Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt / 101-102 (1915) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pariskommunen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inträngde i staden och därigenom räddade Paris
från fullständig undergång. Nu följde de
förskräckliga

Fig. 1. Place Vendôme strax efter kolonnens fall. I förgrunden barrikader. (Efter samtida engelsk teckning.)

barrikadstriderna 21–28 maj, under hvilka de af
den förtviflade kampen förvildade kommunarderna
antände och förstörde Tuilerierna (fig. 2)

Fig. 2. Tuilerierna stuckna i brand. (Efter samtida engelsk teckning.)

och Palais Royal samt nedbrände Hotel de Ville
(dock endast delvis), kloster, kyrkor,
teatrar, museer, bibliotek och en mängd
andra hus. Andra byggnader, t. ex. Notre
Dame och Louvremuseet, räddades endast genom
behjärtadt släckningsmanskaps ingripande. En
mängd fångar dödades, bl. a. ärkebiskop
Darboy och kassationsdomstolspresidenten
Bonjean. Delescluze, hvilken på sistone fungerat
som krigsminister, och Dombrowsky stupade under
gatustriderna. Slutligen segrade
Versaillestrupperna, och 28 maj kunde Mac Mahon
utfärda sin ryktbara proklamation: "I dag är
striden slut; ordning, arbete och trygghet skola
pånyttfödas". Segrarna förforo under och efter de
sista striderna med skoningslös hårdhet. Antalet
under gatustriderna fysiljerade uppges olika;
det torde ha uppgått till minst 17,000. Bland dem
märkas Raoul Rigault och Varlin. Kommunardernas
sista strid utkämpades på kyrkogården
Père-Lachaise 27 maj, där de, som längst hållit
ut, föllo mot en mur i kyrkogårdens östra hörn
(<i>le mur des fedérés), och dit pläga Paris’
socialistiska och anarkistiska föreningar årligen
vallfärda med kransar 18 mars och 28 maj. Till
Versailles fördes 35,000 fångar; de ställdes
sedermera inför krigsrätter, hvilka först 1875
slutfört sitt arbete; de dömdes antal uppgick
då till 13,700. Dödsdomarnas antal var 285
(däribland många öfver frånvarande flyktingar);
blott ett trettiotal verkställdes, bland dem
domen öfver Ferré. Tusental deporterades,
hvaribland Louise Michel (se d. o.), som ledt
en kvinnlig ambulanskår, samt H. Rochefort,
Fr. Jourde, P. Grousset, hvilka dock alla tre
(1874) lyckades rymma från Nya Kaledonien. En
nästan allmän amnesti för deltagare i
kommunardupproret utfärdades 1880, och flera af
kommunens ledande män ha sedermera intagit
en framskjuten plats i Frankrikes politiska
lif, t. ex. Rochefort och socialdemokraternas
räknekandidat vid de senaste presidentvalen,
deputeraden Vaillant. – Litt.: Många
kommunarder ha skrifvit apologetiska memoarer,
så t. ex. A. Arnould (3 bd, 1878), Beslay ("Mes
souvenirs", 1873, och "La vérité sur la commune",
1877), Cluseret (3 bd, 1887–88),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>