Print (PDF) - On this page / på denna sida - Papua
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK FAMILJEBOK
KONVERSATIONSLEXIKON
REALENCYKLOPEDI
Papu’a (af malaj, papuwah, krusig) kallas med ett
gemensamt namn den till ung. l mill. uppgående
befolkningen på Nya Guinea och en del angränsande
öar, hvilken i kroppsligt hänseende väsentligen
skiljer sig från de egentlige melanesierna. Papua
själfva utgöra dock ingen antropologisk enhet,
utan visa två hufvudgrupper och en mängd lokala
varieteter, uppkomna till följd af smågruppernas
starka, urgamla isolering. Följden häraf gör sig
märkbar bl. a. och främst i en språkförbistring
så stor, att endast några få angränsande byar
kunna förstå hvarandra. - De antropologiska
och etnografiska fakta öfverensstämma i stort
sedt och ge vid handen, att papua ej af ålder
varit inhemska, där de nu återfinnas. Den äldsta
kulturen - och med den dess bärare - har kommit
till Melanesien från Australien och utgjorts af
den till hela det sydekvatoriala området och den
svarta rasen hörande nigritiska kulturen. Den
kännetecknas beträffande Oceanien af bl. a. groft
arbetade stenredskap, spjut, kastklubbor,
bumeranger, medelst spirailagda knippen
formade korgar, eldborret, bikupliknande hyddor
m. m. samt likbränning, utslagning af tänder och
genomborrande af nässkiljeväggen. Ofvanpå detta
kulturlager har papuakulturen kommit. Först den
västpapuanska (totemkultur) från Nord-Australien
till speciellt Nya Guineas västkust och dels
till Palauöarna, dels till Nya Kaledonien och Nya
Zeeland. Den kännetecknas bl. a. af spjutslungor,
spjut med stenspetsar, bilor med rätvinkligt
infälld klinga, dolkar, bastgördlar, bambuborr,
hufvudpallar, barkkojor med kägelformigt
tak, plattformbegrafning samt vissa språkliga
egendomligheter. Ännu yngre är den östpapuanska
(tvåklass-) kulturen, som utbredt sig från öster
öfver Mikronesien och östra Melanesien till
östra Nya Guinea och östra Nya Holland. Dit höra
bl. a. hemliga förbund med danser af maskerade,
stenslungor, morgonstjärnliknande klubbor,
panpipor, signaltrummor, klangbräden och hus
i träd. Ännu yngre är den melanesiska (båg-)
kulturen, rådande öfver hela Melanesien. Som
dess ursprungsland framstår Indonesien, och
dess medelpunkt är Nya Guinea. Denna kultur
kännetecknas af bl. a. platta, böjda bågar med
obefjädrad pil, sköldar, som bäras hängande öfver
Tryckt den 6/6 14
axeln, vissa kam- och skedformer samt mattor,
hopsydda af bladstrimlor. Yngst är slutligen
den malajisk-polynesiska kulturen, sannolikt
kommande från väster och Filippinerna samt gång
efter annan inträngande med nya vågor. Hit höra
bl. a. drillborr, yxor med knäformigt skaft,
tatuering, tapafabrikation samt en utbildad
gudalära, tempel, begrafning i båtar, omskärelse,
tabu och sjöfart med fiske (enligt Buschan).
Ur antropologisk synpunkt för Sergi papua
till Notanthropus afer var. melanensis, och
Deniker upptar dem vid sidan af melanesierna
som resp. underraser till raser med ulligt hår,
bred näsa och mörk hudfärg. Papuas fysiska
kännetecken äro följande (jfr fig. 2 i art. Nya
Guinea och fig. 9 på färgpl, till art. Oceanien):
Kraniet är högt och smalt, dolikocefalt (index
69,84-73,69), nära stenocefalt, oligometriocefalt
(kapacitet 1180 -1425 kbcm.), pannan hög,
rak, supraorbitalbågarna måttligt utvecklade,
käkbildningen prognat, gombågen konvergent,
ansiktet meso-leptoprosopt, näsan stor, hög,
något böjd med bred bas och stora, breda
näsöppningar, munnen stor, läpparna tjocka,
utstående. Hudfärgen är mörkbrun, aldrig svart,
kroppens behåring rätt stark, skägget glest,
stundom dock kraftigt, hufvudhåret svart,
rikt, långt, krusigt och spiralvridet, ögonen
horisontella med mörk iris, kroppslängden
medelhög eller däröfver. Åt hufvudhåret, som
gett rasen dess malajiska namn, egna männen den
noggrannaste omsorg; det kammas dagligen, färgas
med kalk eller ockra, uppsattes med bambukammar
och prydes med kasuar- eller papegojfjädrar,
så att de märkvärdigaste håruppsättningar
åstadkommas. Gubbar och flintskalliga använda
peruker af kasuarfjädrar, kuskusskinn eller
bast. Skägget utryckes eller afrakas fläckvis;
bäres dylikt, behänges det med allehanda
prydnader eller inflätas sådana.
Klädedräkten utgöres för kvinnorna af en kort
kjortel eller gördel af gräs eller bastremsor
(liku], för männen af en brokig bastgördel. -
Åt kroppens prydande egnas stor omsorg. Hela
kroppen insmörjes tid efter annan med en
blandning af palmolja och ockra. I huden
anbringas ärrtatuering. Om pannan bäres en
diademliknande binda, prydd med musslor och
hundtänder; härtill komma halsband,
21 b. l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
