Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Parlamentarism - Parlamentera - Parlamentsperiod. Se Parlament, sp 121 - Parlamentsupplösning. Se Parlament, sp 121 - Parlamentär. Se Flagga och Krig, sp 1291 - Parlamentärflagga. Se Flagga, sp 528 - Parlando - Parlatore, Filippo - Parlatorium - Parlera - Parley, Peter. Se Goodrich - Parlimentary boroughs. Se London, sp 1066 - Parloir - Parlour - Parlow, Kathleen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
Parlamentera-Parlow
130
ning gjort sig gällande, men äfven här har
den förutsättning för en sund parlamentarism
saknats, som utgöres af ett fast organiseradt
tvåpartisystem. -. Framgången ur ett
konstitutionellt monarkiskt styrelsesätt,
förutsätter parlamentarismen en öfver de
skiftande parlamentariska regeringarna upphöjd
statschef, i hvars namn och på hvars formella
auktorisation dessa utöfva regeringsmakten. Den
ialler sig därför naturligare i monarkiska
stater än i republikanska. I den nordamerikanska
republiken har den ej heller slagit rot. Vald
af själfva folket på bestämd tid och därför ej
beroende af kongressens partiförhållanden,
kan statschefen (presidenten) här, utan
hänsyn till denna, välja sina ministrar
och sköta regeringen. I Schweiz väljes
regeringen, förbundsrådet, visserligen af
förbundsförsamlingen, men för vissa år och
fungerar därför oberoende af parlamentariska
maktförskjutningar. I den nuvarande franska
republiken har däremot försöket gjorts att
inympa den engelska parlamentarismen på en
republikansk författning. Dess för sju år
af nationalförsamlingen valde president
"regerar, men styr icke", utan detta gör
hans parlamentariska ministär under ledning
af konseljpresidenten (premiärministern). I de
själf-styrande engelska kolonierna, hvilka kunna
anses som af moderlandet beroende republiker med
de därifrån sände guvernörerna som presidenter,
råder också en fullständig parlamentarism. (Se
A u-s t r a l i s k a statsförbundet, Canada,
sp. 1074 och 1078, och Sy d-Af rika). När,
som vanligen är fallet i parlamentariskt
styrda länder, representationen är delad på två
kamrar med inbördes vetorätt, uppstår frågan,
huru en parlamentarisk regeringsmajoritet
skall kunna erhållas. Vanligen bildas den
genom valen blott till den undre kammaren,
men då utgör den öfre kammarens vetorätt ett
hinder för dess maktfullkomlighet. I England
har kronans obegränsade rätt att utnämna nya
pärer tjänat som medel att skrämma öfverhuset
till eftergift, och i viktiga frågor har
dettas veto blott plägat leda därtill, att
den omtvistade åtgärden genom underhusets
upplösning underställts valmännens dom. Genom den
s. k. parlamentsakten af 1911 har emellertid den
radikala lösningen åväga-bragts, att öfverhuset
beröfvats all vetorätt i finansfrågor och i
lagfrågor blott har ett uppskjutande veto. I
Australiens och Syd-Afrikas parlamentariska
förbundskolonier utjämnas stridigheter mellan
de båda husen medelst gemensam omröstning
(se d. o., sp. 708). I Sverige har förekommit,
att ministären haft parlamentariskt stöd i den
majoritet från båda kamrarna, som behärskat
de här i finansfrågor brukliga gemensamma
omröstningarna. Att den moderna, efter engelskt
mönster utbildade parlamentarismen framträder
under så obestämda och skiftande former, beror
därpå, att den, liksom förebilden, i allmänhet
ej grundar sig på statsrättsliga bestämmelser,
utan på häfd och politiska maktförhållanden. Den
nyaste tiden kan dock erbjuda ett par exempel
på försök till statsrättslig parlamentarism. I
australiska författningar och i den sydafrikanska
unionsförfattningen föreskrifves nämligen,
att ministrarna måste vara medlemmar af
parlamentet, och när Turkiet 1909 inlät sig
på ett parlamentariskt experiment, fastslogs
i författningen, att vid oenighet mellan
ministären och
Tryckt den 3% 14
den lägre kammaren den förra är skyldig att af
gå. Frihetstidens parlamentarism kan så till
vida sägas ha varit statsrättslig, som den
utvecklat sig på grundvalen af de tre högre
ståndens författningsenliga rätt att uppsätta
bindande förslag till riksrådsutnämningar
och deras ur författningen frarn-konstruerade
rätt att licentiera (se d. o.) riksråd. Litt.:
W. Bagehot, "The english constitution" (1867),
A. L. Lowell, "Governments and par-ties in
Continental Europé" (1896) och "The gove.rn.ment
of England" (1908), J. E. C. Bodley, "France"
(1899), P. E. Fahlbeck, "Sveriges författning
och den moderna parlamentarismen" (1904),
Sidney Low, "The governance of England"
(s. å.), C. Ilbert, "Parliament" (1911), och
R. Kjellén, "Stormakterna" (2:a uppl. 1911-13).
S. B.
Parlamentera (fr. parlementer, af parlement i den
ursprungliga betydelsen af samtal), underhandla
med fienden; inlåta sig i underhandlingar,
dagtinga.
Parlamentsperiod. Se Parlament, sp. 121.
Parlamentsupplösning. Se Parlament, sp. 121.
Parlamentär. Se F l a g g a och K r i g,
sp. 1291.
Parlamentärflagga. Se Flagga, sp. 528.
Parla’ndo, P ar l a’nt e, it., mus., "talande",
ett sångsätt, som icke är strängt musikaliskt
bundet, utan mera närmar sig snabbt tal,
bl. a. genom sin lätta tonansa^s och längre
stunder vidhållna tonhöjd. Parlando förekommer
mest i buffaoperor. - Aria parlante, aria af
öfvervägande deklamatorisk karaktär
Parlatore [-tåre], Filippo, italiensk läkare och
botanist, f. 1816 i Palermo, d. 1877 i Florens,
med. doktor i Palermo 1837 och e. o. professor
i anatomi där samt professor i botanik och
museiföre-ståndare i Florens 1842, företog en
längre resa genom Europa och besökte därunder
äfven norra Skandinavien enligt reseskildringen
Voyage au nord de V Europé (1854). P. var en af
Italiens förnämsta florister och utgaf utom flera
smärre skrifter Flora italiana (1-10, 1848-94,
afslutad af T. Caruel). _
C. Lmn.
Parlatörium, Parleatörium, nlat., i kloster
o. d. byggnader samtalsrum. Jfr P a r l o i r
och P a r l o u r.
Parlera (fr. parler], tala (i synnerhet främmande
språk); prata, spraka.
Parley [pä’11], Peter. Se Goodrich.
Parliamentary boroughs [pälime’ntori bä’res]. Se
London, sp. 1066.
Parloir [-Iwär], fr., parlatorium (se d. o. och
P a r l o u r).
Parlour [pä’lo], eng., eg. samtalsrum i
ett kloster (jfr Parlatorium och Parloir);
rum, där familjen vanligen uppehåller sig,
hvardags-förmak.
Parlow [pä’låu], Kathleen, nordamerikansk
violinspelerska, f. 1891 (1890?) i Calgary,
Canada, uppfostrades i San Francisco, där hon
från sitt 8:e till sitt 15:e år af J. Conrad
och H. Holmes fick violinistisk utbildning, som
fullkomnades genom ett års studium hos L. Auer
i Petersburg. Sedan 1907 har hon konserterat
i flera länder (i Stockholm 1907, 1908 och
1910). Hennes spel gör intryck af genialitet
genom såväl uppfattningens
21 b. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
