- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
231-232

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Patkul, Johan Reinhold

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

231

Patkul

232

reda, att han varit själfva drif kraften vid
Wenden-landtdagens åtgärder. P. hade emellertid
redan i juli 1693 flytt till Kurland för
att undandraga sig de rättsliga följderna
af de klagomål, som han jämte fyra andra
kaptener framställt mot sin öfverstelöjtnant
M. v. Helmersen. Såväl detta mål, hvari
P. anklagade^ för anstiftan af myteri, som öfriga
förevitelser mot honom upptogos, då han i mars
1694 mot lejd infann sig i Stockholm för att
jämte livländske landtmarskalken, landtråden
och utskottet stå till rätta inför en kunglig
kommission. Inför denna anklagades P. för
de vrängda framställningarna och förgripliga
förslagen till landt-dagen, för undanskaffande i
förrädiskt syfte af ridderskapets arkivalier samt
för deltagande i kaptenernas sammanrotning mot
Helmersen. P. sökte till en början försvara sig,
men inlämnade juli 1694 en ansökan om att af nåd
befrias från rättegången; då denna nådeansökan
blifvit afslagen, flydde han från Stockholm
(okt.). Några veckor därefter, dec. 1694,
dömdes P. "att mista högra handen samt ära,
lif och gods", hvarjämte hans "arga skrifter
skulle af bödeln brännas"; hans med-anklagade af
ridderskapet, O. F. v. Vietinghoff, L. G. Budberg
och J. A. v Mengden, dömdes ock till döden, men
benådades med 6 års fängelse, hvarifrån Karl XI
på dödsbädden benådade dem. Från Stockholm hade
P. flytt till fränder i Kurland, där han några
månader uppehöll sig, samt begaf sig därefter
på resor, hvilkas närmare förlopp blott är
ofullständigt kändt. P :s afsikt var att i
någon annan stats tjänst vinna en anställning,
som svarade mot hans trotsiga ärelystnad,
samt att så för-värfva möjlighet att triumfera
öfver den svenska rättvisans dom liksom öfver de
ståndsbröder i Livland, som ursprungligen följt
honom, men under Hastfers bearbetningar sökt
försoning med svenska kronan. I Tyskland, där han
knöt förbindelser med sin landsman 0. A. Paijkull
samt gjorde bekantskap med den berömdo rättslärde
K. Thomasius, hvilken senare skulle bistå honom
med lärda deduktioner mot domstolens utslag,
närmade han sig också Branden-burgs ledande
statsman Danckelmann samt vistades sedan en tid
på dennes gods Prangins i Schweiz under namnet
Yischering; äfven lär han ha besökt Italien
och Frankrike. De förhoppningar, som han
torde byggt på förbindelsen med Danckelmann,
vare sig dessa syftat till en försoning med
svenska regeringen eller gått i annan riktning,
strandade genom Danckelmanns plötsliga störtande
1697. I maj 1698 lyckades P. stifta bekantskap
med August den starkes gunstling Flemming med
bestämd afsikt att vinna inträde hos dennes
äfventyrligt lagde härskare; redan vid detta
tillfälle synes han ha ordat om möjligheten
att draga Livland från Sverige åter under
Polen. Sedan Flemming på hösten s. å. erinrat
August härom, kallades P. till Polen, där han
vid nyåret 1699 för konungen framlade planen
till ett anslag mot Sverige, hvilket han senare
(april) utvecklade i ett längre skriftligt
betänkande. August skulle i förbund med tsaren,
danske konungen samt kurfursten af Brandenburg
angripa Sverige. Estland och Livland borde
tillfalla August. Denne, som lät intala sig, att
allmänt uppror lätt kunde framkallas i Livland,
sag i P:s planer ett bekvämt tillfälle att stärka
sin osäkra position inom Polen. Han lät Flemming
jämte P. under vintern

underhandla med de missnöjde i Livland. I
maj 1699 besökte P. under namnet Wallendorff
Köpenhamn, där han med danska regeringen anknöt
de djupt hemliga förbindelser, hvilka ledde
till det i Dresden sept. s. å. slutna hemliga
förbundet mot Sverige. På hösten 1699 skickades
P. jämte general Carlowitz till Moskva. Det
förbund, som där 11 nov. afslöts mellan
Ryssland och Sachsen, var väl hufvudsakligen
P:s verk. Under detta organisationsarbete hade
P. äfven som något slags representant för det
livländska ridderskapet å dettas vägnar afslutit
en kapitulation med August om Livlands blifvande
ställning (aug. 1699), hvarigenom åt detta land
tillförsäkrades stor själfständig-het under
adelns fria styrelse.

Den öfverrumpling af Riga, hvarmed P. beräknat,
att anslaget mot Livland skulle lyckligen börjas,
kom icke enligt planen till utförande vid julen
1699, och när i febr. 1700 6,000 man sach-sare
under befäl af generalerna Flemming och Paijkull
(se d. o. 2) anryckte mot Riga, misslyckades
deras anfall i allt väsentligt. Denna motgång
hade till följd, att det livländska ridderskapet
blef betänksamt, änskönt P., som då var sachsisk
öfverste och geheimeråd, red omkring och sökte få
detsamma att förklara sig för konung August. Den
ömkliga utgången af fälttågen under 1700 och den
ovilja P. genom sitt öfvermod, sin hvassa tunga
och sina intriger uppväckt hos Augusts ministrar,
hindrade ej, att konungen fortfarande skänkte
honom sitt förtroende, och hans ställning syntes
starkare än någonsin, sedan han i mars 1701
kraftigt medverkat till mötet mellan August
och tsar Peter i Birsen samt det då förnyade
förbundet mot Sverige. 1701 års misslyckade
kampanj, under hvilken P., sårad i duell,
uppehöll sig i Dresden, vållade emellertid,
att den ombytlige konungen vände sig från
honom, hvarför P. nu fann tiden vara inne att
trygga sig mot farliga efterräkningar genom att
s. å. träda i tsarens tjänst. Åt denne började
han som öfverkrigskommissarie att organisera
det ryska försvarsväsendet samt gjorde under de
följande åren betydande tjänster genom att till
Ryssland från utlandet anskaffa handtverkare,
ingenjörer och officerare. Han användes flitigt
i diplomatiska uppdrag (bl. a. vid riksdagen
i San-domierz aug. 1702) och utnämndes 1703
till tsarens envoyé extraordinaire vid polska
och kejserliga hofven samt dessutom geheimeråd
och generalmajor. En hufvuduppgift för hans
diplomatiska ansträngningar var att förmå
(Brandenburg-) Preussen till inträde i förbundet
mot Sverige, men trots de frikostiga löftena-
om vinst på Polens bekostnad vågade man i
Berlin icke följa uppfordringarna. Likaså
misslyckades P., när han som generallöjtnant
och chef för de åt August lämnade ryska
hjälptrupperna på hösten 1704 skulle från
svenskarna taga staden Posen. Med sitt ryska
infanteri drog sig P. därefter till Sachsen,
där han tillbragte det följande året, skarpt
kritiserande Augusts krig och politik samt
inbegripen i ränkfulla underhandlingar. August
fruktade hans hänsynslöshet, och äfven i tsar
Peters omgifning torde man grundligt ha tröttnat
på hans öfvennodiga anspråk att dirigera hela
politiken. Därför kunde den sachsiska regeringen
nu vidtaga åtgärder att göra sig af med den
besvärlige mannen och tillika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:58:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfca/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free