- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
195-196

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Passionsspel - Passionsverktygen - Passiv - Passiv form. Se Passiv och Verb - Passivitet - Passivt motstånd - Passivum - Passkarta. Se Sjökort - Passkula - Pass- och nationalitetshandlingar - Passo del Giovo. Se Giovo - Passo del Moro. Se Moro - Passow, Franz Ludwig Karl Friedrich - Passpoal - Passugg. Se Pasugg - Passulæ - Passus - Passy - Passy, Ludvig Anton Edmund - Passy

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

195

Passionsverktygen-Passy

196

och Böhmen m. fl. orter, hvarvid
en ’Tassions-theaterverein" lämnar
understöd. Jfr T. Moser, "Die grossen
passionstage in Erl" (1912). Man har äfven
försökt efterbildningar på de moderna teatrarna
af dessa passionsspel, t. ex. på hofteatern i
Karlsruhe (jfr G. zu Putlitz, "Die erfüllung
religiöser aufgaben durch die dramatische
kunst" i "Deutsche rundschau", 1875). På
svenska finns en skildring af 0. Levertin i
"Diktare och drömmare" (3:e uppl. 1908).
S-e.*

Passionsverktygen, de redskap, som förekommo
vid Kristi pinande och aflifvande, finnas ofta
af-bildade på medeltida konstverk som symboler af
Kristi lidande. De viktigaste äro kolonnen, vid
hvilken Frälsaren var bunden under gisslingen,
riset och gisslet, svettduken, törnekronan,
korset, spikarna, hammaren, röret med svampen
samt lansen.

Passiv (lat. passivus, af på’ti, lida),
emottaglig för intryck, overksam, viljelös,
oföretagsam, liknöjd, trög (i motsats till
aktiv, se d. o.). - Passiva, hand., skulder
(se under Aktiv).

- Passiv form (passivum, passiv),
gramm., den form af verbet, hvilken
uttrycker, att subjektet är föremål
för en på detta riktad verksamhet eller
är innehållet i ett verbs handling (motsats:
aktiv f örn). Se Verb.

- Passiv handel. Se Hände l, sp. 1302.

- Passiv kroppsrörelse, gymn. Se Aktiv
kroppsrörelse, Cederschiöld 5 och Ling,
sp. 670.

Passiv form. Se Passiv och Verb.

Passivitet (se Passiv), overksamt
tillstånd; liknöjdhet, brist på initiativ
1. själfverksamhet. - Kem., ett tillstånd
hos vissa metaller, hvari dessa äro mycket
motståndskraftiga mot kemisk inverkan. Sådan
passivitet förekommer hos järn, krom,
aluminium o. a. Hos järn åstadkommes det
passiva tillståndet genom glödgning eller
etsning med koncentrerad salpetersyra af en viss
koncentration och därpå följande tvättning. Äfven
genom oxiderande öfverdrag med t. ex. mönja kan
man göra järn passivt. - Om två kromstycken
utgöra anod och katod i en ledande vätska,
så löser sig katoden under vätgasutveckling
och bildning af grönt kromi-salt, anoden
under bildning af gult kromat. Afbry-tes
sedan strömmen mellan båda kromelektroderna,
så löser sig anoden ej längre i utspädda syror,
d. v. s. den har blifvit passiv. Genom öfvergång
periodvis från det aktiva till det passiva
tillståndet löser sig metalliskt krom i syror i
mer eller mindre tydliga rytmiska pulsationer,
hvilket fenomen närmare har studerats af
Ostwald. Orsaken till passiviteten är ännu ej
utredd, den sannolikaste tydningen af fenomenet
är antagandet, att en osynlig oxidhinna uppstår
vid uppkomsten af det passiva tillståndet och
utöfvar en skyddande verkan emot metallen.
H. E.

Passivt motstånd består däri, att man endast
motsträfvigt eller för våld fogar sig i en saks
verkställighet utan att dock skrida till öppet
motstånd af aggressiv art. Under "ofärdstiden"
i Finland anlitades passivt motstånd i stor
utsträckning, särskildt tagande sig uttryck i
myndigheters eller enskilda medborgares vägran
att i någon form medverka till olagliga påbuds
verkställande.

