Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paris, Gaston Bruno Paulin - Parisdeklarationen - Parise, Erik - Pariserblått. Se Berlinerblått - Parish-Alvars, Elias - Parishymnen - Parisienne. Se Parishymnen - Parisii. Se Paris, sp 88 - Parisiska blodsbröllopet. Se Bartolomeinatten - Parasit - Parisius, Ludolf - Parisiska krönikan - Pariskarottmorot. Se Morotssläktet - Parisk marmor. Se Marmor och Paros - Pariskommunen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
97
Parisdeklarationen-Pariskommunen
98
och "Journal des sa vants". - Några af P:s
litteraturhistoriska uppsatser föreligga på
svenska ("Studier öfver medeltida sagor",
1903), liksom hans essay öfver Sully Prudhomme
(1901). P:s svenska lärjungar hyllade honom med
festskriften "Recueil de mémoires philologiques
présenté ä Gaston Paris le 9 aoüt 1889". - P:s
storartade romanska bibliotek inköptes efter hans
död af en mecenat och skänktes till L’école des
hautes études supérieures, där det förvaltas af
den af hans lärjungar bildade Société amicale
Gaston Paris, som äfven har i sin vård hans
efterlämnade manuskript. Genom detta sällskaps
försorg har utgifvits "Bibliographie des travaux
de Gaston Paris" (af J. Bédier och M. Roques)
samt P:s viktigaste i olika tidskrifter spridda
artiklar: Mélanges linguistiques I-IV (1905-09)
och Mélanges de littérature française du moyen
âge (1910). Se P. A. Geijer, "G. P. Några
minnesblad" (i Nyfilo-logiska sällskapets
"Studier i modern språkvetenskap", III,
1905). 1. c.w-d.* 2. c.w-d. (E.S-f.)
Parisdeklarationen af 16 april 1856 är ett för
folkrätten mycket betydelsefullt aktstycke,
som vid Krimkrigets slut i anslutning till
den ett par veckor förut ingångna Parisfreden
undertecknades af representanter för England,
Frankrike, Preussen, Ryssland, Sardinien, Turkiet
och Österrike samt sedermera vunnit accession
af nästan alla civiliserade stater (Förenta
staterna vägrade dock sin anslutning, enär
deklarationen ej blef nog vidt-gående). Enligt
deklarationen förklarades kaperi afskaffadt,
hvarjämte stadgades, att neutral flagga skyddar
fientligt gods med undantag af krigskon-traband,
att neutralt gods under fientlig flagga, om det
ej är krigskontraband, icke får beslagtagas,
samt att blockader skola vara effektiva, för
att blockadförklaringen af andra makter skall
anses förbindande. Jfr Blockad, sp. 709, Fritt
gods och Kapare.
Parise [-ris], Erik, medaljör, född fransman,
lär af drottning Kristina kallats från Rom att
i Sverige upphjälpa den förut af guldsmeder
öfvade medaljtillverkningen. Han omtalas först
på hösten 1649 och utförde åtskilliga medaljer
öfver drottningen åren 1650-54, arbetade i
tämligen hög relief och ej utan förtjänst. Ännu
1662 kvarstod P. i hofvets tjänst, men öfvergick
1663 till M. G. De la Gardies och kallas 1666
"glasmakare". Han lär ha dött på Läckö. P:s
första svenska arbeten voro medaljerna öfver
drottning Kristinas kröning. "De röja en verklig
artists fasta hand och af italienskt arbetssätt
påverkad teknik", säger O. Levertin i "Svensk
och fransk medaljkonst under 1600-talet" (i
"Nordisk tldskr." 1903). -r n. (A. L. R.)
Pariserblått, kem. Se Berlinerblått.
Parish-Alvars [pä’rij-ä’lves], Elias, engelsk
harpvirtuos, f. 1808 i grefsk. Devon, d. 1849
i Wien som kejs. kammarvirtuos, elev till Dizi,
Labarre och Bochsa, företog 1828-32 konsertresor
i Europa och Orienten. P. var en af sin
tids förnämsta harpspelare och tillika mycket
framstående tonsättare för sitt instrument.
