- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
1419-1420

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pancevo ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1419

Panhormus-Panin

1420

Perikles, Lysander och Alexander den store,
östromerska riket förverkligade i sin mån dessa
idéer, men efter dess slutliga fall 1453 dröjde det
ända till 1700-talets slut, innan panhellenismen
på allvar framträdde bland de under turkiskt ok
suckande grekerna, då till en början representerad
af hemliga sällskap, "hetairior" (se H e t a i r
i a 2). Panhellenistiska sträfvanden ha sedermera
genomgått såväl det grekiska frihetskrigets som
hela det ny grekiska konungarikets historia. De ha
under de senaste årtiondena förnämligast yttrat sig
i försök att med konungariket Grekland införlifva
dels Epirus och den turkiska delen af Tessalien,
dels Kreta och öfriga mestadels af greker bebodda öar
i Egeiska hafvet. Grekisk-turkiska kriget 1897 blef
genom grekernas förkrossande nederlag ett hårdt slag
för panhellenismen, men desto större framgångar vann
den genom Balkankriget 1912-13 (jfr Kreta, äfven i
Suppl., Orientaliska frågan och Turkiet, historia). Om
pan-hellenismens sträfvanden, som ingalunda äro helt
uppfyllda ens genom de senaste stora framgångarna, se
V. Bérard, "La Turquie et Thellénisme contem-porain"
(1893) och essay samlin gen "La Gréce" (1908;
utg. af "Ligue fran9aise pour la défense des droits
de rhellénisme"). V. S-g.

Panhorrmus, latinskt namn på Palermo (se d. o.).

Panlceae, löt. SeGraminese.

Pänicum L., löt., grässläkte med öfver 300
arter, företrädesvis förekommande i länder med
varmt klimat. De l-2-blommiga småaxen sitta i ax,
klasar eller vippor; blomfjällen förhårdna och sakna
borst. I Sverige finnas endast 2 arter, P. humifusum
Kth (Digitaria humifusa L. C. Eich.), sällsynt på
åkrar i de sydligaste provinserna, och P. Grus Galli,
sällsynt på odlade ställen. Flera arter äro värdefulla
fodergräs, t. ex. P. sangui-nale i Nord-Amerika ("crab
grass"), P. spectabile och P. maximum ("Guinea grass")
i tropiska länder och P. Icevinode ("coola grass") i
Australien. P. sanguinale och P. miliaceum lämna hirs
(se d. o.). Som prydnadsväxter odlas den bredbladiga
P. plicatum, P. capillare (Eragrostis elegans) m. fl.
G. L-m.

Panier [-nie;], fr. (af lat. panärius, brödkorg),
eg. korg; styfkjortel (se Dräkt, sp. 938); i
moderna kvinnodräkter betecknar panier ett slags
höftdrapering.

Pani-indianer. Se Pawnee.

Pani’k, Pänisk förskräckelse (af gudanamnet Para,
se d. o.), plötslig och häftig skräck, som griper en
hel samling människor.

Panikonografi (af grek. pan, allt, eikön, af-bild,
och grafféin, inrista), detsamma som g i 1-1 o t a ge
(se d. o.).

Pa^in, Nikita Ivanovitj, grefve, rysk statsman,
f. 1718, d. 1783 i Petersburg, blef i maj 1748 rysk
minister i Sverige efter v. Korff (se d. o.), hvars
försök till inblandning i Sveriges inre angelägenheter
han fortsatte, om ock med något större hof samhet
i formen. Med anledning af ryktet, att hattpartiet
vid Adolf Fredriks tronbe-stigning ämnade utvidga
konungamakten, inlämnade han 18 jan. och 23 aug. 1749
protester mot hvarje dylik förändring, påstående, att
ryska regeringen genom freden i Nystad garanterat 1720

års regeringsform, ja hotade vid det sistnämnda
tillfället med, att en rysk armé skulle vid konung
Fredriks död inrycka i Finland för att skydda
den svenska friheten. Då den svenska regeringen
svarade, att ett dylikt steg skulle anses som en
krigsförklaring, öf-verlämnade P. i jan. 1750 en
ny skrifvelse, hvari han föreslog en konvention
mellan Sverige och Ryssland om regeringsformens
upprätthållande, men äfven detta försök afvisa-des,
och P. måste slutligen låta sig nöja. De ryska
hotelserna, förstärkta genom sammandragning af trupper
vid finska gränsen, bidrogo till, att hattchefernas
och det unga tronföljarparets planer på utvidgning
af konungamakten alldeles måste uppges. Först sedan
tronskiftet 1751 försiggått under inre lugn och
utan ändring af författningen, upphörde det spända
förhållandet till Ryssland, och när Sverige sedan i
Sjuåriga kriget deltog på Rysslands sida mot Preussen,
kom P. till och med i vänskapligt förhållande till
de ledande svenske politikerna. Hemkallad 1759 för
att bli guvernör för storfurst Paul, bidrog han
verksamt till den revolution, hvarigenom Peter III
1762 störtades. Hans mening var, att Paul skulle
i stället bli kejsare; och det uppges, att han
därvid velat införa en styrelse enligt mönstret af
den svenska rådsregeringen, för hvilken han fattat
smak under sin vistelse i Sverige. Men Katarina
II ryckte till sig makten, och P. fann sig i att
bli hennes förste minister. Som sådan utöfvade han
ledningen af den ryska utrikespolitiken under det
skede af hennes regering, som utmärkes af Polens
första delning, hennes första krig med turkarna och
det s. k. mageskiftet med Danmark (se Holstein,
sp. 1025). Därunder fortsatte P. den politik mot
Sverige, för hvilken han som sändebud varit språkrör,
bekämpade hattpartiet och sökte genom upprätthållande
af frihetstidens statsskick samt med mössornas
tillhjälp bringa Sverige i beroende af Ryssland. När
mössorna vid 1765 -66 års riksdag genomdrifvit,
att för förändringar i Sveriges grundlagar skulle
fordras två riksdagars och alla 4 ståndens samtycke,
kallade P. detta "sitt lifs största framgång", men
han nödgades dock bevittna, huru Sverige genom 1772
års statshvälfning frigjorde sig från Rysslands
förmyn-derskap. P. uppträdde dock i det följande
mycket hofsamt och betraktades till och med, efter att
1775 ha förmått kejsarinnan till försonlig hållning
i en obetydlig etikettstvist, som Sveriges vän och
gynnare. P. var den, som främst bestämde Katarina II:s
hållning i fråga om den väpnade neutraliteten, och
kom därigenom att väsentligen befordra den samverkan
mellan Sverige och Ryssland i denna viktiga sak,
som fick sitt främsta uttryck i 1780 års berömda
konvention. P. var för öfrigt en utpräglad vän af
Fredrik II och Preussen. Det intima förbundet mellan
Ryssland och Österrike

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:52 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbt/0754.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free