Passivum, gramm. Se Genus, Passiv och Verb.

Passkarta. Se Sjökort.

Passkula, jaktv., äldre benämning på
sådana kulor, som ej fullt utfyllde loppet
i pipan och hvilka därför omgåfvos med en
fettlapp. I moderna vapen användas i regel
kulor, som utfylla loppet, "trångkulor".
G. G.

Pass- och nationalitetshandlingar, detsamma som
nationalitetshandlingar (se d. o.).

Passo del Giovo [pa’sså del djåvå]. Se G i o
v o.

Passo del Moro [pa’sså del mara]. Se M or o.

Passow, Franz Ludwig Karl Friedrich,
tysk lexikograf, f. 1786 i Ludwigslust,
d. 1833, studerade i Leipzig under G. Hermann,
kallades 1807 af Goethe till Weimars gymnasium
som öfverlärare i grekiska, åtog sig 1810
uppdraget att leda samt omorganisera läroverket
Conradinum nära Danzig och vardt 1815 professor
i klassisk fornkun-skap vid universitetet i
Breslau. P. vann mycket anseende både genom sin
lärarverksamhet och sina skrifter. Han är mest
känd genom Handwörter-buch der griechischen
sprache (1819-24, 5:e uppl. 1841-57; "Grekiskt
och svenskt lexikon", 2 bd, 1841, öfv. af
G. V. Gumælius).

Passpoäl (fr. passepoil), ett snöre, som är
in-sydt i sömmen på yttersidan af uniformsbyxor
eller i kanten af kapp- och rockkrage eller af
rocken eller å uppslag eller ock i andra sömmar
samt vanligen har annan färg än det öfriga
klädet. H. W.W.»

Passugg. Se P a s u g g.

Pa’ssulæ, nlat., russin (äfven kallade
p. majõ-res). - P. minor es, korinter.

Pa’ssus (lat., steg). 1. Romerskt längdmått,
omfattande afståndet mellan samma fots två
olika ståndpunkter och var således dubbelt så
stort som ett "steg" hos oss. l passus var =
5 rom. fot = något mindre än 1,5 m. Jfr M i l
i a r i u m. - 2. Yttrande, ställe i en skrift.
1. U. Tdh."

Passy [pasi’], fordom förstad till Paris,
på högra stranden af Seine, mellan Paris och
Bou-logneskogen, bildar sedan 1860 jämte Auteuil
16:e arrondissemanget i hufvudstaden. Inom
detsamma ligga Trocadéro samt den vackra parken
La Muetto med stadens stora växthus. Dess höga
och sunda läge har gjort, att en mängd vackra
villor anlagts därstädes. Se kartan Paris’
omgifning. (J.F.N).

Passy [pasi’], Ludvig Anton Edmund, musiker,
f. 4 sept. 1789 i Stockholm af franska föräldrar,
d. 16 aug. 1870 vid Drottningholm, blef elev
af Eggert i Stockholm i komposition och af
Field i Petersburg i pianospel samt uppträdde
med framgång som virtuos och kompositör både
i utlandet och i Stockholm, dar han (1817)
kallade sig "pianist från Petersburg". Han lefde
sin mesta tid som musiklärare i Stockholm,
blef organist i Slottskapellet och fick
professors titel. P:s kompositioner bestå
i musikpjäserna Den nordiska kvinnan och
Inbillning och verklighet, orkestersaker,
kammarmusik, pianostycken, körer, solosånger
(Ko-larflickan) m. m. P. vardt 1840 led. af
Mus. akad. Bland hans elever nämnas
V. Bauck, 0. D. Winge och I. Hallström
A. L.*

Passy [pasi’]. 1. HippolytePhilibert P.,
fransk politiker och ekonomisk skriftställare,
f. 1793 i Garches, d. 1880 i Paris, var 1811-15
husarofficer, blef därefter medarbetare i
moderata

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:55 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfca/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free