- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
45-46

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pararge - Parasang. Se Farsang - Parascher. Se Haftarer - Paraschos, Achilleus - Paraselener - Parasit

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

45 Parasang–Parasit 46

pen på steniga och soliga platser allmän art är P.
megæra
, under flykten i ögonen fallande genom
vingarnas för en gräsfjäril ovanligt lifliga rödgula

illustration placeholder
Pararge mæra.


grundfärg, medan den på stenar och bergväggar
hvilande fjärilen blott visar den med laftäckets färg
öfverensstämmande ljusgrå undersidan af bakvingarna
och därigenom blir nästan osynlig.
G. A–z.

Parasang (grek. parasa′nges). Se Farsang.

Parascher [-aʃer; hebr. perischo′t, afdelningar,
af para′sch, söndra, dela]. Se Haftarer.

Paraschos (Paraskho), Achilleus,
grekisk skald, f. 1835(?) i Nauplia, d. 1895 i Aten,
gjorde sig känd och älskad genom sina patriotiska
dikter, bl. a. öfver resningen 1821, Kanaris′ död,
upproret på Kreta under 1860-talet, en elegi öfver
konung Otto m. m. Hans stil söker upptaga
folkspråkets uttryckssätt och formsystem, men han
nådde ej harmoni: han vacklar mellan främmande
förebilder och nationell egenart och speglar en
poetisk och politisk öfvergångstid.

Paraselener (af grek. para′, bredvid, och selēne,
måne), meteor., bimånar (se d. o.). - Paraselenisk
cirkel
. Se Cirkel 2.

Parasit (grek. para′sitos, af para′, vid, och sītos,
mat, föda). 1. Hos forntidens greker
urspr, benämning dels på vissa vid templen
anställda tjänstemän, som till ersättning för sin
tjänst åtnjöto fritt kosthåll, dels äfven på de
personer, hvilka som bisittare eller sällskap
fingo deltaga i de offentliga måltider, som
utgjorde ett hedersföreträde för statens högre
ämbetsmän. Senare fick ordet en annan, oftast
skymflig betydelse: person, som medtogs af en
inbjuden eller objuden infann sig vid de rikes
bord och för att få deltaga i måltiden stundom
fick hålla till godo med det mest kränkande
och hånfulla bemötande från värdens och hans
inbjudna gästers sida. Parasitens karaktärstyp
var med förkärlek utbildad i den yngre attiska
komedien och öfvergick därifrån i det romerska
lustspelet. I nyare språk har ordet upptagits
i sin senare betydelse af ”snyltgäst”.

2. Zool. Som parasit i vidsträckt mening kan
man beteckna hvarje djur, som tar sin näring
från en annan lefvande organism, växt eller
djur. Denna senare kallas i förhållande till
parasiten värdväxt eller värddjur, på grund af
det ofrivilliga värdskap den måste utöfva för sin
snyltgäst. Då djuren till skillnad från flertalet
växter ju ej kunna bereda sin näring ur oorganisk
substans, äro de hänvisade till produkter ur
växt- och djurriket. Om vi undantaga de fall, då ett djurs föda utgöres
af afsöndringsprodukter af djur eller växter,
samt de, då djur lifnära sig af redan döda, mer
eller mindre i förvandling stadda organismer,
äro djuren hänvisade till att angripa lefvande
djur och växter. Antingen döda och uppäta de
därvid omedelbart sitt byte eller också blir
detta vid lif (för att möjligen senare dö till
följd af angreppen). Detta senare är parasitism
i vidsträckt bemärkelse. Vanligare fattar
man dock begreppet parasitism något snäfvare
och uppställer som ytterligare fordran, att
det parasiterande djuret skall lifnära sig
af värdorganismens safter och ej angripa
fastare väfnad samt helst mera konstant,
ej blott tillfälligt, uppehålla sig på eller
i sin värd. I öfverensstämmelse med den förra
inskränkningen betraktas ej alltid en bladätande
fjärilslarv som parasit, medan bladlössen
äfven i dagligt tal benämnas parasiter;
enligt det senare krafvet kallas loppor och
löss allmänt parasiter, under det blodsugande
myggor ej alltid räknas som sådana. Härtill
torde kunna läggas en underförstådd fordran,
att parasiten skall vara jämförelsevis liten i
jämförelse med värdorganismen. Uppställdes ej
dessa inskränkningar, skulle de flesta växtätande
djur räknas som parasiter, alldenstund växterna
vanligen öfverlefva angreppen. Som redan af
det sagda framgår, är gränsen för begreppet
parasitism svår att uppdraga. Detta blir
ännu mera fallet därigenom, att parasitismen
visar öfvergångar till symbios (se d. o.), vid
hvilket slag af ”samlif” mellan två organismer
dessa draga ömsesidig nytta af hvarandra. -
Parasiterna kallas ektoparasiter, då de uppehålla
sig utanpå sin värd, och entoparasiter, då
de lefva inuti denna. Parasitiskt lefnadssätt
kan i hög grad förändra djurets utseende och
kroppsbyggnad; i synnerhet är detta fallet med
entoparasiterna. Ställflyttningsorganen förkrympa
eller försvinna alldeles, hvaremot häftorgan
i form af hakar eller sugskålar utbildas,
tarmkanalen reduceras vanligen, ja, kan hos vissa
entoparasiter (binnikemaskarna) helt och hållet
saknas, i hvilket fall näringen upptas genom
ytterhuden. Hos många parasiterande djur omväxla
parasitiska och fritt lefvande (ofta i vatten
kringsimmande) stadier, hvarvid man ibland endast
med ledning af de fria stadierna kan bestämma
djurets ställning i systemet, under det de
parasitiska äro starkt tillbakabildade. Ofta är
uppträdandet af de olika stadierna förbundet med
komplicerad generationsväxling (se Fortplantning,
sp. 942). – Många parasiter finnas inom maskarnas
stora grupp, både i form af entoparasiter,
inälfsmaskar, och ektoparasiter (t. ex. vissa
iglar). Många parasiter finnas äfven bland
insekter och kräftdjur. Bland de förra
märkas förutom många för husdjuren besvärliga
blodsugande ektoparasiter (t. ex. loppor, löss)
äfven ett stort antal hos insekter parasiterande
stekel- och fluglarver. Äfven bland protozoerna
finnas hos människan och de högre djuren lefvande
parasiter, och de senaste årtiondenas forskningar
ha visat, att flera infektionssjukdomar,
såsom frossa och malaria, orsakas af encelliga
organismer, tillhörande djurriket. – Som ett
slags parasitism kan äfven uppfattas vissa djurs
vana att snylta hos andra, i samhällen lefvande
djur, hvarvid de tillgripa dessas samlade förråd,
på samma sätt som råttor, möss och kackerlackor
kunna sägas vara snyltgäster hos människan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:32:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfca/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free