Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Parallax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ha dessa båda linjer samma riktning, och
vinkeln MPM’ är därför parallaxen för M. Om
jorden betraktas som fullkomligt klotformig
och tyngdkraften alltid antas riktad mot
dess medelpunkt, C, så är planet PCM ett
vertikalplan, och däraf följer, att den dagliga
parallaxen åtminstone hufvudsakligast verkar
i höjdriktningens led. Vinkeln MPM’ är därför
äfven skillnaden mellan de höjder, som månen
M skulle ha vid betraktandet från C och från
P. Lägges genom C ett plan CH’ parallellt med
det genom P gående horisontalplanet PH, så
skulle månen utan parallax befunnits ha höjden
MCH’ = M’PH och med parallax höjden MPH. Den
förra vinkeln kallas sann l. geocentrisk höjd,
den senare skenbar höjd, och skillnaden MPM’
är höjdparallaxen. I zenit, Z, kommer månen M
i rät linje med punkterna P och C, och därför
måste då höjdparallaxen vara noll, under det
att den tydligen får sitt största värde,
då månen är i horisonten. Höjdparallaxens
största värde kallas horisontalparallax. Medan
himlakroppen M under dygnets lopp fullbordar sin
skenbara s. k. dagliga rörelse kring jorden,
antar parallaxen i fråga alla möjliga olika
värden. Därför är parallaxens period ett dygn,
och däraf härleder sig dess namn "daglig". Som
förut är sagdt, är parallaxen större för mindre
afstånd. För den närmaste himlakroppen, månen,
är horisontalparallaxen omkr. 57 bågminuter,
d. v. s. nära 1 grad, för solen omkr. 8,8
bågsekunder o. s. v. Af figuren synes lätt,
att horisontalparallaxen är lika med den
vinkel, under hvilken en jordradie skulle
synas för en betraktare på den i fråga varande
himlakroppen. Vid observation af himlakroppar,
belägna inom planetsystemet, fästes alltid
afseende vid den dagliga parallaxen. Hvad
fixstjärnorna beträffar, äro deras afstånd så
stora i förhållande till jordens dimensioner,
att äfven för de allra närmaste den dagliga
parallaxen är försvinnande liten. Af parallaxens
beroende af afståndet följer, att detta senare
skall kunna beräknas, sedan den förra blifvit
bestämd. De båda kvantiteterna äro omvändt
proportionella. Parallaxbestämningarna äro därför
af yttersta vikt för astronomien, ty det är
nästan uteslutande på denna väg man kan bestämma
himlakropparnas afstånd. Ju större parallaxen är,
dess mindre blir afståndet, och dess noggrannare
blir detta bestämdt, både absolut och relativt
taget. För månen inverkar en tiondels bågsekunds
fel i parallaxbestämningen med ett fel af
ungefär 11 km. i bestämningen af afståndet,
eller mindre än 1/30000 af det hela, under
det att för solen samma vinkelfel i parallaxen
orsakar ett fel af nära 1,700,000 km., eller
mera än 1/100 af hela afståndet. Bestämningen
af solens parallax fordrar därför vida större
skärpa. Månens dagliga parallax bestämmes genom
samtidiga eller nära samtidiga observationer af
månens skenbara ort från olika observationsorter
på jordytan. Parallaxen måste naturligtvis
inverka på olika sätt, alltefter observatörens
läge på jordytan (se figuren), och genom att
sammanställa observationsresultaten från de
olika observationsorterna kan man sålunda
härleda parallaxen och därmed månens afstånd,
när observationsorternas ömsesidiga afstånd
förutsättas vara bekanta. En direkt bestämning
af solens parallax och afstånd enligt samma
metod stöter på praktiska svårigheter, hvarför solparallaxens
bestämning sker på indirekt väg. Ur teorien
för planeternas rörelser känner man noggrant
förhållandena mellan solens och de olika
planeternas inbördes afstånd. Dessa afstånd
kunna sålunda uttryckas i ett af dem som enhet;
till denna enhet har man valt medelafståndet
mellan solen och jorden. Bestämningen af det
absoluta måttet på detta afstånd, hvilket
just sammanfaller med bestämningen af solens
dagliga parallax, är därför en af astronomiens
fundamentala uppgifter. Å andra sidan inses af
det nyss anförda, att man kan ersätta den direkta
bestämningen af solparallaxen med bestämningen
af parallaxen för en godtycklig planet och på
detta sätt undvika de praktiska svårigheter,
som äro förbundna med det direkta bestämmandet
af solparallaxen. Af de många metoder, som
användts eller föreslagits för bestämmandet af
solparallaxen, äro också åtskilliga byggda på
principen att bestämma parallaxen för någon
af de närmast oss befintliga planeterna,
framför allt Venus, Mars eller någon af
småplaneterna. Hvad Venus beträffar, blefvo dessa
bestämningar tillförlitligast, om man anställde
observationerna vid de s. k. Venuspassagerna (se d. o.), och ytterst omfattande
observationsarbeten ha vid dessa tillfällen
för ifrågavarande ändamål företagits. Sedan
emellertid (1898) den lilla planeten Eros blifvit upptäckt, en planet, som vid vissa
tillfällen kan komma jorden närmare än någon
annan, har man i observationer af denna planet
funnit det kanske tillförlitligaste medlet att
bestämma solparallaxen. Åren 1900–1901 kom
denna planet i särskildt gynnsamt läge, och
ur de mångfaldiga observationer, som då genom
samverkan mellan ett stort antal observatorier
kommo till stånd, har man erhållit det hittills
noggrannaste värdet på solparallaxen; det uppgår
till 8,´´806. Ett ännu gynnsammare tillfälle med
afseende på planeten Eros inträffar 1931. – B:
Årlig parallax är den skenbara förflyttning,
som hos långt utanför jordens bana belägna
himlakroppar, fixstjärnorna, uppkommer af jordens
rörelse kring solen. Om än den dagliga parallaxen
är omärklig för stjärnorna, kan dock den årliga
bli märkbar för en del af dem (dock endast för
ett fåtal: de allra närmaste), ty jordens bana
är 23,000 gånger större i diameter än jorden
själf. Af den årliga parallaxen bestämmer man
dessa aflägsna stjärnors afstånd efter samma
grunder, som de närmare världskropparnas
(månens, solens etc.) afstånd bestämmas af
den dagliga parallaxen. Den årliga parallaxen
har sitt namn däraf, att den med ett års period
genomlöper alla de särskilda värden, som den kan
antaga. Se Stjärna. – C. Sekulär parallax. Med
detta ord har man stundom betecknat en del af
stjärnornas fortskridande egenrörelse, som
är en återspegling af vårt solsystems rörelse
i rymden i förhållande till de kringliggande
stjärnorna. Om man kunde strängt åtskilja denna
parallaktiska rörelse från stjärnornas verkliga
egna rörelse, hvilket dock i allmänhet ej låter
sig göra, skulle man äfven ur den sekulära
parallaxen kunna bestämma stjärnornas afstånd. –
2. Fys. Parallax förekommer bl. a. vid afläsning
af skalor på vissa instrument. Om t. ex. en
vertikalt upphängd termometer har sin skala
något bakom det glasrör,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