Han skref bl. a.
2 konserter, en concertino för 2 harpor med
orkester, fantasier, romanser m. m.
samt Voyage d’un harpiste en Orient,
utgörande en samling melodier från Bulgarien,
Grekland, Turkiet o. s. v.
Parishymnen (fr. La Parisienne), fransk dikt
Tryckt den 16/6 14
under julirevolutionen 1830, författad af Casimir
Delavigne till en marschmelodi af Auber. Dess
första vers lyder: "Peuple français, peuple
des braves". Tämligen spak i tonen och hyllande
Ludvig Filip, fick den en tid tjänstgöra såsom
folksång under borgarkonungadömet. Den är
öfversatt till svenska af K. V. A. Strandberg.
Parisienne [-siä’nn], La. Se Parishymnen.
Parisii, folkstam. Se Paris, sp. 88.
Parisiska blodsbröllopet. Se Bartolomeinatten.
Parisit, miner., brungula dubbelpyramider
efter det hexagonala systemet, bestående
af cer-, lan-tan- och didymfluorid jämte
kalciumkarbonat, [(Ce, La, Di) F]2.2 Ca (CO3).
A. Hng.
Parisius, Ludolf, tysk politiker, f. 15 okt. 1827
i Gardelegen, d. 10 mars 1900 i Berlin, blef 1858
kretsdomare, af sattes på administrativ väg 1864
till följd af liberal valagitation och slog sig
då ned i Berlin, där han jämte Eugen Richter
redigerade "Parlamentarische korrespondenz
aus der fortschrittspartei" och (till 1891)
tidskriften "Reichsfreund". P., som tillhörde
framstegspartiet, sedermera "de tysk-frisinnade",
var sedan 1861 medlem af preussiska landtdagen
samt 1874 -77 och 1881-87 af tyska riksdagen. Han
skref en mängd politiska flygskrifter, det
samtidshistoriska arbetet Deutschlands politische
parteien und das ministerium Bismarck, I (1878),
flera romaner och noveller samt en biogr, öfver
L. v. Hoverbeck (2 bd, 1897-1900).
Pariska krönikan, detsamma som Arundelska
marmortaflan. Se Arundel marbles.
Pariskarottmorot, bot. Se Morotsläktet.
Parisk marmor. Se Marmor och Paros.
Pariskommunen (La commune de Paris)
l. endast Kommunen (La commune), namn på två
upprorsregeringar, som ryckt till sig den
politiska och administrativa makten i Paris.
1. Pariskommunen af 1792. Medan
massorna 10 aug. 1792 stormade
Tuilerierna, bemäktigade sig åtskilliga af
upprorets ledare stadshuset (Hotel de
Ville) och konstituerade sig där som
styrelse. Denna tillkännagaf sin tillvaro
för nationalförsamlingen och fordrade oinskränkt
myndighet samt tillsättande af en utomordentlig
domstol för afdömande af de "brott, som begåtts
den 10 augusti", m. m. Pariskommunen blef
allsmäktig under ledning af Danton, Robespierre
och Marat samt begagnade bl. a.
motgångarna i kriget för att upphetsa pöbeln
mot nationalförsamlingen och rojalisterna.
Förgäfves sökte nationalförsamlingen spränga
kommunen och få en ny stadsstyrelse vald.
Nationalkonventet, hvilket efterträdde
nationalförsamlingen som franska folkets
representation och hade sitt säte i Paris,
måste sida om sida med sig tåla
denna revolutionära skräckväldesmyndighet.
Robespierres fall 9 thermidor år II (27 juli
1794) medförde Pariskommunens. Robespierre och
ett åttiotal af hans ämbetsbröder slutade på
schavotten.
2. Pariskommunen af 1871. Redan då
efter Sedanslaget andra kejsardömet störtades
(4 sept. 1870), började socialisterna
och anarkisterna i Paris utveckla en
liflig verksamhet, delvis en följd af den
häftiga agitation, som vid denna tid drefs af
den internationella revolutionära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
