III,
1883-85). Detta egendomliga namn - motsvarande det
arabiska bid-lah (Bidpai), syriska Md-vag - härstammar
genom medelpersisk förmedling
från det sanskritiska ordet vidyä-pati, "vetandets
herre", förmodligen en titel (resp. ett namn)
för sammanställaren af det sanskritoriginal, som
hufvudsakligen låg till grund för den ursprungliga
pehlevi-versionen. - Äfven åt andra håll har
emellertid P:s fabelmaterial på rent litterär väg
nått en vidsträckt spridning. Så - speciellt i
buddistisk form - till Kina (S:t Julies har från
kinesiska öfversatt de under namn af avadäna gående
berättelserna "Les avadånes" 1859) och Japan. På
såväl litterär som muntlig väg ha samma fabler kommit
till mongolerna och därifrån till slaver, finnar
och samojeder. K. F. J.
Pancevo, serb. Se Pancsova.
Panehlora viridis, zool. Se Kackerlackor.
Panchre’stutn (mlat., af grek. pan, allt, och
chrestofs, brukbar, duglig), föregifvet läkemedel
mot alla sjukdomar. Jfr P a n a c é.
Panckoucke [päkök], fransk boktryckar- och
skriftställarfamilj. - 1. André Joseph P., f. 1700
i Lille, d. där 1753, författade bl. a. Ma-nuel
philosophique (1748), Dictionnaire des pro-verbes
jrangais (1749-50) och L’art de désopiler la råte
(1754; flera uppl.). - 2. Charles J o-seph P., den
föregåendes son, f. 1736, d. 1798, flyttade 1764 till
Paris och drog till sitt hus de förnämsta litterära
förmågor. Han blef e gar e till tidskriften "Mercure",
hvilken han upparbetade i betydlig mån, och uppsatte
1789 tidningen ’’ Moniteur uni versel’’. Bland P:s
förlagsartiklar märkas Buffons och Voltaires arbeten,
’’ Grand vocabulaire fran£ais" och jätteverket
"Encyclopédie métho-dique" (1782-1832). P. skref
bl. a. Plan d’une encyclopédie méthodique (1781)
och Nouvelle grammuire raisonnée (1795) samt
öfversatte arbeten af Lucretius, Ariosto och Tasso. -
3. Charles Louis Fleury P., den föregåendes son,
f. 1780, d. 1844, förlade bl. a. "Dictionnaire des
sciences médicales" (60 bd, 1812 ff.), "Expedition des
francais en Égypte" (26 bd, 1821-30, illustr.) samt
"Bibliothéque latine-francaise" (1825-50, omfattande
101 latinska författare jämte fransk öfv.). Till
denna samling öfversatte P. själf Taci-tus. Han
författade dessutom resebeskrifningar m. m. - 4. Er
n est P., den föregåendes son, f. 1808, d. 1886,
förlade bl. a. "Victoires, con-quétes, revers et
guerres civiles des franQais" (24 bd, 1834-35).
Pancra^ium L., löt., /arm., ett släkte af lökväxter
med stora vackra, hvita blommor, försedda med en
stor bikrona. P. hör till fam. Amarylli-dacece,
underfam. Amaryllidoidece, samt växer på stränderna
vid Medelhafvet och varmare haf. Lökarna af
P. maritimum användas i st. f. vanlig sjölök
(Urginea maritima], såsom lättande slem-upphostning
och såsom urindrifvande m. m. Se Hymenocallis.
(G. L-m.)
Pancratius, kristen martyr, som föll offer för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
