- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
155-156

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Partialbråk - Partialinflorescenser - Particip - Participant - Participera - Participalkonstruktion. Se Particip - Participiellt adjektiv - Participium. Se Particip - Partick - Particulier - Partido

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

155

Partialinflorescenser-Partido

156

tydelse, när det gäller att finna integralen
till en rationell funktion. Äfven vissa
transcendenta funktioner kunna framställas
som summor af partialbråk. Beviset härför
ingår i det Mittag-Lefflerska teoremet.
!. F-

Partiälinfloresce’nssr, bot., de enkla
blomställningar, af hvilka en sammansatt
blomställning består. Så utgöras
t. ex. partialinflorescenserna i gräsens
vippa af ax, i röllekans kvast af korgar,
i de flesta svenska umbellaters flock
af flockar (hos Sanicula af hufvud).
G- L-rn.

Particip (lat. partici’pium, al pafrticeps,
delaktig ; eg. ett sådant ord, som är delaktigt
såväl af verbal som af adjektivisk karaktär),
gramm., benämning f or vissa ordformer af ett
verb, som ha adjektivisk form, men vissa verbala
drag, hvadan de stå på gränsen mellan adjektiv
och verb. Particip och infinitiv, hvilken intar
en liknande ställning emellan substantiv och
verb, kallas verbets nominalformer. Benämningen
förekommer hos de romerske grammatikerna
fr. o. m. Varro. Med afseende på formen äro
participen fullständiga adjektiv; man måste
därför bestämma deras hufvudkaraktär som
adjektivisk. Endast när med denna adjektiviska
form och funktion förenar sig en betydelse af
något till tiden begränsadt, kan adjektivet
kallas particip, som sålunda attributivt kan
vara ett uttryck för ett skeende. Participet som
grammatisk kategori har i allmänhet utvecklats
ur adjektivet och är en tidsspeci-ficering
däraf. Denna utveckling har skett på det sätt,
att vissa adjektivformer kunnat uppfattas som
afledningar såväl af speciella verbalstammar
(pres.-, perf.-, aorist-) som af de indifferenta
rötterna och sålunda mönster för bildande af
adjektiv af andra verbalstammar uppkommit. -
Participets särskilda kännemärke är, att det
kan uttrycka bestämda tidsåtskillnader, dock i
allmänhet ej annorlunda än så, att det utmärker
samtidig (pres.) eller förfluten (perf.) eller
tillkommande tid (fut.) i förhållande till
hufvudverbets handling. Ännu fastare förbundet
med verbet blir participet, i fall det antar dess
konstruktionssätt. Participen äro ursprungligen
indifferenta med afseende på verbets genus
(aktivt eller passivt), jfr egande i aktiv
betydelse, men ännu i lagspråket innehafvande
(= som innehafves) i passiv betydelse; fallen
med vanlig passiv bildning tillhör ett verb,
som icke kan förekomma i passivum. I satsen
han blir ’kallad har ’kallad adjektivisk form,
men hela uttrycket är detsamma som han kallas;
kallad är sålunda particip. Men om man säger jag
har kallat honom, så är kallat för språkkänslan
lösryckt från förbindelse med adjektivet samt
fullständigt införlifvadt med verbet och dess
konstruktionssätt. Participet har fullständigt
ingått i verbet, förlorat sin participkaraktär;
men det kan historiskt uppvisas, att den
nämnda satsen betyder ungefär jag har honom
såsom kallad. I franskan t. ex. märker
man ännu ett sväfvande mellan de nämnda
ståndpunkterna i skrifningen af participet i
uttryck sådana som les dames, que j’ai vues,
de damer jag sett, och j’ai vu les dames, jag
har sett damerna. Naturligen kan ett particip
sekundärt öfvergå till rent adjektiv: slående
(likhet), träffande (anmärkning), drucken
o. s. v. Likaledes kan det, liksom hvarje
adjektiv, substantiveras: så äro fiende, ’bonde
ursprungligen adjektiv. - De moderna språken
bilda i allmänhet endast två parti-

