Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Patriotiska sällskapet - Patriotism - Patriotligan - Patripassianer - Patris. Se Matris - Patristik l. Patrologi - Patritius, Franciscus - Patrizzi, Franciscus. Se Patritius - Patroklos - Patroklos - Patrologi - Patron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
243
Patriotism-Patron
244
öfver sällskapets verksamhet
under de senaste 5 åren.
J. M-r. (S. J-n.)
Patriotism (af lat. pa’tria, fädernesland),
fosterländskt sinnelag, fosterlandskärlek. -
Nästan naturnödvändigt fäster individen
sig vid den nation, som han tillhör, med en
tillgifvenhet, hvilken innebär på samma gång
någonting af en sons och en faders känslor. Han
är stolt öfver sitt fosterlands forntid, mån om
dess makt och ära, älskar dess natur och språk;
han bär omsorger om dess framtid. Patriotismen
är en känsla af samhörighet med det samhälle,
hvari man lefver, grundad i medvetandet om
gemensam andlig och materiell odling och af
gemensamma intressen i kulturellt afseende samt,
åtminstone i sina högre former, äfven innebärande
medvetande af ansvar och förpliktelser gentemot
detta samhälle. - Hos antikens kulturfolk egnades
en formlig dyrkan åt fädernestaden och dess
författning, i hvilken man sag mönsterbilden
af mänsklig och gudomlig ordning. Patriotismen
öfvergick till religion, och människan vardt
uteslutande medborgare. - Det motsatsförhållande,
som väl oftast ingår i den patriotiska känslan,
har i den nyare tidens åskådning väsentligt
mildrats, i den mån individen blir medveten om
en samkänsla äfven med öfriga kultursamhällen
under arbetet för det mänskliga framåtskridandet,
och en "världsborgaranda", en "kosmopoli-tism"
af detta slag, låter sig mycket väl förenas med
patriotismen, när båda utvecklas under inverkan
af den förädlande känsla, som heter kärlek
till rättvisa och frihet. Jfr Helena Nyblom,
"Fosterlandskärlek" (i "Föreningen Heimdals
folkskrifter", n:r 03, 1898), och G. Hazelius,
"Om patriotismen" (i "Bidrag till vår odlings
häfder, utg. af Nordiska museet", 9, 1906),
samt artikeln K o s-m o p o l i t.
Patriotligan (fr. La ligue des patriotes),
en af P. Déroulëde 1882 bildad nationell
sammanslutning, som snart fick en starkt
chauvinistisk prägel, invecklades i
boulangiströrelsen och upplöstes af regeringen
1889. Se Déroulëde. - Senare ha flera föreningar
med liknande syfte bildats i Frankrike, bland
hvilka patriotligan fick sin fortsättning i La
ligue patriotique des intérëls jranpais, som
stiftades 1895, 1897 återtog det gamla namnet
och 1899 blef utvidgad och ombildad under
namnet La ligue de la patrie }ran$aise. Jfr
Nationalister 2.
Patripassiäner (af lat. pater, fader, och passus,
som lidit). Se Antitrinitarier.
Patris, tekn., boktr. Se Matris.
Patristik l. Patrologi, den särskilda
del af den historiska teologien, som har
till föremål för sin behandling kyrkofäderna
(lat. patres), deras lif, lära och skrifter,
utgörande från flera synpunkter ett gränsområde
mellan exegetik och kyrkohistoria. Skiljer man
mellan patristik (lat. patri’stica doctrina,
"kyrkofädernas lära") och patrologi, menas
med den förra den i kyrkofädernas skrifter
framställda läran och med den senare den
vetenskapliga behandlingen af kyrkofädernas lif,
lära och skrifter. Adj. Patri’stisk. – Om
den s. k. patristiska filosofien
se Medeltidens filosofi.
