Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Patron - Patronageförening. Se Fångvårdssällskap, sp 196 - Patronatsrätt - Patronbälte - Patronellt pastorat. Se Pastorat och Patronatsrätt - Patronessa - Patrongördel. Se Patronkök - Patronhylsa. Se Patron 4 - Patronkök - Patronram - Patronstukare - Patronsvarf. Se Svarfstol - Patrontaska. Se Patronkök - Patronus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
245 Patronageförening—Patronus 246
eldvapnens, och för dessa gjorda uppfinningar och
förbättringar ha i stort sedt tillämpats på
jaktstudsarammunitionen. Hagelpatroner göras vanligen
af papp med mässingsbotten; främre pappkanten
omvikes (stukas) öfver hagelförladdningen. (Jfr
Patronstukare.) Mera sällan användas för
hagelammunition hylsor af mässing; dessa kunna ha
vissa fördelar vid expeditioner i trakter med mycket
fuktigt klimat, men stukningen eller hagelförladdningens
fasthållande på annat sätt erbjuder
svårigheter.
4. G. af Wdt. 5. G. G.
Patronageförening [-trωnä∫-; fr. patronage,
beskydd]. Se Fångvårdssällskap, sp. 196.
Patronatsrätt (lat. jus patronatus, jfr Patronus),
jur., är, enligt 1686 års Kyrkolag, kap.
19 § 12, den en enskild person (patronus) tillkommande
”rättighet att utse, välja och kalla en prästman
till någon församling”. I regel hänför sig
denna kallelserätt endast till val af pastor
(kyrkoherde) i ett pastorat (gäll), hvaremot patronus icke
eger utse komminister eller kapellan, där sådant
ej är i patronbrefvet tydligen medgifvet (k. resol.
9 dec. 1766, § 9). – De pastorat, där jus
patronatus förefinnes, benämnas patronella.
Utlänning, som erhållit K. M:ts tillstånd att
besitta fast egendom, med hvilken patronatsrätt är
förenad, får, enl. k. kung. 23 nov. 1855, ej
utöfva denna rätt, äfven om han bekänner den rena
evangeliska läran, hvaremot sådant hinder ej
möter för svensk undersåte, som är af annan
bekännelse. – Patronus’ rätt i afseende på tillsättande
af pastor är egentligen en jus præsentandi, d. v. s.
en rätt att inför biskop och domkapitel föreslå en
person till ämbetet, hvaremot utnämningen ligger
hos sagda myndighet, hvilken dock icke eger ogilla
den föreslagne, om han är kompetent och i öfrigt icke
ovärdig. Med pastors möjliga skiljande från
ämbetet har patronus intet att skaffa. – Jus
patronatus härstammar från den kanoniska rätten och
har äfven i Sverige funnits sedan katolska tiden, då
den i svensk öfversättning benämndes ”faderlig
rätt” (”fadhurliker rætter, sum klærkar kalla ius
patronatus”, Upl. L., Kyrkobalken, V). Den
grundar sig på 1) gåfva af jord och grund, då
kyrkan uppbyggdes, eller 2) kyrkans uppbyggande,
utvidgning eller märkliga förbättring eller 3) donation
af jord till prästgård. Grunden för patronatsrättens
uppkomst utesluter följaktligen ej möjligheten
af flera patroni i en församling; kunna dessa ej
enas om valet, får omröstning af dem bestämma
kallelsen; om stämmorna äro lika många eller ock
hvardera af dem faller på sin, då skilje biskopen
dem åt, i sista instans K. M:t. I Jäder och Barfva
är ett bolag patronus (1686 års K. L., kap. 19, § 14).
