Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki / 1435-1436 (1914) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pansardäck - Pansardäckskryssare. Se Kryssare 2 - Pansarfartyg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den franska, användas dubbla pansardäck (fig. 4),
hvilkas cellindelade mellanrum fylles med kol m. m.
Härigenom erhålles godt skydd äfven mot kasteld.

Fig. 3.

- Vanligen nödgas man att en bit från fartygssidan
höja pansardäcket till eller öfver vattenlinjen för
att erhålla erforderligt utrymme för pannor och

Fig. 4.

maskiner. I närheten af stäfvarna kan pansardäcket
däremot sänka sig betydligt; det utgör på fartyg,
försedt med ramm, stöd för denna. C. K. S.

Pansardäckskryssare. Se Kryssare 2.

Pansarfartyg (fr. vaisseau cuirassé, eng. iron-clad),
skpsb., gemensam benämning för sådana krigsfartyg,
hvilkas sidor till skydd mot skottskador äro mer
eller mindre klädda med pansar (se d. o.). Pansar
å fartyg användes först i Frankrike. Redan i en
1825 utgifven broschyr omnämnde general Paixhans
den ödeläggande verkan, som de då nyligen införda
bombkanonerna vid ett skjutförsök i Brest utöfvat på
ett fartygsskrof, och han förutsade, att bombkanonens
användande ovillkorligen skulle framtvinga byggandet
af krigsfartyg helt och hållet af järn eller ock af
trä, klädda med järnplåtar. 1845 uppgjorde den franska
marinens dåv. konstruktionschef, Dupuy de Lôme,
ett förslag till ett tidsenligt krigsfartyg af järn,
försedt med ett rundt om fartyget omkring vattenlinjen
gående pansarbälte. Men på samma gång föreslog han
att bepansra hela fartygssidan, enär det pansar, som
var behöfligt till skydd mot då befintligt artilleri,
ej behöfde vara synnerligen tjockt och således icke
heller kunde uppgå till någon betydligare vikt. Detta
förslag kom emellertid ej till utförande. Såsom
upphofvet till nutidens pansarfartyg torde man
kunna betrakta den order, som kejsar Napoleon III i
nov. 1854 utfärdade om byggandet af bepansrade fartyg
och till följd hvaraf tre flytande batterier byggdes:
"Tonnante", "Lave" och "Dévastation", klädda med 11,4 cm. tjockt
pansar och bestyckade med 16,5 cm. kanoner. Dessa
batterier blefvo med mycken framgång använda i
Krimkriget vid belägringen af fästningen Kinburn
(okt. 1855). De ryska 24-pundiga kanonernas
verkan på dem var obetydlig. 1858 påbörjades i
Frankrike byggandet af det första pansarfartyget,
"Gloire", som byggdes af trä och kläddes med
12 cm. tjockt pansar. Genom detta företag förde
Frankrike sjömakterna in på den väg, som sedan
blifvit följd och som ledt till närvarande tids
stora pansarfartyg. 1859 sjösattes "Gloire", och vid
denna tid påbörjades i England, trots åtskilligt
motstånd, det första pansarfartyget därstädes,
"Warrior". Detta byggdes helt och hållet af järn;
dess pansarbeklädnad var ungefär lika tjock som
"Gloires", men sträckte sig endast på omkr. halfva
fartygets längd, lämnande för-och akterskeppen
oskyddade. - De stora, för plats i slaglinjen afsedda
pansarfartygen kallades till en början pansarfregatter
(se Fregatt). Med segelriggen försvann detta namn och
ersattes med slagskepp (eng. battleship, fr. cuirassé
d’escadre) eller linjeskepp (ty. linienschiff). Sedan
de första pansarklädda batterierna byggdes, ha såväl
kanonernas verkningsförmåga som pansarbeklädnadens
motståndskraft oupphörligt ökats. Hvarje förbättring
i den ena har medfört ett rastlöst arbete att äfven
förbättra den andra. I denna täflan har ömsom kanonen
och ömsom pansaret hemburit segern. Detta allt har
utöfvat ett väsentligt inflytande på pansarfartygens
konstruktion. Till en början, då fartyget förde ett
större antal medelsvåra kanoner, uppställdes dessa
i batteri som på de gamla bredsidefartygen; och då
därjämte endast tunnare pansarplåt var behöflig för
erhållande af erforderligt skydd, kunde större delen
af fartygssidan få pansarbeklädnad. Sedermera ökades
betydligt kanonernas kaliber och vikt, hvarigenom
antalet kanoner på hvarje fartyg måste minskas. Mot
artilleriets ökade genomträngningsförmåga, hvilken
framkallade krafvet på tjockare pansar, befanns
omöjligt att skydda så stor del af fartyget som
förut. Kanonerna sammanfördes därför i en starkt
bepansrad, täckt kasematt, sträckande sig omkring
midten af fartyget öfver dess hela bredd, eller
ock uppställdes de i pansartorn. Häraf upp-kommo
benämningarna kasematt- och tornfartyg. - Tornen
konstruerades antingen såsom barbett-torn (jfr Barbett),
i hvilka tornet var fast och utgjorde ett
bröstvärn till skydd för lavettage, riktnings- och
langningsanordningar, samt kanonen (de båda kanonerna)
var uppställd på en vridbar vänd-skifva i tornet
och sköt öfver tornkanten, eller också som täckta
torn, bestående af ett undre, fast torn, som omslöt
tornvridningsmekanism och langningsanordningar m. m.,
och ett öfre, täckt, vridbart torn, hvari kanonen
(de båda kanonerna) var uppställd och sköt genom
port. Sidoriktningen skedde i detta senare fall genom
det öfre tornets vridning. - Emedan de i barbett-torn
uppställda kanonerna, trots omgifvande pansarkåpa,
ej kunde nöjaktigt skyddas mot artillerield, har denna
torn-konstruktion numera frångåtts. - Förutom kasematt
och torn med tillhörande langningsanordningar voro
äfven manövertornet och fartygssidan i närheten af
vattenlinjen pansarskyddade, den senare an-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>