- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
1489-1490

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Papeete ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1489

Papier-maché-Papilionidae

1490

schrift der neutestamentlichen
wissenschaft" (1910, s.’ 89 ff.).
HJ- H-<"

Papier-maché [papjemaje], tekn. (af fr. papier,
papper, och macher, tugga, mala sönder),
pappersmassa, utrörd med limämne eller linolja
och pressad i formar till galanterivaror,
leksaker o. d. samt torkad. Lackerad
papier-maché kallas p a-p y r o l i t.
G- H-r.

Papiers d’affaires [papie daffår], postv. Se Korsband,
sp. 1084.

Papilio, zool. Se P apilioni d se.

Papilionäceae, bot. Se P a p i l i o n a t se.

Papilionacéer, bot. Se Papilionatse.

Papilionätae, Papilionacese, Papilio-n a c é e r,
bot., afdelning af fam. Leguminosce, utmärkt af
fjärilslik blomkrona (se d. o.) med sam-bladigt
foder. Afdelningen betraktas ej sällan som egen
familj, jämte Ccesalpiniacece och Mimosacece bildande
ordningen Leguminales. - P. är ©n af växtvärldens
största familjer, omslutande öfver 300 släkten
och 5,000 arter af örter, träd och buskar. Den
indelas i följande grupper: Sophorece med fria
ståndare och parbladiga blad, Podalyriece med fria
ståndare och enkla eller fingrade blad, Genistece
med oftast monadelfiska ståndare, Trifoliece med
trefingrade, småtandade blad, Lotew med femfingrade
eller parbladiga, helbräddade blad, Ga-legece med
trefingrade eller parbladiga helbräddade blad,
Hedysarece med ledbalja, Dalbergiece med nöt eller
stenfrukt, Viciem med klangen och Phaseolece med
stipeller (se Stipler).

Papilionacéernas ekonomiska betydelse är mycket
stor. Näringsmedel, rika på stärkelse, ägghvite-ämnen
eller fett, erhållas af släktena Pisum, Pha-seolus,
Lens, Vida, Arachis m. fl., medicinskt viktiga
droger af Toluijera, Glycyrrhiza, Physostig-ma,
Andira m. fl., i tekniskt afseende viktiga
ämnen af Astragalus, Indigofera, Pterocarpus,
Cro-talaria m. fl., värdefulla träslag af Dalbergia
o. a. Många af våra viktigaste foderväxter, arter af
släktena Lupinus, Medicago, Trifolium, Onobry-cMs
etc., och många allmänt odlade prydnadsväxter af
släktena Laburnum, Robinia, Cara-gana, Phaseolus,
Lathyrus m. fl. höra till Papi-lionatce.
G- L-m.

Papiiio’nida, Äktadagfjärilar, zool, den större af
dagfjärilarnas hufvudafdelningar (jfr Hesperida),
igenkännlig på den fladdrande eller seglande flykten,
de under hvilan mot hvarandra uppåt hopslagna
vingarna, det i förhållande till kroppen ej särdeles
stora hufvudet samt de klubblika antennerna, som
sakna Hesperidernas ögonen öfverskuggande hårtofs
vid basen. Hit höra alla dagfjärilfamiljer utom
Hesperidse, nämligen Nymphalidce, Erycinidce,
Lyccenidce, Pieridce och Papilionidce.
G- A-z.

Papilionidae, zool., familj af dagfjärilar, hos
hvilken alla benen äro väl utvecklade gångben med
dubbel klo i spetsen; bakvingarnas inkant är inbuktad,
så att den ej omfattar bakkroppen. Larverna utskjuta,
då de oroas, ett mjukt tvågrenadt utskott mellan
hufvudet och första ryggleden och afsöndra därur
något starkt luktande, förmodligen giftigt ämne
till försvar mot parasitinsekter. Pupporna äro
hos de flesta kantiga med 2 framåtriktade utskott
på hufvudet och fästa sig dels vid bakändan, dels
medelst en silkesögla om kroppens midt.

Hos Parnassius åter äro pupporna rundade, utan kanter
eller utskott, och hvila i jorden. - Denna familj,
äfven kallad Equites 1. riddarfjäri-1 a r, omfattar
omkr. 700 arter, af hvilka de flesta (4_500) bilda det
stora släktet Papilio. Riddar-fjärilarna höra till de
största och vackraste bland alla dagfjärilar, framför
allt de i tropiska länder lefvande arterna. Det på
övärlden mellan Ostindien och Australien förekommande
släktet Ornithop-tera utmärker sig ej blott för
arternas ansenliga storlek och praktfulla färger,
utan äfven för en synnerligen långt drifven olikhet
mellan könen af samma art samt för sin förmåga att
bilda lokal-raser. Störst såväl af släktled som af
alla dagfjärilar med en spännvidd af ända till 268
mm., är honan af O. Alexandras från Nya Guinea. Ett
egendomligt indiskt släkte är Leptocircus med
genomskinliga, färglösa band på framvin-garna och
med bakvingarna utdragna i väldigt stora, svanslika
utskott. Sådana, fastän långt mindre, finnas också
på många af de i synnerhet i Syd-Amerika talrika
arterna af släktet Papilio, af hvilket äfven vårt
land hyser en art, M a c h a o n-fjärilen, äfven
kallad parasollfjäril och

Fig. 1. Machaonfjäril.

svalstjärtfjäril, P. macna’on (fig. 1). Denna
ståtliga fjäril, med en vingbredd af ända till 92
mm., är svafvelgul med svarta teckningar samt en
rad blå, sammanflytande fläckar längs utkanten af
bakvingarna, hvilkas inre hörn prydas af en rund, röd
fläck. Larven, som lefver på hvarjehanda flockväxter,
framför allt den på hafsstränder vanliga Angelica,
är som äldre grön med smala, svarta tvärband och
röda fläckar. Företrädesvis i bergstrakter förekommer
släktet Parnassius med svartfläckiga arter, hos hvilka
den öfverallt tunna, hvita grundfärgen alldeles saknas
längs framvingarnas af denna anledning genomskinliga
utkant. Af detta släkte finnas i vårt land 2 arter,
Apollofjärilen (se

Fig. 2. Apollofjäril.

d. o. och fig. 2), vår största dagfjäril,
med en vingbredd af ända till 94 mm.,
samt den ansenligt mindre P. mnemosyne,
som saknar den förras röda ögonfläckar.
G. A-z.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:37 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbt/0789.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free