J. P. (G. A-n.)
Patri’tius (Patrizzi), Franciscus, italiensk
renässansfilosof, f. 1529 i Clissa, d. 1597 i
Rom, bekämpade den aristoteliska filosofien
och förband Telesios naturfilosofi
med en neoplatonsk emanationslära.
^-e-
Patrizzi [-i’ttsi], Franciscus. SePatri-t i u s.
Patroklos, astron., en af småplanterna,
tillhörande den s. k. Juppitersgruppen. Se H ek
t o r, astron.
Patroklos (grek. IJärpoxkos, lat. Patro’dus),
grek. hjältes., en af trojaj-ska krigets hjältar,
Akilles’ vapenbroder, var son till Menoitios från
Opus. Se Akilles och H e k t o r, grek.’ hjältes.
Patrologi (af grek. pater, fader, och lo’gos,
lära). Se Patristik.
Patron (fr. patron, af lat. patrõnus,
se d. o.). 1. Skyddshelgon, skyddsherre;
landt-tjänstefolks benämning på sin herre
och husbonde, då han icke har annan titel;
förr äfven titel på handelsidkare; bruksegare,
godsegare; fordom benämning för egare af ett
gods, med hvars innehafvande följer rättighet
att tillsätta prästman inom församlingen (se P
a t r o n a t s r ä 11). - 2. Från betydelsen
skyddsherre, med bibegrepp af hjälpare,
rådgif-vare, härleder sig den af modell, mönster,
förebild, särskildt vid utförandet af bildprydda
väfnader (gobelängtapeter, h a u t e -1 i s s e,
se d. o. och Bindning). Ordet nyttjas äfven i
ungefär samma betydelse som schablon för att
beteckna en i papp eller metallbleck uthuggen
figur, med hvars hjälp målningar kunna utföras
på en vägg, en tapet, spelkort o. s. v. -
3. Se S v arf st öl. - 4. Krigsv. Ett skotts
ammunition innesluten i en patronhylsa, fordom
af papper, numera af mässing. Då patronen
saknar kula eller har en kula af trämassa,
som vid skottlossningen söndersmulas, kallas
den lös, då den äfven saknar krut, kallas
den blind-1 öfningspatron och användes för
öfningar i laddningshandgrepp, i andra fall
kallas den skarp. - Papperspatronen, som hade
cylindrisk form, kom först i bruk i Gustaf II
Adolfs armé, men innehöll då endast krutet;
i samma armé användes äfven från 1620 patronkök
1. patronväskor af läder för gevärspatronernas
förvaring (jfr Kartusch 2). Kula och krut
förenades först i slutet af 1600-talet, och då
sedermera äfven tändhatten tillkom, uppstod en
s. k. enhetspatron (se d. o. med fig.), som nu
allmänt är i bruk såväl vid handeldvapen och
kulsprutor som vid artilleripjäser af mindre
kaliber. Mässingspatroner började användas
först på 1860-talet och bidrogo då i hög grad
att underlätta repetergevärens och ännu mer
kulsprutornas tekniska utveckling. Patroner,
hvilkas kulor hade en tändhatt eller sprängsats,
kallades explosionspatroner och användes förr
att tända lätt brännbara ämnen.
- Vid gröfre artilleripjäser, där
enhetspatroner skulle bli för tunga och
svårhandterliga, är projektilen skild från
patronen, och krutladdningen kvar-hålles i hylsan
medelst ett lock af papp. Hylsan benämnes
i detta fall laddningshylsa, och dess uppgift
är i främsta rummet att åstadkomma tätning vid
skottlossningen, så att krutgas ej utrusar i
bakladdningsmekanismens fogar. Jfr H a n d e
l d v a-pe n, Kardus, Laddning l och Tätmedel.
- 5. Jaktv. För jaktbruk afsedda
patroner äro af väsentligt olika slag,
allteftersom projektilen utgöres af en enhetlig
kula eller en samling hagel. Kulpatronerna likna
de i krigsbruk använda hand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
