Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pasta, Giuditta - Pastaça - Pasta guarana. Se Guarana och Paullinia - Pastan-khua. Se Pastun - Pastassa. Se Pastaça - Pastej - Pastell - Pastellage - Pastellfärger. Se Pastell - Pasternak, Leonid Ossipovitj - Pasteur, Louis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
forceradt. Bellini skref för henne
"Somnambula" och "Norma".
A. L.*
Pastaça [-a’sa], Pastassa, biflod från
vänster till Amasonfloden, upprinner på
Quitos Ander i sydamerikanska republiken
Ecuador under namnet Rio de los Baños, rinner
i sydöstlig riktning samt förenar sig inom
Peru med Amasonfloden. Längd omkr. 520 km.
(J. F. N.)
Pasta guarana, bot. Se Guarana och Paullinia.
Pastan-khua. Se Pastun.
Pastassa. Se Pastaça.
Pastej (it. pasticcio, af pasta, deg),
en tillredning af kött, fisk eller frukt,
innesluten i deg och gräddad i ugn.
Pastell (it. pastello, af pasta, deg), färgstift
för pastellmålning; den sålunda, åstadkomna
målningen, eller, rättare, teckningen med torra,
kritartade färger, som vid lindrigt tryck fastna
på underlagret. Pastellfärger (jfr Krita 2)
beredas af finmalen gips eller bränd alabaster,
som blandas med mineraliska färgstoffer och
honungsvatten till en deg, hvilken sedermera
utkaflas i cylindriska stänger och torkas. Det är
med dessa stänger eller stift, som teckningen
utföres, hvarefter färgen kan ytterligare
utjämnas eller fördrifvas med fingret eller
med ett skinnklädt stift (stomp). Mängden
af färgnyanser (man räknar omkr. 400 olika)
och det nyss antydda tillvägagåendet göra det
möjligt att åstadkomma de finaste öfvergångar
samt att ge det hela en mjukhet och doftighet,
hvarmed knappast något annat målningssätt kan
täfla. Som underlag begagnas papper (fordom
äfven pergament), på senare tid jämväl duk. Men
hur effektfull pastellmålningen än må vara,
är den ganska ömtålig och ovaraktig. Färgen
faller af vid den lättaste beröring, t. o. m. om
målningen utsattes för skakning, och något fullt
tillfredsställande sätt att fixera färgstoffet
är ej funnet.
– Pastellmåleriet framträder
i början af 1700-talet, som det vill synas,
ungefär samtidigt på flera håll. Säkerligen har
det utvecklat sig ur den sedan långliga tider
tillbaka öfvade teckningen med kritor. Under
1700-talet blef pastellen det för tidens
smak mest karakteristiska målningssättet och
påverkade äfven oljemåleriets kolorit och
teknik. Såsom framstående pastellmålare kunna
nämnas italienskan Rosalba Carriera (1675-1757),
svensken G. Lundberg (1695-1786), schweizaren
J. É. Liotard (1702-89) och fransmannen
M. Q. de la Tour (1704-88). Under senare delen af
1800-talet kom pastellmåleriet åter till heders,
och många oljemålare från denna tid voro på samma
gång förträffliga pastellister - däribland Degas,
Lhermitte, Liebermann och Kröyer. Stockholms
nationalmuseum eger pasteller af R. Carriera,
G. Lundberg, E. Lundgren, K. Larsson, Zorn,
A. Wallander, Nyberg, R. Bergh. Jfr C. Robert,
"Le pastel" (2:a uppl. 1890), och Raupp,
"Katechismus der malerei" (4:e uppl. 1904).
Upk.*
Pastellage, Pastillage [-lasj; af
it. pasta, deg], degartad, hårdnande massa,
använd som material för relief-ornering af
olika slag. Hos oss betecknar ordet särskildt
den gipsblandning, som användes af förgyllare
vid utförandet af plastiska ornament på spegel-
och tafvelramar m. m. och som afser att ersätta
den dyrbarare träskärningen. Termen nyttjas äfven för liknande tillvägagåenden
inom keramikens, ja t. o. m. sockerbageriets
områden. I Sverige infördes pastellage af
J. B. Masreliez (se denne).
Pastellfärger. Se Pastell.
Pasternak, Leonid Ossipovitj, rysk målare,
f. 1862, studerade i München, vardt 1894
professor i Moskva. P. är hufvudsakligen
känd genom sina karakteristiska och ytterst
omsorgsfullt utförda illustrationer till
Tolstojs arbeten – bilderna till "Uppståndelse"
förekommo på världsutställningen i Paris 1900
– och genom många framställningar i olja,
akvarell och teckning af Tolstoj vid arbetet,
på promenad eller i familjekretsen (en i museet
i Petersburg). Genren I examen (utst. 1900)
eges af Luxembourgmuseet i Paris.
G-g N.
[Porträtt: Pasteur, Louis]
Pasteur [pastör], Louis, fransk kemist och
biolog, f. 27 dec. 1822 i Dôle i dep. Jura, där
hans fader, f. d. sergeant i Napoleons armé,
var garfvare, d. 28 sept. 1895 i Villeneuve
l’Étang nära Versailles, studerade i Besançon och vid
École normale i Paris, blef 1848 lärare i
fysik vid lyceet i Dijon samt s. å. e. o. och
1852 ord. professor i kemi vid universitetet
i Strassburg. 1854 utnämndes P. till dekanus
och kemie professor vid fakulteten i Lille
samt kallades 1857 till professor vid École
normale och 1867 till professor i kemi vid
Sorbonne. Sistnämnda plats lämnade han 1875 med
bibehållande af lönen såsom pension. Han invaldes
1862 till ledamot af franska vetenskapsakademien
och utsågs 1887 till dennas ständige sekreterare
samt efterträdde Littré i Franska akad. 1881. P:s
stoft hvilar i Institut Pasteur. Monument
öfver honom ha rests bl. a. i Melun, Lille,
Arbois, Dôle, Besançon och Paris. – Redan P:s
första arbeten äro af grundläggande betydelse[.]
Dessa behandla de optiska egenskaperna hos
vinsyrornas dubbelsalter. P. uppställde satsen,
att vinsyrorna måste vara optiskt aktiva på
grund af en asymmetrisk anordning hos atomerna,
så att bild och spegelbild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