cip: för presens aktivum och för
perf. passivum. Analytiskt kunna därtill
participialuttryck för andra tempora bildas:
haj’vande kallat, skolande kalla (-s). I
svenskan finnes ett pres. part. på -nde, ett
perf. part. (pass.) på -d, -t (kallad, köpt),
ett på -n (tagen, gifven). Ur dessa senare
former har det s k. supinum (kallat, köpt,
gifvit) utvecklats. Ändeisen -nde (ty. -nd)
är historiskt identisk med lat. -enl- i legens
(ack. legentem), läsande, grek. -OVT- (-avT-
m. fl.) i (péoovx-, bärande (nom. <p8QO)v}, och
sanskr, -ant- i bharant-, bärande (nom» bharan),
alla återgående på indoeurop. -o-nt-, -e-nt-,
-nt-. Part. på -d, -t är identiskt med lat. -to-
i captus, tagen, grek. -ro- i Irjjirég, tagen
(närmar sig i grek. de s. k. verbaladjektiven),
sanskr. -ta- i yukta-, förenad, återgående på
indoeurop. -to-. Part. på -n ha motsvarigheter
i lat. dignus> värdig, bonus, god, och
grek. OE^IVOI;, helig, som äro hufvudsakligen
adjektiv, och sanskr, på -na- i pürna-, fylld
(lat. plenus, sv. full). Dessutom finnas i
de gamla språken flera participialbildningar,
t. ex. lat. ger-endus (se G e r u n d i u m)
och ju-turus, blifvande o. s. v. Lat. 2:a
pers. plur. pass. ferimini är urspr. ett part,
= grek. på -fj,evo$» Participialformer kunna
också öfvergå till att bilda andra former
af verbet, t. ex. ty. imp. aufgepasst!, pass
opp!, är ett part. - I de utom-indoeuropeiska
språken är bildningen af particip i allmänhet
analog med de indoeuropeiska språkens, vare
sig den sker genom suffigering o. s. v. eller
medelst vokalförändringar såsom i de semitiska
språken. Många språk sakna participium i den
mening vi ofvan gifvit det.

Satsbyggnaden med particip,
participialkon-struktionen, är egentligen
en förkortad kon-junktional eller relativ
bisats, i det att participet representerar både
konjunktionen, subjektet och predikatet samt
själf står som attribut till något substantiv i
hufvudsatsen. Participialkonstruktioner äro högst
vanliga t. ex. i grekiska, latin, italienska,
franska och engelska, men måste vid öfversättning
till svenska merendels utbytas mot fullständiga
bisatser. - I åtskilliga icke-indoeuro-peiska
språk spela participialformer en viktig
roll för bildning af finita verbaluttryck
i allmänhet; och man kan förmoda, att den
verbala böjningen (konjugationen) till stor
del grundar sig på ursprungliga nominala
participuttryck. Jfr Jacobi, "Composition
und nebensatz" (1897), och Hj.. Lindroth,
"Om adjektivering af particip" (1906).
K. F. J.

Participa’nt, deltagare, meddelegare. Jfr
följ. art.

Participera (lat. participäre), deltaga,
vara delaktig.

Participiälkonstruktion, gramm. Se Particip.

Participie’llt adjektiv, gramm., kallas stundom
ett med annat ord sammansatt perfektparticipium
(jfr Participium), t. ex. t un g l as t,
lätt-söfd, onäpst.

Partici’pium, gramm. Se Particip.

Partick [pä’tik], en västlig förstad till
Glasgow (Skottland), vid Kelvins mynning
i Clyde. 66,848 inv. (1911). Skeppsvarf,
stora maskinfabriker och kvarnar. - P. har
uppstått under senare hälften af 1800-talet.
J. F. N.

Particulier [-kylië], fr. (eg. särskild),
privatperson, som lefver af sin förmögenhet,
rentier.

Partido [-ti’då], sp., distrikt (se d. o.).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:01:04 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfca/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free