Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Parfait - Parflikig. Se Blad, fig 5g - Par force - Parforsjakt - Parfym - Parga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Parfait-Parga
64
Parfait [-fä], fr., gramm., perfektum (se d. o.).
Parflikig, bot. Se Blad, fig. 5 g.
Par force (se Force), fr., med våld.
Parforsjakt, jaktv., sådan jakt med drifvande
hundar, som går ut på, att hundarna skola
upphinna och taga villebrådet med våld (fr. par
force) eller "ställa" det, till dess jägaren
hinner fram och dödar det; härvid följa jägarna
vanligen jakten till häst. (Jfr Jaktridning.) I
äldre tider var kronhjorten det vanligaste och
förnämsta föremålet för parforsjakt; i våra
dagar representeras denna jaktmetod framför allt
af den engelska räfjakten. Som en motsats till
parforsjakt kunna vi uppställa vår här i landet
vanliga stöfvarjakt, vid hvilken den i förhåll
utposterade jägaren medelst skott nedlägger det
af hundarna drifna villebrådet. G. G.
Parfym (af fr. parfum, eg. genomträngande doft,
af par, genom, och fumer, röka), vällukt;
luktvatten, rökelse; framför allt det stora
antal varor, som innehålla välluktande ämnen
och användas till toalettartiklar. Hit höra
utom de egentliga parfymerna, essenser och
tinkturer, äfven pomador, toalett-tvål,
håroljor, puder m. m. De välluktande ämnena,
som utgöra den karakteristiska beståndsdelen
af alla parfymer, äro antingen naturprodukter
eller med konst framställda. Naturliga
aromatiska ämnen härstamma i öfvervägande
grad från växtriket. Endast tre, mysk, ambra
och sibet, erhållas från djurvärlden. Den
syntetiska framställningen af dessa ämnen har
de sista åren gjort utomordentliga framsteg och
särskildt i Tyskland framkallat en blomstrande
industri. Nobelpristagaren 0. Wallachs arbeten
ha i afsevärd grad bidragit härtill. Växternas
välluktande ämnen utvinnas, om de äro mera
beständiga, genom utpressning, extraktion
eller de-stillation. Yid en del växter äro
dessa ämnen så lätt sönderdelbara, att de
måste utvinnas genom att upptagas i fett. Man
skiljer mellan infusionsmetoden (maceration) och
adsorptionsmetoden, äfven benämnd enfleurage. Vid
den förra neddop-pas färska blommor i fett,
som uppvärmts till 60- 70° C. Med samma
fettmängd behandlas nya blommor, tills fettet
upptagit tillräckligt med vällukt. Vid den
senare metoden inneslutas friska blommor i
ramar mellan glasskifvor, som öfverdragits
med tunna fettskikt. Blommorna ersättas vid
behof af nya. Det dröjer ända till en månad,
innan fettet upptagit tillräckligt välluktande
ämnen. För vissa sådana ämnen (bl. a. jasmin
och tuberos) är enfleurage den enda möjliga
utvinningsmetoden. Detta beror enligt Hesse
därpå, att dessa ämnen ej finnas färdigbildade
i blommorna, utan alstras i minimala spår och
afdunsta under blomningstiden. - Ur fettet
kunna sedan de välluktande ämnena utdragas med
alkohol. Vid extraktionsförfärandet användas ren
kolsvafla, kloroform, petroleumeter och andra
liknande lösningsmedel. Sedan tillräckligt
med blommor behandlats med lösningsmedlet,
afdunstas detta försiktigt, och i den fett-
eller hartsartade återstoden kvarstanna de
aromatiska ämnena. Dessa utlösas sedan med
alkohol. På dessa sätt erhållna alkohollösningar
benämnas extraits eller esprits. Vid extraktion
af blommor med olivolja erhållna produkter
benämnas huiles antiques. Lösningar af eteriska
