Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Passion - Passionarii. Se Legend 1 - Passionato - Passionerad. Se Passion 3 - Passionisternas ordern (kongregation) - Passionsblomma. Se Passiflora - Passionshistorien - Passionsmusik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
Passionarii-Passionsmusik
192
omger en stor och figurrik
korsfästelseframställ-ning. Jämte
passionsscenerna förekomma i dessa altarskåp
bilden af Jesu födelse och barndom jämte en
och annan gammaltestamentlig komposition. Flera
utmärkta altarskåp af detta slag från 1400-och
början af 1500-talet finnas i Sverige, i Statens
historiska museum i Stockholm i kyrkor i Sträng-
tiarier. Pius IX kanoniserade stiftaren
l maj 1867. Jfr M. Heimbucher, "Orden
und kongre-gationen der katholischen
kirche", III (2:a uppl. 1908).
H. w. T.»
Passionsblomma, bot. Se Passiflora.
Passionshistorien (jfr Passion;
"lidandeshistorien") 1. Kristi pinas historia
kallas
Två passi
näs (se fig.), Vadstena, Västerås, Jäder
m. fl. - Passionshistorien skildrades ofta
äfven i kopparstick .och träsnitt. Albr. Dürer
behandlade den i små kopparstick (se Ecce homo
med fig.) och i träsnittsserier, "Den stora
passionen" (12 blad) och "Den lilla passionen"
(37 blad). 3. S-e. 4. G-gN.
Passionarii. Se Legend 1.
Passionafo [passiånätå], it., mus.,
lidelsefullt.
Passionerad. Se Passion 3.
Passionisternas orden (kongregation)
1. Heliga korsets och Kristi lidandes samfund
(lat. Congregatio clericorum excalceatorum
S. S. Crucis et Passionis), stiftades af Paolo
della ’Groce (Paul "af korset"), som föddes i
Piemont 1694, tog sig namnet della Croce och
afled 1775. Han synes ha varit en själsfrände
till sin syditalienske landsman och samtida
Liguori samt utmärkte sig för strängt allvar
och pastoral nitälskan. 1725 erhöll han påfvens
medgifvande att stifta en förening. Samfundet,
som växte långsamt, gjorde sig genom nitisk
missionsverksamhet förtjänt om den katolska
kyrkan samt erhöll påflig sanktion 1741
och 1769. Denna ordens ändamål är, enligt
det fjärde munklöfte, som dess medlemmar
aflägga ^efter fulländadt enårigt noviciat,
"att ifrigt främja den trognaste hågkomst
af Kristi frälsningsbrin-gande lidande och
död". Kongregationen räknar f. n. nära 100
kloster med omkr. 2,000 medlemmar, spridda
öfver Italien, Nord- och Syd-Amerika, Belgien,
England och Spanien. En kvinnlig gren stiftades
1819 och räknar omkr. 70 medlemmar d 3 kloster;
i Italien finnas äfven kvinnliga ter-
ionsscener i ett träsnidadt altarskåp i
Strängnäs’ domkyrka.
de fyra evangelisternas berättelser om Kristi
sista lidande. Vanligen förstås dock med
uttrycket den genom sammanställning af de fyra
evangelisternas berättelser bildade utförliga
framställning af detta ämne, som förekommer i
den till psalmboken hörande "evangelieboken"
under titeln "Kristi pinas historia". Denna,
som utarbetades af Luthers medhjälpare Johann
Bugenhagen och utgafs 1530, är indelad i sex
"akter" och genomgås i den svenska kyrkan
som text till de s. k. passionspredikningarna
under fastan såväl vid de veckogudstjänster,
hvilka denna tid hållas (vanligen onsdagar
och fredagar), som ock vid de söndagliga
aftonsångsgudstjänsterna i städerna. På
Långfredagen är alltid "femte akten" högmässotext
och "sjätte akten" aftonsångstext. En liknande
användning af Bugenhagens passionshistoria
förekommer flerstädes inom den lutherska kyrkan.
J- P-
Passionsmusik 1. Passion (se d. o.), mus.,
episk-dramatiskt tor verk, skildrande Kristi
lidandes historia. Redan i medeltidens mysterier
medverkade musik, dock mera tillfälligt. Sin
rot har "passionen" i den katolska kyrkans bruk
(alltifrån 300-talet) att under påskveckan låta
föredraga pinohistorien efter evangelierna. På
1100-talet började man nämligen att genom skilda
sångare låta utföra den berättande texten och
Kristi, lärjungarnas, öfveisteprästernas m. fl:s
tal; det hela sjöngs som gregorianska koraler
(k o r a l p a s-s i o n). På 1400-talet uppkom
motettpassio-n e n, hvari hela texten sjöngs
flerstämmigt af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
