- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
165-166

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pascal, Blaise - Pascal, François Michel - Pascal, Jean Louis - Pascals hydrostatiska paradox. Se Bottentryck - Pascals sexhörning - Pascals snäcka - Pasch, svensk konstnnärssläkt. 1. Lorens P. - Pasch. 2. Johan P.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Som matematiker intog P. en mycket framstående
plats bland sina samtida. Redan vid 12 års
ålder fann han på egen hand de flesta af
satserna i Euklides’ första bok. Vid 16 år
författade han en liten skrift, Essai pour
les coniques
(tr. först 1779). Något senare
sysslade han länge med förfärdigande af en
räknemaskin, och åt matematiken egnades äfven
delvis hans tid under de sista åren af hans
korta lefnad. I den nämnda skriften om de
koniska sektionerna framställde han bl. a. den
bekanta satsen rörande en inskrifven sexhörning
(se Pascals sexhörning) och en viktig sats
rörande involution af sex punkter. Bland hans
öfriga matematiska skrifter må nämnas Traité
du triangle arithmétique
(1653; tr. först 1665)
och den under pseudonymen A. Dettonville utgifna
skriften Lettres à M. de Carcavi. I den förra
summerade P. bland annat genom en enkel metod
olika serier af figurtal (se d. o.) och angaf
sättet att bilda binomialkoefficienterna, i den
senare åter löste han på ett skarpsinnigt sätt
åtskilliga af honom själf framställda problem
rörande cykloiden, bl. a. rörande sättet att
bestämma ett cykloidsegments yta, tyngdpunkt och
revolutionssolidum, äfvensom andra dithörande
frågor. Han använde därvid med stor skicklighet
den af Cavalieri införda metoden för odelbara
storheter, åt hvilken han dock gaf en mera
strängt vetenskaplig form. – P:s Oeuvres utgåfvos
första gången 1779 och ha sedan utkommit i flera
upplagor. Af den omfattande litteraturen om P. må
nämnas endast E. Boutroux, "P." (1900), Sully
Prudhomme, "La vraie religion selon P." (1905),
A. Köster, "Die ethik P:s" (1907), och E. Stave
(efter M. Reichard), "B. P." (i "Läsning för
hemmet", 1886). – En bildstod af P. finnes i
Paris och en i Clermont-Ferrand (1880).
S-e.

Pascal [-ka7ll], Fra n 901 s Michel, fransk
skulptör, f. 1814, d. 1882, lärjunge af David
d’An-gers, utförde många arbeten för offentliga
byggnader: Låten barnen komma till mig! (1848;
marmorgrupp), Edvards söner (1853; d:o),
Långfredagen (bronsgrupp), Marias bebådelse
och Marias besök hos Elisabet (1861; leliefer
i katedralen i Péri-gueux), Kor snedtagning
en, Gravläggningen och Kvinnorna vid grafven
(reliefer i Notre Dame i Paris), S. Georg
och S. Martin från Tours (i S. Pierre i
Angoulémt), Ludvig XII (ryttarbild i relief),
skulpturer på S. Ëtienne du Mön t i Paris m. fl.
(G-g N.)

Pascal [-ka7!!], Jean Louis, fransk arkitekt,
f. 1837 i Paris, studerade vid Ëcole des
beaux-arts, vann Kompriset 1866, är sedan 1870
verksam i Paris. P. är inspektör för civila
byggnader därstädes, medlem af Institutet och
sedan 1904 af svenska konstakademien. P. har
utfört National-bibliotekets omfattande
nybyggnadsarbeten, universitetsbyggnad i
Bordeaux, slottet i Doux (Corrëze), slottet
Maubuisson (Clairefontaine), flera privathus i
Paris, monument (bl. a. det öfver H. Reynault
i Ëcole des beaux-arts, Öfver Michelet
på Përe-La-chaise och Carnot i Bordeaux).
G-g N.

Pascals hydrostätiska paradox [-ka’ll]. Se
Bottentryck.

Pascals sexhörning [-ka’ll], mat., i en
konisk sektion inskrifven sexhörning. En sådan
sexhörning eger den märkliga egenskapen, att
de tre punkter, i hvilka dess motstående sidor
utdragna skära

hvarandra, ligga i en rät linje. Denna sats,
som upptäcktes af Pascal, gäller, äfven
om sexhörnin-gen har utspringande hörn.
(I- F.)

Pascals snäcka [-ka7!!], mat. Om man från
en fast punkt på periferien till en gifven
cirkel drar en rät linje, som skär cirkeln
i en andra punkt, och från denna sistnämnda
punkt åt båda hållen af-sätter på den rät;*
linjen stycken lika stora med en gifven längd,
så blir orten för de två sålunda erhållna
punkterna, om den gifna räta linjen vrider
sig kring den fasta punkten, en kroklinje,
som efter sin upptäckare kallas Pascals
snäcka. Är den gifna längden mindre än cirkelns
diameter, består kroklinjen af två slutna,
i en punkt sammanhängande linjer, af hvilka
den ena är hjärt-formig, den andra oval. I ett
gränsfall försvinner ovalen, och Pascals snäcka
öfvergår då till en k a r-dioid (se d. o.).
(L F.)

Pasch, svensk konstnärssläkt. 1. Lorens
P., målare, f. i mars 1702 i Stockholm,
d. 27 apr. 1766, var son till den från Lübeck
inflyttade Danckwardt P. (f. 1660, målarålderman
i Stockholm, d. 1727), undervisades till en
början af fadern, sattes vid tolf års ålder
i lära hos D. von Krafft 1721 reste han till
London, där han stannade i 7 år, vägledd af
sina där bosatta och uppburna landsmän Dahl och
Hysing. Efter sin hemkomst, 1728, var han verksam
i Stockholm som porträttmålare af Dahls riktning,
med ofta "historierade" bilder af en i början åt
gröngrått, sedan åt brunviolett dragande ton, i
hvilka dock ej sällan hufvudets mo-dellering, god
individualiseringsförmåga, uttryckets säkerhet
och kraft, draperiens enkelhet och en lätt
och elegant färgbehandling utgöra framstående
förtjänster. Då han åldrades och näringsbekymren
tilltogo, blef han "ledsen och trötter", och hans
pensel mattades. P:s porträtt (ganska sällan
signerade) återfinnas i flertalet af svenska
(offentliga och enskilda) samlingar. Till hans
mest representativa verk höra det spirituella
och liffulla helfigursporträttet af den unge Erik
Brahe (omkr. 1732, på Björksund), Flöjtbiåsar en
(1734, i Sinebrychoffs samling i Helsingfors)
och grefve K. G. Bonde i maskeraddräkt som
kärlekens pilgrim (Vibyholm). I sin målning
använde han mycket lasurer, hvilka tiden eller
ovårdsam restauration ofta medtagit, så att
porträtten ej sällan förlorat det bästa af sin
ursprungliga hållning.

2. Johan P., den föregåendes broder,
målare, f. 12 mars 1706 i Stockholm,
d. där 16 jan. 1769. Han var en af de förste
lärjungarna i den nybildade ri-tarakademien,
blef gesäll i målaräm-betet 1724 och reste
1732 till Holland och Paris, h varifrån han
1735 återkom. Han antogs af Hår-leman att
utföra dekorationsmålningar i det nya slottet,
och snart kunde han tafla med de inkallade
utlänningarna. 1740 besökte han ånyo Paris,
erhöll s. å. skilsmässa från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:01:04 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfca/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free