- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
3-4

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Papua - Papuagolfen - Papua-negrer - Papua-paradisfågeln. Se Paradiseidæ - Papuasvinet (Sus papuensis) - Papuaöarna - Papula, Papulopustel, Papulovesikel, Papulös. Se Papel - Papyrolit. Se Papier-maché - Papyross - Papyrus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öron- och näsprydnader, arm- och benband samt
på bröstet en filetknuten väska för förvaring af
amuletter, tobak, betel m. m. Vid dans eller strid
bäres i munnen med hjälp af tänderna en pinne,
prydd med en ovulamussla i ena ändan. Tändernas
tillspetsande är mycket vanligt.

Bostäderna äro förenade i byar (kampong) och
stå i regel på pålar högt öfver marken eller vattnet;
ofvanpå pålarna finnes en plattform, som uppbär
de af bambustänger och palmblad uppförda
en- eller tvåvåningshusen. Dessa äro vanligen 1,5
till 1,8 m. höga och breda samt ända till 30 m.
långa. Taket är 6 m. högt. En med mattor
betäckt sofbrits, några kokkärl, kurbitsar och
bastmattor samt små pallar för att stödja hufvudet
och skydda frisyren utgör inredningen. De största
byggnaderna äro männens församlingshus och
förvaringsplatser för dansmasker, sköldar och trummor.
Hus byggas äfven uppe i träd.

Papua äro utmärkta båtbyggare; kanoten (prasu)
består af en ända till 18 m. lång, urholkad trädstam
och är försedd med en utliggare och utrustad
med segel, men användes sällan annat än i kustfart
för den lifliga handeln. Kanoternas bogar äro
liksom masker, dörrposter, husgeråd, signaltrummor
m. m. praktfullt sirade med sniderier. Verktyg och
vapen (pil och båge, åderlåtningsbåge, spjut,
klubba, dolk, slunga, sköld) göras af hårdt trä
och sten, först i nyaste tid af järn. Förutom med
handel sysselsätta sig papua med att odla batater,
bananer, jams, ris, sockerrör och taro samt
tillfälligtvis med jakt och fiske. – Födan utgöres
hufvudsakligen af kokosnötter o. d., hvartill kommer
kött af svin och hund, höns, fågel, fisk och
skaldjur; betel och tobak utgöra allmänna
njutningsmedel. Människoätning är numer någorlunda
sällsynt. Svinet (Sus papuensis) tjänstgör äfven
som bortskämd knähund.

Blodshämnd och hufvudjakt förekomma. Kvinnans
ställning är rätt god, ehuru hon köpes till
hustru och månggifte finnes hos många stammar.
Kvinnorna sköta hushållet, vårda barnen och idka
krukmakeri. – Papuas religiösa föreställningar äro
i verkligheten föga kända, men omfatta åtminstone
själens tillvaro efter döden och ett slags
själavandring. Papua lefva hela lifvet i oaflåtlig fruktan
för demonerna, hvilkas röst de höra i löfvens
prassel i skogen, i fåglarnas skri m. m.; i allt se
de förebud och varsel. Äfven de dödes andar
fruktas storligen. De aflidne antingen begrafvas
eller uppsättas i träd eller balsameras. Stundom
torkas de och bevaras omsorgsfullt; oftast gömmes
dock blott skallen, som rikt utsirad bevaras i det
urholkade hufvudet på en bild af den aflidne.

En institution, som har allra största inflytande
på papuas sociala och etiska förhållanden, utgöres
af de hemliga förbunden, i hvilka gossarna genom
omskärelsen upptagas och vid hvilkas sammanträden
snurrträet och masker användas. – Trolldom
utöfvas allmänt. – Medelst uppsättande af en käpp
med ett påstucket blad eller en tyglapp förklaras
en plats eller en sak vara tabu, d. v. s. den
får ej beträdas, ej vidröras o. s. v. Äfven djur
och människor kunna vara eller förklaras tabu.

