Print (PDF) - On this page / på denna sida - Papua - Papuagolfen - Papua-negrer - Papua-paradisfågeln. Se Paradiseidæ - Papuasvinet (Sus papuensis) - Papuaöarna - Papula, Papulopustel, Papulovesikel, Papulös. Se Papel - Papyrolit. Se Papier-maché - Papyross - Papyrus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Papuagolfen-Papyrus
öron- och näsprydnader, arm- och benband samt på
bröstet en filetknuten väska för förvaring af
amuletter, tobak, betel m. m. Yid dans eller
strid bäres i munnen med hjälp af tänderna
en pinne, prydd med en ovulamussla i ena
ändan. Tändernas tillspetsande är mycket vanligt.
Bostäderna äro förenade i byar (kampong) och
stå i regel på pålar högt öfver marken eller
vattnet; ofvanpå pålarna finnes en plattform,
som uppbär de af bambustänger och palmblad
uppförda en- eller tvåvåningshusen. Dessa äro
vanligen l,B till 1,8 m. höga och breda samt
ända till 30 m. långa. Taket är 6 m. högt. En
med mattor betäckt sofbrits, några kokkärl,
kurbitsar och bastmattor samt små pallar
för att stödja hufvudet och skydda frisyren
utgör inredningen. De största byggnaderna äro
männens församlingshus och förvaringsplatser
för dansmasker, sköldar och trummor. Hus byggas
äfven uppe i träd.
Papua äro utmärkta båtbyggare; kanoten (prasu)
består af en ända till 18 m. lång, urholkad
trädstam och är försedd med en utliggare och
utrustad med segel, men användes sällan annat än
i kustfart för den lifliga handeln. Kanoternas
bogar äro liksom masker, dörrposter, husgeråd,
signaltrummor m. m. praktfullt sirade med
sniderier. Verktyg och vapen (pil och båge,
åderlåtningsbåge, spjut, klubba, dolk,
slunga, sköld) göras af hårdt trä och sten,
först i nyaste tid af järn. Förutom med handel
sysselsätta sig papua med att odla batater,
bananer, jams, ris, sockerrör och taro samt
tillfälligtvis med jakt och fiske. - Födan
utgöres hufvudsakligen af kokosnötter o. d.,
hvartill kommer kött af svin och hund, höns,
fågel, fisk och skaldjur; betel och tobak utgöra
allmänna njutningsmedel. Människoätning är numer
någorlunda sällsynt. Svinet (Sus papuensis)
tjänstgör äfven som bortskämd knähund.
Blodshämnd och hufvudjakt förekomma. Kvinnans
ställning är rätt god, ehuru hon köpes
till hustru och månggifte finnes hos många
stammar. Kvinnorna sköta hushållet, vårda
barnen och idka krukmakeri. - Papuas religiösa
föreställningar äro i verkligheten föga kända,
men omfatta åtminstone själens tillvaro efter
döden och ett slags själavandring. Papua lefva
hela lifvet i oaflåtlig fruktan för demonerna,
hvilkas röst de höra i löfvens prassel i
skogen, i fåglarnas skri m. m.; i allt se de
förebud och varsel. Äfven de dödes andar fruktas
storligen. De aflidne antingen begrafvas eller
uppsättas i träd eller balsameras. Stundom torkas
de och bevaras omsorgsfullt; oftast gömmes dock
blott skallen, som rikt utsirad bevaras i det
urholkade hufvudet på en bild af den aflidne.
En institution, som har allra största inflytande
på papuas sociala och etiska förhållanden,
utgöres ai de hemliga förbunden, i hvilka
gossarna genom omskärelsen upptagas och vid
hvilkas sammanträden snurrträet och masker
användas. - Trolldom utöfvas allmänt. - Medelst
uppsättande af en käpp med ett påstucket blad
eller en tyglapp förklaras en plats eller en
sak vara tabu, d. v. s. den får ej beträdas,
ej vidröras o. s. v. Äfven djur och människor
kunna vara eller förklaras tabu.
