Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paris - Paris, grefve af. Se Ludvig Filip 2 - Paris, Alexis Paulin - Paris, Gaston Bruno Paulin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
Paris
96
ligt några sagoaffattningar gifvit honom,
för att hans domslut skulle utfalla gynnsamt.
Paris, grefve af. Se L u d vi g F i Ii p 2.
ParFs. 1. A l e x i s P a u l i n P., fransk
lärd, f. 1800, d. 1881, anställdes 1828 vid
National-biblioteket, där han avancerade till
konservator och stannade i nära 50 år. 1853-72
innehade han därjämte den för honom inrättade
lärostolen i medeltidens franska språk och
litteratur vid College de France. Efter Raynouard
valdes han 1837 till medlem af Franska institutet
och 1838 till ledamot af den kommission inom
nämnda akademi, som fått i uppdrag att fortsätta
benediktinernas storartade verk, "Histoire
littéraire de la France". Redan i sin första
skrift, Apologie de Vécole romantique (1824),
hänvisade P. till de litterära skatterna från
Frankrikes medeltid. 1831 publicerade han Berte
aux grands pieds, en af de under sekler glömda
nationalepopéer, hvilka han återupptäckt och åt
hvilka han återgaf deras rätta namn, "chansons
de geste". I det märkliga företalet till denna
sin bok lade P. grunden till den franska episka
poesiens historia. Ett stort antal fornfranska
texter, dels i lärda upplagor, dels öf-verförda
till nutida språk, följde på denna den första i
Frankrike tryckta "chanson de geste"; episka:
Garin le Loherain (2 bd, 1833-35; ny uppl. i
l bd 1862), Les romans de la TaUe ronde (5 bd,
1868-77); lyriska: Romancero francais (1833);
satiriska: Les aventures de maitre Renart
(1861); allegoriska: Le livré du Voir dit
af Guillaume de Machaut (1875); historiska:
dels La chanson d’An-tioche (2 bd, 1848),
dels Les grandes chroniques de Saint-Denis
(6 bd, 1836-40), Villehardouin (1838) och
Guillaume de Tyr, Histoire de la conquëte de la
Terre-Sainte (2 bd, 1879-80) o. s. v. - "Histoire
littéraire de la France" innehåller i hvarje
del fr. o. m. den 20:e (1842) t. o. m. den 28:e
(1881) - med undantag af den 24 :e - betydande
arbeten af P., t. ex. om Jean Bödel, Adam de
la Halle, Rutebeuf och Adenet le Roi; om den
nationella episka diktningen; om den lyriska
konstdiktningen; om Le Roman de la Rose och den
ene af dess författare, m. m. Af de 8 tomer, i
hvilkas författande han deltagit, har P. ensam
skrifvit en tredjedel. Af samma betydelse som
dessa publikationer och afhandlingar, men af
ännu varaktigare gagn är P :s största arbete,
Les manuscrits francais de la Bibliothëque du roi
(7 bd, 1836-48), där han beskrifver ett tusental
fornfranska handskrifter (februarirevolutionen
afbröt fortsättandet af detta arbete genom
indragning af statsanslaget). Smärre afhandlingar
utgaf P. i myckenhet, några af stor innebörd,
som Mémoire sur la relation ori-ginale des
voyages de Marco Polo (1833) och De la mise en
scëne des mystëres (1855). - Af arbeten, som
behandla andra ämnen än medeltidslitteraturen,
må nämnas P :s öfv. af Byrons "Don Juan" (2 bd,
1827), hans utmärkta upplaga af "Talle-mant des
Réaux" (9 bd, 1852-58; 3:e uppl. 1860) och hans
i handskrift efterlämnade Ëtudes sur la me de
Francois I (2 bd, 1885).
2. Gaston Bruno Paulin P., den föregåendes son,
fransk språkforskare och litteraturhistoriker,
f. 1839, d. 1903, studerade två år vid
universiteten i Göttingen och Bonn, där han
blef lärjunge till den romanska filologiens
mästare Diez,
hvars mantel han kan sägas ha upptagit. 1858
ingick han vid L’école des chartes, där
han 1862 blef archiviste-paléographe,
och 1865 erhöll han vid universitetet
doktorsgraden. 1867 utnämndes han till lärare
i fransk historisk grammatik, i Sorbonne, vid
de af dåvarande undervisningsministern Victor
Duruy stiftade fria kurserna för den högre
undervisningen. Fr. o. m. hösten 1868 var han,
efter hvartannat, répé-titeur, directeur-adjoint
och directeur d’études i romanska språk vid den
af samme minister 1868 stiftade "Ëcole pratique
des hautes études", hvars president P. blef
1885 och där bland hans stora af fransmän och
utlänningar bestående lärjungekrets äfven
svenskarna under årens lopp varit talrikt
företrädda. 1866 och 1869 -72 vikarierade han
för sin fader vid College de France, blef där
ordinarie professor i dennes ämne 1872 och 1895
(efter G. Boissier) administratör för nämnda
institution. Han valdes 1876 till medlem
af Institutet (Académie des inscriptions et
belles-lettres), 1877 till adjungerad och 1881
till ord. medlem af "Commission de l’histoire
littéraire do la France" samt 1885 till medlem
i redaktionen af "Journal des savants". 1896
invaldes han efter Pasteur i Franska akad. P. var
medlem af akademierna i München, Berlin, Rom
(Lincei), Köpenhamn, Vet. soc. i Uppsala
(1878) och Vet. o. vitt. samh. i Göteborg
(1892). På hans initiativ stiftades 1875 Franska
fornskriftsällskapet. Han är äfven grundläggaren
af tidskrifterna "Revue cri-tique" (1866) och
"Romania" (1872). Det inflytande, som P. både
såsom lärare och författare utöfvat på den
franska filologien såväl inom som utom Frankrike,
kan knappt öfverskattas. Bland hans lärjungar
märkas de fleste nu lefvande mera bemärkte
romanister. Bland P:s lärda arbeten må nämnas
Ëtude sur le rõle de Vaccent latin dans la langue
francaise (1862), De Pseudo-Turpino (1865),
Histoire poétique de Charlemagne (s. å.; erhöll
det stora Prix Gobert), Grammaire historique de
la langue francaise (1868), La me de Saint Alexis
(1872; erhöll likaledes Prix Gobert; inledningen
är grundläggande för den franska filologien; ny
uppl. 1885), Dissertation critique sur le poéme
latin du Ligurinus (1872), Le Petit Poucet et la
Grande-Ourse (1875), Les contes orientaux dans
la littéra-ture francaise du moyen äge (s. å.),
Les miracles de Nostre Dame (1877-93; 8 dlr),
Le mystére de la Passion d’Arnoul Gréban (1878),
La poésie du moyen äge (I, 1885, II, 1895),
La poésie francaise au quinziëme siëcle (1886),
Les serments de Strasbourg, introduction å un
commentaire grammatical (s. å.), Esquisse de
la litteratur e francaise au moyen dge (1888),
La litteratur e francaise au moyen äge (s. å.),
Penseurs et poëtes (1896), Poe- mes et légendes
du moyen äge (1900), Francois Villon (1901),
Légendes du moyen äge (1903) samt en mängd
ytterst viktiga artiklar i bl. a. "Romania"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