Därigenom att, vid och efter reformationen, pastorat
sammanslagits, så att flera församlingar med egna
kyrkor kommit att bilda ett pastorat, finnas på sina
ställen konkurrerande patronatsrätter inom samma
pastorat (men bundna vid olika kyrkor). I sådant
fall gäller regeln vid tillsättning af pastor att,
därest en har patronatsrätten vid moderkyrkan och
en annan vid annexet, kallelserätten skall utöfvas
alternerande. På samma vis kan denna rätt alternera
mellan patronus och församlingen, då med
utnämningen förhålles såsom eljest efter
församlingsval och enligt gällande prästvalslag af 9 dec.
1910. Denna lag stadgar därjämte i sin § 47, att
om enskild person, som har rätt att kalla präst,
försummat att inom viss tid – genom k. kung. 9 dec.
1910 § 6 bestämd till 90 dagar efter ledighetens
uppkomst – begagna sin rätt, så skall tjänsten
tillsättas i den ordning, som om prästerlig tjänst i
allmänhet är föreskrifvet. Patronatsrätten kan vara
antingen reell eller personell, allteftersom den
medföljer viss egendom eller viss släkt. I Sverige
är den förstnämnda den vanligaste. Den är
vidare antingen förenad med rätt att uppbära
kyrkans inkomster (jus patronatus lucrativum), i hvilket
fall däremot svarar skyldighet att underhålla
kyrkan och väl äfven, i de flesta fall, att vid behof
nybygga den, eller är den endast en hedersrätt att
kalla prästman (jus patronatus non lucrativum).
Den ”lukrativa patronatsrätten” förekommer
endast i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus län,
där den under danska tiden införda reformationen
lät kyrkorna behålla sin andel i tionden och öfriga
egodelar.
A. Th. S.*
Patronbälte, jaktv., skärp med en rad fickor,
hvar och en afsedd för en patron. Stundom ersättas
fickorna af elastiska bandöglor e. d.
Patronelit pastorat. Se Pastorat och Patronatsrätt
Patronering, text. Se Bindning och Patron 2.
Patronessa (fem. af patron), patrons fru;
beskyddarinna.
Patrongördel, krigsv. Se Patronkök.
Patronhylsa, krigsv. Se Patron 4.
Patronkök (1. Patrontaska), krigsv.,
kallades intill midten af 1800-talet den stora, af styft
läder förfärdigade väska, i hvilken soldaten till fots
medförde sina patroner (se Patron 4). Patronköken
utbyttes senare mot en eller flera mindre
patronväskor af olika slag. I svenska armén
användes numera en patrongördel med flera
påfästa mindre väskor.
C. O. N.
Patronram, krigsv., en ram af tunn stålplåt,
afsedd att sammanhålla ett visst antal (5 à 10)
gevärs- eller pistolpatroner; den användes liksom
laddramen (se d. o.) till moderna handeldvapen,
men skiljer sig från den senare däruti, att den
införes med patronknippet i vapnets magasin,
hvaremot patronerna vid laddramen medelst ett enkelt
handgrepp skiljas från ramen och nedtryckas i
magasinet. Vid gevär har patronramen numera
utträngts af den billigare och lättare laddramen,
men vid automatiska pistoler har den ännu företrädet.
Jfr Handeidvapen.
G. af Wdt.
Patronstukare, jaktv., apparat för omvikning af
hagelpatronhylsans främre kant öfver hagelförladdningen.
Denna ”stukning” verkställes fabriksmässigt
med maskiner, som garantera ett jämnt och
likformigt arbete, men för privatbruk finnas enkla
patronstukare af olika konstruktion.
G. G.
Patronsvarf, mek. Se Svarfstol.
Patrontaska, krigsv. Se Patronkök.
Patronus (lat., plur. patroni) hette hos
romarna ursprungligen en patricisk husfader i
förhållande till hans klient. Ordet brukades jämväl
i afseende på en frigifven slaf om hans förre
husbonde, vidare om en förnäm och inflytelserik
romare i förhållande till ett främmande (af Rom
beroende) samhälle eller folk, hvars rätt och bästa
han i Rom främjade. Så voro Marcellerna patroni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