Papuaspråken äro föga kända; i motsats mot de
austronesiska eller malajopolynesiska ha de
intet samband med det asiatiska fastlandet. Det
förnämsta af dessa språk är mä-for (äfven kalladt
nu-jõr) på Nya Guineas västkust. I fonetiskt
hänseende normalt utvecklade, med de vanliga
5 vokalerna (a, e, i, o, w), diftongerna au,
ei och alla svenska konsonantljud utom h, l och
sj, äro de formellt ännu outvecklade. Nomina
sakna kön, kasus och pluralmärke. Possessiva och
objektformer af pronomina personalia uttryckas
som i semitiska språk med suffix. Verbet har
personbildning med prefigerade pronomina,
men tempora uttryckas blott med fristående
adverb. - Till papua har man, förut räknat aita
(af malaj, hitam, svart) på Filippinerna, semang
i det inre af Malakka, minkopier på Andamanerna
m. fl. Dessa tillhöra negritorasen, som skiljer
sig från papua bl. a. genom rödbrun hudfärg,
mycket lägre kroppslängd samt subbraky-
eller subdolikocefali. Jfr utom den vid
art. Malajiska rasen och Melanesiska anförda
litteraturen Meyner, "La papouasie" (1882),
Hasselt, "Beknopte spraakkunst d. noe-foorsche
taal" och "Holl.-noefoorsch en noef.-hollandsch
woordenboek" (1876), Wood, "Natural history of
man" (1875), Parkinson, "30 jahre in der Südsee"
(1907), och Buschan, "Illustrierte völkerkunde"
(1910). G. B-n.
Papuagolfen, en stor bukt på södra kusten
af Nya Guinea. Den östra kusten fylles af
utlöpare från Owen Stanleybergen, den västra
är en låg och sumpig alluvialbildning
med många vikar och flodmynningar.
J. F. N.
Papua-negrer, föråldrad benämning på papua
(se d. o.)-
Papua-paradisfågeln, zool. Se Paradiseidæ.
Papuasvinet (Sus papuensis), husdjurssk.,
förekommer dels vildt, dels tamt på Nya Guinea
och är till färgen brunt med svart nacke och
rygg. H. F.
Papuaöarna, en ögrupp utanför västligaste
halfön’ på Nya Guinea, hörande till
nederländska residentskapet Temate. De
omfatta inemot 8,600 kvkm. med 15,000 inv. De
största öarna äro Wai-geoe (3,223 kvkm.),
Salawati (1,685 kvkm.) och Misol (1. Batan-mé,
omkr. 1,740 kvkm.), hvarjämte finnes ett dussin
mindre. Alla äro höga, tätt skogbevuxna och
bebodda af papua, vid kusterna äfven af malajer.
J. F. N.
Pa’pula, P a’p u l o p u s t e l, P a’p u l o
v e s i-kel, Papulös, med. Se Papel.
Papyrolit. Se Papier-maché.
Papyross [-rå’ss; ry. papiro’sa, af lat. papyrus^
papper], cigarrett.
Papyrus (grek. pdpyros), Cy’perus papyrus
L., är en sumpväxt, hörande till halfgräsen,
fam. Gy-peraceæ, kl. Triandria. Den växer i
lågt vatten. Rotstocken löper horisontalt,
den är träig, af nästan en arms groflek
och försedd med talrika, nedåt riktade
sugrötter. Den ofvanjordiska stammen är
trekantig, når ofta en höjd af öfver 5 m. och
uppbär blomställningen. Jfr fig. i art. C y p
e r u s och fig. l i art. Nilen.
Papyrus förekommer i våra dagar i skilda delar
af Afrika, på Sicilien och, odlad, i de flesta
botaniska trädgårdar. - Denna växt odlades under
forntiden i största utsträckning i Nildeltat
och förekom äfven i Syrien samt i trakten af
Babylon. Egypterna drogo på mångahanda sätt nytta
af växten. Roten gaf virke till husgeråd och
bränsle; arna kunde delvis användas till föda,
de hop-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