Papuaspråken äro föga kända; i motsats mot
de austronesiska eller malajopolynesiska ha de
intet samband med det asiatiska fastlandet. Det
förnämsta af dessa språk är ma-for (äfven kalladt
nu-for) på Nya Guineas västkust. I fonetiskt
hänseende normalt utvecklade, med de vanliga 5
vokalerna (a, e, i, o, u), diftongerna au, ei och alla
svenska konsonantljud utom h, l och sj, äro de
formellt ännu outvecklade. Nomina sakna kön,
kasus och pluralmärke. Possessiva och objektformer
af pronomina personalia uttryckas som i semitiska
språk med suffix. Verbet har personbildning med
prefigerade pronomina, men tempora uttryckas blott
med fristående adverb. – Till papua har man
förut räknat aita (af malaj. hitam, svart) på
Filippinerna, semang i det inre af Malakka, minkopier
på Andamanerna m. fl. Dessa tillhöra negritorasen,
som skiljer sig från papua bl. a. genom
rödbrun hudfärg, mycket lägre kroppslängd samt
subbraky- eller subdolikocefali. Jfr utom den vid
art. Malajiska rasen och Melanesiska
anförda litteraturen Meyner, "La papouasie"
(1882), Hasselt, "Beknopte spraakkunst d.
noefoorsche taal" och "Holl.-noefoorsch en
noef.-hollandsch woordenboek" (1876), Wood, "Natural
history of man" (1875), Parkinson, "30 jahre in
der Südsee" (1907), och Buschan, "Illustrierte
völkerkunde" (1910).

G. B–n.

Papuagolfen, en stor bukt på södra kusten af
Nya Guinea. Den östra kusten fylles af utlöpare
från Owen Stanleybergen, den västra är en låg
och sumpig alluvialbildning med många vikar och
flodmynningar.

J. F. N.

Papua-negrer, föråldrad benämning på papua (se d. o.).

Papua-paradisfågeln, zool. Se Paradiseidæ.

Papuasvinet (Sus papuensis), husdjurssk.,
förekommer dels vildt, dels tamt på Nya Guinea och är
till färgen brunt med svart nacke och rygg.

H. F.

Papuaöarna, en ögrupp utanför västligaste halfön
på Nya Guinea, hörande till nederländska
residentskapet Ternate. De omfatta inemot 8,600
kvkm. med 15,000 inv. De största öarna äro
Waigeoe (3,223 kvkm.), Salawati (1,685 kvkm.) och
Misol (l. Batan-mé, omkr. 1,740 kvkm.), hvarjämte
finnes ett dussin mindre. Alla äro höga, tätt
skogbevuxna och bebodda af papua, vid kusterna äfven
af malajer.

J. F. N.

Papula, Papulopustel, Papulovesikel,
Papulös, med. Se Papel.

Papyrolit. Se Papier-maché.

Papyross [-rå’ss; ry. papirosa, af lat. papyrus,
papper], cigarrett.

Papyrus (grek. papyros), Cyperus papyrus L.,
är en sumpväxt, hörande till halfgräsen, fam.
Cyperaceæ, kl. Triandria. Den växer i lågt
vatten. Rotstocken löper horisontalt, den är träig, af
nästan en arms groflek och försedd med talrika, nedåt
riktade sugrötter. Den ofvanjordiska stammen är
trekantig, når ofta en höjd af öfver 5 m. och uppbär
blomställningen. Jfr fig. i art. Cyperus och
fig. 1 i art. Nilen.

Papyrus förekommer i våra dagar i skilda delar
af Afrika, på Sicilien och, odlad, i de flesta
botaniska trädgårdar. – Denna växt odlades under
forntiden i största utsträckning i Nildeltat och
förekom äfven i Syrien samt i trakten af Babylon.
Egypterna drogo på mångahanda sätt nytta af
växten. Roten gaf virke till husgeråd och bränsle;
stänglarna kunde delvis användas till föda, de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:55 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfca/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free