oljor (so d. o.) i alkohol benämnas essenser. I
handeln finnas äfven alkoholfria koncentrerade
blomoljor. Jämte de tillsatser till par-
fymerna, som utgöra själfva
hufvudbeståndsdelar-na, som sprit, olja, fett,
tvål, puder, inblandar man äfven andra ämnen i
speciellt syfte. I vissa fall användas sålunda
eter och kloroform för att öka afdunstningen och
sprida doften. Sådana tillsatser som ammoniak
och ättiksyra afse att modifiera vällukten och
göra den mera "liflig". I vissa fall måste det
välluktande ämnets alltför snabba afdunstning
hindras genom tillsats af s. k. fixatörer. Så
är ambra ett användt fixeringsmedel. Man har
funnit, att salicylsyrebensylester är ett utmärkt
fixeringsmedel äfven vid så ringa tillsats som
0,i proc. Parfymtillverkningen består till stor
del i sammanblandningen af beståndsdelarna i de
olika parfymerna. De härvid följda recepten
måste sammanställas efter ett omfattande
experimenterande och med rik erfarenhet. De olika
beståndsdelarnas egen lukt är i hög grad beroende
på framställningssätt och växlar äfven med
olika växtplats och olika års skördar. Därjämte
inverka de olika beståndsdelarna ofta betydligt
på hvarandras doft, och vissa ämnen höja, andra
försämra en blandnings vällukt. - Parfymer
voro i bruk redan hos de äldsta kulturfolken
och stodo i samband dels med erotiken (som
sexuellt retmedel), dels med religiösa bruk. Man
hedrade lefvande och aflidna med rökelse eller
insmörjning med välluktande oljor. Vid religiösa
ceremonier stänkte man luktvatten samt brände
balsam till gudens ära. Egypterna slösade mycket
med parfymerier vid fester och till mumiernas
balsamering. Hos judarna var gudstjänströkelsen
ordnad genom lagar, och den är i bruk hos
katolikerna ännu i dag (jfr Rökelse). Grekerna
brände parfymer vid måltiderna och ingnedo
kroppen tre gånger om dagen med välluktande
oljor; ja, atenarna hade olika parfymer för
olika kroppsdelar. Än hejdlösare förbrukade man
dessa varor i det gamla Rom. Under kejsartiden,
då parfymer nyttjades i oerhördt öfvermått,
parfymerade man t. o. m. hästar, hundar och
fälttecken. Arabien var denna tid vällukternas
hemland, i synnerhet rökelsernas. I den antika
medicinen hade parfymer en synnerligt stor
användning. Sedermera lefde bruket af parfymer
åter upp i Europa på 1400-talet. Ludvig XV:s
Frankrike slösade med parfymer. Numera är bruket
inskränktare för hvar individs räkning, men har
spridt sig till långt vidsträcktare folklager
än fordom. Se Piesse, "Histoire des parfums et
hygiéne de la toilette" (1905), och "Zeitschrift
fur kosmetik, parfümeriewesen" (1895 ff.). -
Parfymera, försätta med parfym. - Parfymeri,
tillverkning af och handel med parfymer,
pomador, tvålar, salfvor, rökpulver, hårmedel,
tandpulver och tinkturer, smink, puder och andra
skönhetsmedel, hvarjehanda parfymerade modevaror
o. s. v. - Parfymerier, parfymeriprodukter. -
Parfymor, parfymtillverkare, parfymhandlare.
E-t N-n.
Parga, stad i förra turkiska vilajetet Janina,
(nu tillhörigt Grekland), på Joniska hafvets
kust, midtemot ön Paxo. Omkr. 5,000 inv. Stor
export af citroner, ull, ektimmer, ekbark och
hudar. Nara inloppet till P :s västra hamn
ligger Spiridionklostret. Ursprungligen belägen
på samma plats som forntidens Toryne (längre
i n. v.), flyttades staden till sin nuv. plats
efter turkarnas invasion. 1401-1797 stod den un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
