Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Papperitz ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med tillverkarens firmanamn, orden "svenskt normal",
pappersklassens nummer och tillverkningsåret. Rörande
normalskrifpappers fibersammansättning gäller,
att klasserna 1 och 2 skola bestå af enbar lump,
innehållande uteslutande lin, bomull eller hampa,
klass 3 skall bestå af lump med tillsats af högst 50
proc. cellulosa, framställdt af trä, halm af olika
slag eller espartogräs, och klass 4 må ega hvilken
sammansättning som helst, dock får däri ej ingå slipad
trämassa. För tryckpapper till vissa handlingar
äro liknande bestämmelser fastställda. – Efter
användningsändamålet skiljer man mellan ett stort
antal olika pappersslag. Skrifpapper för handskrift
skall vara glättadt, fast och väl limmadt. Papper
för maskinskrift är ofta mindre glatt och limmadt,
så att färgen lättare fäster. Ordinärt boktryckpapper
bör vara "träfritt", d. v. s. kan innehålla
cellulosa, men ej slipad trämassa, samt är mindre
limmadt än skrifpapper och ej så hårdt i ytan.
Tidningspapper innehåller öfvervägande slipad massa,
hvarför dess styrka och hållbarhet äro ringa. Papper
för illustrationstryck prepareras med olösliga
metallsalter, som igenstänga porerna, hvarefter det
glättas väl; dess yta förses ofta med öfverdrag af
slammad krita (kriteradt papper). Säkerhetspapper
tillverkas af prima ingredienser för pappersmynt
och värdepapper; genom vattenstämpling, färgade
fibrers inströende i massan under tillverkningen
o. s. v. åstadkommes skydd mot förfalskning. Läsk-
eller sugpapper är olimmadt och framställes med
särskildt stor porositet. Filtrerpapper skall
bestå af så godt som ren cellulosa med möjligast
låg askhalt. Af omslagspapper fordras böjlighet
och styrka; den halfkemiska slipmassan är af stor
betydelse för dess fabrikation, hvartill i öfrigt
användes de mest skilda material. Papper indränkt med
vax, oljor, konserverande ämnen m. m. framställes
för en mängd olika ändamål. Slippapper är ett
groft papper, på hvilket med ett bindemedel
är anbragt pulvriserad smärgel, flinta, sand,
glas e. d. Glanspapper erhålles genom slipning
på glättmaskiner med stenvalsar. Kinesiskt och
japanskt papper framställes af bambufiber, rishalm,
vissa bastarter och andra vegetabiliska ämnen,
är långfibrigt, smidigt och starkt samt användes i
västerlandet bl. a. till gravyrtryck. Läderpapper
är en läderimitation, åstadkommen genom inblandning
af läderaffall i pappersmassan eller en långfibrig
massas impregnering med schellack och glycerin;
lädrets kornighet efterbildas genom pressning af
ytan. Om pergamentpapper m. fl. pappersslag se
särskilda artiklar.
Den svenska papperstillverkningen har, sedan
trämassefabrikationen infördes, utvecklat sig
till en betydande exportindustri. 1880 tillverkade
44 svenska fabriker 14,468,8 ton papper till ett
värde af 6,7 mill. kr.; 1911 voro fabrikerna 69,
med 8,216 arbetare, som tillverkade 275,449,9
ton (hvaraf 34,300 ton papp) till ett värde
af 57,1 mill. kr., hvaraf utfördes 175,976
ton.
J. O. A. (G. H-r. M-ng.)
Papperitz, Friedrich Georg, tysk målare, f. 1846 i
Dresden, har studerat därstädes, i Antwer-pen och Paris,
är bosatt i München, har målat bibliska motiv
(passionshistorien o. a.), mytologiska ämnen och,
hufvudsakligen, porträtt. Han är representerad i
nya pinakoteket. P. har äfven utgifvit en
samling dikter, In der dämmerung (1887).
Pappersblockad, sjöv. Se Blockad, sp. 710.
Pappersbruk, fabrik för tillverkning af papper eller
papp. Kända svenska pappersbruk äro fabrikerna vid
Klippan, som är Sveriges äldsta och lär vara anlagdt
af Tyko Brahe 1573, Grycksbo, Kvarnsveden, Lessebo,
Munksjö m. fl. Jfr Järnbruk och Papper.
Pappersgyttja, geol. Se Gyttja 1.
Papperskol l. Dysodil, geol., en afart af
brunkol (se d. o.), bestående af papperstunna, lätt
åtskiljbara böjliga blad eller lameller. Färgen är
brun, stundom svartgrå. Papperskol utvecklar vid
bränning en obehaglig lukt. Ehrenberg karakteriserade
dysodil som en af diatomacépansar bildad skiffer,
genomträngd af bituminösa ämnen.
E. E.
Papperslera, geol. Se Gyttja 1.
Papperslyktan, veckotidning, som utkom i Helsingfors
1859–61. De två första årgångarna redigerades
af Aug. Schauman, den sista af Edv. Bergh och
Rob. Lagerborg. Tidningen åtnjöt på sin tid
popularitet, icke blott för sitt omväxlande och väl
valda innehåll, utan främst på grund af det skickliga
sätt, hvarpå bladet oaktadt den tidens stränga
censurförhållanden förstod att beröra politiska frågor
för dagen. När emellertid vid denna tidpunkt det
konstitutionella lifvet återuppväcktes i Finland,
blefvo "Papperslyktans" spalter för trånga. Den
nedlades och fick till efterträdare "Helsingfors
dagblad" (1862–87).
A. H.*
Pappersmullbärsträd, bot. Se Pappersväxter.
Pappersmynt i egentlig mening utges af staten, har
tvångskurs och inlöses icke med verkligt mynt. Det
gör därför anspråk på att kunna ersätta metallmynt
icke blott i egenskap af omsättningsmedel) utan
äfven som värdemätare, detta senare i motsats till
såväl inlösbart pappersmynt som inlösbara banksedlar
med eller utan tvångskurs ("legal tender"), hvaremot
oinlösbara banksedlar genom tvångskurs få karaktär af
verkligt pappersmynt (bankpappersmynt i motsats
till det egentliga, eller statspappersmyntet). Men
pappersmyntets värde beror uteslutande på statens
auktoritet, på den offentliga myndighetens bud, att en
i och för sig värdelös sedel skall ega ett bestämdt
penningvärde. Detta bud uppfylles dock endast under
villkor att pappersmyntet emottages till nominalvärdet
i alla (väsentligare) betalningar, som skola utgöras
till staten (t. ex. skatter och tullafgifter,
för produkter af statsindustrier m. m.), och att
det icke utsläppes i större mängd, än den allmänna
rörelsen förmår bära. Under andra förhållanden faller
pappersmyntets kurs eller värde i förhållande till
metallmynt (hufvudmynt), hvilket då måste köpas
med agio. Om kursfallet blir af någon afsevärd
betydenhet, drifver pappersmyntet metallmyntet ur
den allmänna rörelsen (i enlighet med Greshams lag:
dåligt mynt fördrifver godt mynt), och metallmyntet
går vanligen till stor del till utlandet. Fortfar
pappersmyntets vanvårda (depreciation) någon längre
tid, utjämnas småningom prisförhållandena inom landet,
så att varor af alla slag stiga i pris (uttryckt i
pappersmynt). I början verkar pappersmyntets kursfall
såsom exportpremie, emedan den betalning i metallmynt,
som erhålles for en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
